Ja, som sagt, nåt Nobelpris lär det aldrig bli till mig
Inte när man går bet på uträkningen av den radiella hastigheten.
Men tänk att det var så enkelt?
Varför såg jag det inte?
Varför funderade jag ens?
Det är ju klart det blir:
\(v_r=\frac{D}{T}[m/s]\)
där D är låtens bredd och T är låtens längd (i sekunder, som dessutom är någorlunda konstant beroende på artist).
Så vr blir i regel runt 0,01/(5min*60)=0,01/300=33um/s
Och denna hastighet är alltså
konstant över hela skivan (det enda som ändras är låtens bredd, D, om låtlängden tidsmässigt varierar).
Okej, detta är intressant.
För vad är det som händer när vi för ner nål-arrangemanget (NA) i spåret?
För enklast analogi kan vi tänka oss att vi sänker ner NA i typ mitten av första låtbredden, D.
Vi kan enkelt föreställa oss att vr är noll så länge vi håller i NA och inte släppt det.
När vi (försiktigt) släpper NA går dock Vr från noll till 33um/s.
Dvs NA får en acceleration (och därmed en kraft) som kommer ge NA en radiell hastighet inåt.
Denna kraft kommer appliceras på nålens yttersida (och därmed också ytterspårväggen) samt krampaktigt (dvs ganska rejäla påverkningar på nålen och dess upphängning beroende på moment och friktion i övriga NA) försöka ge resten av NA en skjuts inåt.
Jag tror att när denna skjuts har getts så går NA av sig själv pga tidigare formel dvs Impulsmomentets bevarande, L.
Observera att LP-skivor ofta har en lätt inåtlutande första spårväg för NA att gå innan den når första inspelade spåret.
Jag tror att det är så intrikat uttänkt att detta är medvetet.
Anledningen till att jag vet detta är ett ofrivilligt problem jag fick med en Ortofon MC 20 Super.
Denna pick-up var ovanligt tung så den scratchade hela tiden in en bit på skivan när jag försökte starta på "noll".
Att jag förstog det var en lycklig slump för jag blev less och bytte till en mycket enklare och
lättare MM-pickup (OM 20) istället.
Och då fungerade det
Det bör påpekas att jag rattade en hel del på anti-skating för att försöka bota MC-problemet, men det gick helt enkelt inte.
Så vi har alltså:
1) Massa hos NA
2) Tröghetsmoment, rXF
3) Friktion i upphängningen, Ff
4) Impulsmomentet, rXmv
5) Skating-kraften, Fs
1,2,3 har
bara och göra med "initieringen", dvs att faktiskt få skjuts på NA.
4 och dess bevarande är sedan vad som faktiskt, och svävandes om det inte vore för nåltryck, för NA inåt.
5 har jag fått lära mig på detta trevliga ställe, drar sedan ytterligare i NA.
Nu tror jag att jag fattar.
Skating-kraften (SK) anammar jag mha MadModder som riktad inåt.
Men min egen ide' om att den då skulle ligga på ytterväggen är fel, förstår jag plötsligt.
Detta eftersom SK ju faktiskt inte ens har att göra med vilken vägg den ligger ann mot.
Den har bara att göra med "nålspetsen" och det nåltryck och friktion den har i spåret (kombinerat med NA's vinkel relativt tangenten hos spåret).
Jag tror således man, teoretiskt, kan se det som att nålen inte ens vilar mot nån vägg, den vilar bara mot underlaget.
Om man i det läget accepterar SK, så kommer nålen ligga ann mot
innerväggen och inte ytterväggen som jag felaktigt trodde.
Anti-Skating (AS) handlar således om att applicera en liten kraft utåt.
Men eftersom tangenten hos spåren inte är exakt lika i relation till NA, så är AS en approximation som jag dessutom känner jag inte behöver
Hur mycket är jag ute och cyklar nu?
MVH/Roger
PS
Kan inte nån förklara den suveräna kanalseparationen (~25dB) när vi ändå håller på och hur nålen verkligen rör sig? Jag har fått för mig att spåren dels är ortogonala (dvs vinkelrätt skilda från varandra) dels är ena väggens gravering vänster kanal medans andra är höger kanal. Att veta vilket vore också roligt