"Trötta" vridspoleinstrument
Postat: 25 oktober 2014, 00:34:30
Hej forumet!
Finns det något standardtips för att få halvdåliga vridspoleinstrument att bli friska?
Bakgrund/parantes/anekdot eller nåt:
Bredvid mig har jag en gammal elektronisk multimeter, TVM1063 av det obskyra fabrikatet British Physical Laboratories. Den har legat på to-do-listan i femtioelva år. Den vill ha två stycken 9V-batterier av den där gamla stora typen som väl inte funnits i affärerna på flera decenier. Till slut orkade jag riva fram två gamla ställbara stabbade Mascot-väggvårtor (så gamla att endast den ena fysiskt är väggvårta, den andra har nätsladd trots att de i övrigt är identiska), ställde dem på 9V (mätt med instrument, skalan är uppenbart helt värdelös, den ena visar ca 9V och den andra ca 7,5V på skalan när de ger 9V ut).
Hur som helst så verkar instrumentet fungera elektroniskt sånär som på att det kanske behöver lite avoxidering o.s.v.
Däremot är vridspoleinstrumentet inte riktigt friskt. Om jag lägger på en spänning som får det att göra hyggligt utslag, och sen tar bort spänningen, så går inte nålen tillbaka till noll. Genom att vrida på den elektroniska nollställningsratten så kan jag röra visaren till och med bortom noll, så det har inte fastnat. Jag provade att koppla en modern digitalmultimeter direkt över vridspoleinstrumentet och digitalmultimetern visar rimliga värden i förhållande till vad jag skickar in och hur jag rattar på instrumentet, så det är troligtvis verkligen fel på själva vridspoleinstrumentet och inte på elektroniken som driver det.
Om jag tar bort det genomskinliga plastlocket så att visaren friläggs så känner jag ingen som helst tröghet om jag försiktigt påverkar den förhand. Däremot uppstår även då problemet att den inte vill gå ända ner till noll om man släpper den från högerdelen av skalan. Om jag petar den nästan mot vänstra ändläget så går den inte alls lika långt upp som om jag släpper den från höger.
Jag provade det man antagligen inte alls ska göra, sprayade i en skvätt isopropanol kring vridspolen, men det gjorde ingen direkt skillnad.
Egentligen är det väl ingen större skada skedd om jag inte får ordning på instrumentet. Det är sådär lagom brittiskt märkligt såsom att det t.ex. inte har någon strömbrytare utan man förväntas ställa områdesväljaren i något annat läge än CAL eller BATT och då ska det dra så lite ström att det för nån slags normal användning så är det ändå det aktiva mätantet som kör slut på batterierna. Det lite roliga är att det kan mäta spänning och ström även på högre frekvenser, bananingången (100mV-300V, 1µA-100mA) ska klara upp till 10Hz-200kHz och med en medföljande probe (med IEC TV-koaxkontakt på instrumentet...) så ska man kunna mäta 100kHz-100MHz (då endast områdena 1V-30V). Som framgår av dessa siffror så har det alltså också ett strömområde med endast 1µA för fullt skalutslag vilket är mycket känsligare än alla andra instrument jag har, så det vore väl lite roligt att få fart på det. För att få den där optimala känslan av brittisk märklighet så är dessutom skalet av glasfiber istället för vanlig plast...
Finns det något standardtips för att få halvdåliga vridspoleinstrument att bli friska?
Bakgrund/parantes/anekdot eller nåt:
Bredvid mig har jag en gammal elektronisk multimeter, TVM1063 av det obskyra fabrikatet British Physical Laboratories. Den har legat på to-do-listan i femtioelva år. Den vill ha två stycken 9V-batterier av den där gamla stora typen som väl inte funnits i affärerna på flera decenier. Till slut orkade jag riva fram två gamla ställbara stabbade Mascot-väggvårtor (så gamla att endast den ena fysiskt är väggvårta, den andra har nätsladd trots att de i övrigt är identiska), ställde dem på 9V (mätt med instrument, skalan är uppenbart helt värdelös, den ena visar ca 9V och den andra ca 7,5V på skalan när de ger 9V ut).
Hur som helst så verkar instrumentet fungera elektroniskt sånär som på att det kanske behöver lite avoxidering o.s.v.
Däremot är vridspoleinstrumentet inte riktigt friskt. Om jag lägger på en spänning som får det att göra hyggligt utslag, och sen tar bort spänningen, så går inte nålen tillbaka till noll. Genom att vrida på den elektroniska nollställningsratten så kan jag röra visaren till och med bortom noll, så det har inte fastnat. Jag provade att koppla en modern digitalmultimeter direkt över vridspoleinstrumentet och digitalmultimetern visar rimliga värden i förhållande till vad jag skickar in och hur jag rattar på instrumentet, så det är troligtvis verkligen fel på själva vridspoleinstrumentet och inte på elektroniken som driver det.
Om jag tar bort det genomskinliga plastlocket så att visaren friläggs så känner jag ingen som helst tröghet om jag försiktigt påverkar den förhand. Däremot uppstår även då problemet att den inte vill gå ända ner till noll om man släpper den från högerdelen av skalan. Om jag petar den nästan mot vänstra ändläget så går den inte alls lika långt upp som om jag släpper den från höger.
Jag provade det man antagligen inte alls ska göra, sprayade i en skvätt isopropanol kring vridspolen, men det gjorde ingen direkt skillnad.
Egentligen är det väl ingen större skada skedd om jag inte får ordning på instrumentet. Det är sådär lagom brittiskt märkligt såsom att det t.ex. inte har någon strömbrytare utan man förväntas ställa områdesväljaren i något annat läge än CAL eller BATT och då ska det dra så lite ström att det för nån slags normal användning så är det ändå det aktiva mätantet som kör slut på batterierna. Det lite roliga är att det kan mäta spänning och ström även på högre frekvenser, bananingången (100mV-300V, 1µA-100mA) ska klara upp till 10Hz-200kHz och med en medföljande probe (med IEC TV-koaxkontakt på instrumentet...) så ska man kunna mäta 100kHz-100MHz (då endast områdena 1V-30V). Som framgår av dessa siffror så har det alltså också ett strömområde med endast 1µA för fullt skalutslag vilket är mycket känsligare än alla andra instrument jag har, så det vore väl lite roligt att få fart på det. För att få den där optimala känslan av brittisk märklighet så är dessutom skalet av glasfiber istället för vanlig plast...