Svenska ElektronikForumet

Yngste sonen ansätter mig emellanåt med funderingar om allehanda små elektronikprojekt och senast kom han med en förfrågan om hur man kunde "varvtalsstyra" en gammal filmprojektor. Han har börjat plocka med att föra över gamla filmer till digitala filer (även film med ljud) och han har noterat att det blir problem om filmer spelats in med en bildhastighet och sedan ska upp på en TV där man använder en annan bilduppdateringsfrekvens.
Sålunda hade han en fundering på att kunna dra ner sprutten på projektorn så han får samma frekvens.

Jag är inte tillräckligt insatt i den här sortens apparater och har kanske inte 1005iga intresset heller att jobba med det men undrar lite försiktigt om någon har jobbat med det eller och har tips eller sett några bra lösningar? Jag har svårt att tro att en simpel tyristorstyrning löser något.

Utan att alls veta så antar jag att man egentligen borde få bäst resultat för överföring film -> dator om man använder en systemkamera som tar stillbilder över varje bildruta, och sedan bearbetar allt i datorn.

Jag vet inte om det finns några program som ordnar sånt.

Jag tror att vanliga format för super-8 var 16 och 24 rutor per sekund (men detta är plockat ur huvudet från vad jag sett för 20+ år sen).

Om man ska överföra genom projektor->videokamera så lär man väl på något sätt trimma upp projektorn till 25 rutor per sekund och PLL-synka den hastigheten till kamerans 50Hz.

Annars är 60Hz exakt 3,75 gånger mer än 16Hz. Det går säkert att göra någon magisk pulldown/pullup här som ser bra ut...

Smalfilm, dvs 8mm och super-8 var 16 bilder per sekund, det går alltså inte att överföra dessa till moderna format hur som helst.
Det riktiga sättet är att ta varje filmruta för sig, och därefter får man göra efterbearbetning, vilket i princip innebär att man lägger till extra rutor, ofta halva, från föregående och halva från nästa ruta för att komma upp i 24/25 rutor/sekund.

Man kan ju också välja om man ska lägga på fler rutor vid uppspelning eller vid lagring.

Om man har en datorskärm som kör t.ex. 60 eller 75Hz så kan det vara direkt dumt att i förväg ha konverterat 16Hz till 50Hz...

Öh, nu har du nog fattat det hela helt fel.
Bildhastigheten på en film har inget med en skärms uppdateringshastighet att göra.
Eftersom denna behandling är rätt krävande och ofta kräver manuella ingrepp för att det skall bli bra, så är det naturligtvis inget som görs on-the-fly vid uppspelning, utan man konverterar filmen i fråga fullständigt, till tänkt format.
Dessutom, eftersom man vanligtvis kör med komprimerade format MP2/MP4 så kan man inte lägga till rutor i efterhand, eftersom informationen saknas.

Här finns en kortfattad beskrivning från någon som byggt något liknande:
http://www.super-8.be/s8_Eindex.htm

och här:


Jag tycker man ska lagra filmens "originalkopia" som 16 bilder/sekund och sedan vid behov göra kopior utrifrån denna med eventuella andra bildhastigheter beroende på om man vill uppfylla någon standard såsom att lägga på DVD-skiva för uppspelning på TV.

Själv så lämnade vi in filmerna till uppsala bildteknik AB för att få dem proffs-scannade. Men fick dem levererade i bildhastigheten 50 fps 720P HD så jag fick själv konvertera tillbaka till 16 fps för att slippa dubbla bildrutor och annat elände (behöll naturligtvis originalfilen också). Tycker det blev bra i slutändan.

Diskuterats en del i den här tråden:
http://elektronikforumet.com/forum/view ... =2&t=58592

TomasL skrev:Öh, nu har du nog fattat det hela helt fel.
Bildhastigheten på en film har inget med en skärms uppdateringshastighet att göra.
Eftersom denna behandling är rätt krävande och ofta kräver manuella ingrepp för att det skall bli bra, så är det naturligtvis inget som görs on-the-fly vid uppspelning, utan man konverterar filmen i fråga fullständigt, till tänkt format.
Dessutom, eftersom man vanligtvis kör med komprimerade format MP2/MP4 så kan man inte lägga till rutor i efterhand, eftersom informationen saknas.

Nej, jag har inte fattat fel.

Olika skärmar har olika uppdateringsfrekvens. Det är dumt att först göra konvertering från filmens 16 bilder per sekund till någon klassisk tv-uppdateringsfrekvens (50 eller 60Hz) för att sedan åter igen behöva göra en realtidskonvertering till ytterligare en annan hastighet som en skärm kan råka ha.

Lagra filerna med 16 bilder per sekund, åtminstone som arkivfiler.

Nja om skärmen uppdateras x antal gånger per sekund, har ju inget med filmens bildfrekvens att göra (så länge som skärmen uppdateras snabbare än filmhastigheten).
Så nej, det är inget som är dumt med denna konvertering, snarare ett måste för att kunna spela av det.
Dessutom så alldeles oavsett, så sparar man väl rådata om man är smart.

Jo, om du gör en första konvertering i syfte att spela upp på skärm A, och sedan spelar upp på skärm B så kan det bli sämre resultat än om konverteringen görs direkt från ursprungsformatets hastighet till hastigheten hos skärm B.

25 Hz är runt max vad människor kan uppfatta, därav att biofilmer går i runt den frekvensen,
inte mycket mening att lagra mer information än så.

Ungefär som frågan om SD och HD, inte ett skit bryr jag mig om bilden är i det ena eller andra
formatet, från 4 meter ser båda likadana ut.

Nja, det stämmer inte.
35mm film går med 24fps, bara och enbart bara för att det var en bekväm hastighet, som de flesta biografer kunde visa.
Ögats känslighet går vid hastigheter runt 10-14 fps, därav smalfilm har 16 fps. det hela beror på ögats persistens (efterlysningstid) vilken är mellan 100 och 400 ms, det mänskliga ögat kan alltså inte uppfatta enskilda bilder som ändras fortare än så.
TV (PAL) kör med 25 fps av den enkla anledningen att vi har 50HZ nätfrekvens, i USA har man 30 fps då man har 60hz nätfrekvens.

Jag är himla tacksam för svaren och skickar genast över till grabben.
Problemet, vilket man försöker klargöra, är att en filmkamera tar bilder med en viss framerate (fps) medan en TV uppdaterar med en annan framerate. Grabben noterar att när gör en direktöverföring kommer det att bli en vandrande linje eller fält över TV-rutan pga av skillnaden.
man kan se det fenomenet när man filmar en TV-ruta - det blir en vandrande linje.

Standardbildfrekvens för Super-8 var faktiskt 18 b/s. Dubbelåtta brukar vara 16.
Ögat är mer känsligt för själva blinkandet än den faktiska bildbytesfrekvensen så i projektorer sitter alltid en sektor som roterar och skapar två till tre "blink" på varje bildruta.
Det funkar bra för att lura ett människoöga, men om man filmar av en projektorskärm med videokamera så blir det väldigt flimrigt.
Som MiaM var inne på - att digitalisera varje enskild filmruta och sen timestrecha i ett redigeringsprogram är nog den mest flimmerfria lösningen.

Som MiaM var inne på - att digitalisera varje enskild filmruta och sen timestrecha i ett redigeringsprogram är nog den mest flimmerfria lösningen.

men oerhört tidsödande.
Jag vet sedan hur det går när filmen är ljudsatt dessutom. Grabben undrade om man kunde trixa med ett tonhuvud från bandspelare för att läsa ut ljudet.

Tja, det beror väl på om det är magnetiskt eller optiskt ljudspår, huruvida det funkar med tonhuvud.
Men annars får man separera ljudet, tidssynka det och muxa ihop det. FPSen borde inte spela någon roll i detta fall.

Har själv planer på att fixa till någon form av digitizer för smalfilm, då jag (mina föräldrar) har ett antal timmar inspelat material.
Har dock inte fått tummen ur än.
EN tanke jag har är att ta en högupplösande webb-kamera, byta optiken i den så man får full upplösning på bilden, och sedan låta kameran fota av alla bilder.
Att sätta samman det till en film, det finns programvara som kan göra, lika så telecine-processen.

Mekaniskt tänkte jag i så fall använda en betraktare, vilken byggs om och motoriseras.