Svenska ElektronikForumet

HEJ DÄR! :)

Ja, jag skulle vilja veta lite mer specifikt vad som varit det lättaste/svåraste att försöka lära sig. Så här tycker jag hittills efter första terminen och precis påbörjat min 2:a...

Enklast:
Digitala elektronikens räknande på logiska grindar och göra booleska uttryck och göra tillståndstabeller etc
Programmeringsuppgifter i C och C++

Svårast:
Ta in alla olika beräkningar på elektriska komponenter; kondensatorer, dioder
Räkna och hålla på MOSFET
Laplace transformer
Sitta i labet och försöka läsa av grafer och pryla med hur sladdar ska sitta när man ska utföra experiment

Är det ingenjör 180 hp eller 300 hp som detta gäller?

Annars brukar matematiken vara det som är svårt, kanske i synnerhet matematisk statistik. Elektromagnetisk fältteori kan också vara tungt att lära sig. Det handlar dock mycket om att ta in, tänka och förstå. Samt öva..

^ Det gäller både högskole- och civilingenjörer.

Vad exakt med matematiken var svårast då?

Matstat och analys är nog ett tips. Men det beror också på hur man fungerar själv i sitt tänkande.

Allt beror så klart vad du har fallenhet för, men i mitt fall var det många som hade svårt för mattekurserna (flervariabelanalys, usch) och reglertekniken.

Jag läste bara 80p elektroingenjör och jag tyckte helt klart att matten var svårast (diff-ekvationer vill jag minnas att det var det jag hade mest problem med).

Dock hade ju jag det mesta av elektronik-kunskaperna redan, hade ju läst Elektronik för alla-böckerna redan på högstadiet. Och beräkningar på komponenter hade man ju gjort redan på gymnasiet (jag gick 4-årig teknisk, el/tele). Men idag har de kanske inte fjärde året på teknisk längre? Jag vill minnas att det var då vi läste elektronik och ellära mest.

På civilingenjör datateknik på chalmers (2000 - 2005, utbildningen har säkert stöpts om ett par gånger sedan dess) var Reglerteknik (eller snarare reglerteori) och Kretselektronik (en grundläggande kurs i elektronik) de kurser som hade klart flest besökare på omtentor och som för många var det enda som fattades för examen.

Som jag minns det så hängde svårigheten mest på läraren.

Bra lärare -> lätt kurs

Dålig lärare -> svår kurs (såvida det inte var något man redan kunde mycket om)

MVH: Mikael

Det jag tyckte var svårt med matten var de där grejerna där det gäller att "se" på uppgiften vilken metod man kan lösa den med.

adent skrev:Som jag minns det så hängde svårigheten mest på läraren.

Bra lärare -> lätt kurs

Dålig lärare -> svår kurs (såvida det inte var något man redan kunde mycket om)

MVH: Mikael

Håller helt med, speciellt dom första 1-2 terminerna. Sen blev vi en liten grupp i klassen som pluggade tillsammans och då började även dom kurserna med relativt dåliga lärare gå mycket lättare.

Lätt, datorteknik, mikrodatorprojekt, digitalteknik

Svårt: matte, kretsteori (laplace)

Jag läser just nu om första året på en högskoleingenjörsutbildning, klarade inte alla kurserna första året

zekkexavior: Det är väl vad jag vet väldigt vanligt att man inte klarar alla kurser första året (eller något år, för den delen) och får något efter sig, men att gå om hela året för det känns lite extremt, eller?


OnT: Har läst ett år på högskoleing. än så länge, och får väl säga att matten varit det tyngsta. Resten har varit ganska enkelt imo, men det beror kanske på förkunskaper.
Sett till resten av klassen så tycks det inte vara något enskilt ämne som varit värre än något annat, vissa har haft stora problem med digitalteknik, andra med kretsteori, andra med programmering osv. Bara matten som genomgående tycks vara problematiskt.

Det är ju så att de flesta ämnen är logiska, det handlar alltså bara om att lära sig hur sakerna hänger ihop.

Men inom matten, och framförallt analys, så är det ju en massa saker där man mer behöver "träna upp en känsla" för hur det enklast löses.

Vad var effektivast för att träna upp denna känsla?

Övning, övning och övning. Det handlar mycket om att "känna igen" en ekvation och på så vis inse vilken metod som är vettigast.