Svenska ElektronikForumet

Hej!

Av vad jag har förstått finns det ju pseudo-random och "äkta slump". Med äkta slump menar jag då att den information som genereras är nästintill oändligt svår att förutsäga.

Jag har kollat lite på nätet och har läst att 555 kan användas till pseudo-random. Men hur mycket pseudo är det egentligen?

Jag har för mig att jag också läst att man kan använda sig av mer än en oscillator för att på så sätt kunna generera en frekvens som är svår att förutsäga.

Vad tycker ni att jag skall göra? Är det oscillatorer eller 555 som gäller om man vill ha "mycket slumpvis"/"äkta slump" tänding av LED-lampor?

Bygg ihop en liten enchipsdator och trådlös lan-anslutning, sen läser du den här adressen:

http://www.random.org/cgi-bin/randnum?num=1&min=0&max=1



Annars verkar det finnas rätt mycket på nätet, exempel:

http://www.cryogenius.com/hardware/rng/

http://willware.net:8080/hw-rng.html

/Johan

Sådana här kretsar som använder sig av bruset som skapas av elektronernas rörelser i tex en transistor är helt slumpmässiga och omöjliga att förutse.

Jätte bra tips och tack så hemskt mycket för länkarna! Vitt brus är ju helt klart en intressant!

Jag kollade runt lite mer på nätet och hittade Quad LED Fader: http://www.solarbotics.net/library/circ ... t_qlf.html

Quad LED Fader lockar mig mycket eftersom den tydligen skall skapa ett pulserande (och inte blinkande) ljus.

Jag kan ju i princip inget om elektronik så jag har ägnat en hel del tid åt att studera Quad LED Fader kretsen noga. Jag fattar så långt som att det i t.ex. QLF6 är komparatorn LM339 som bestämmer om LED lampan skall få ström eller ej; beroende på vilken av de två 74HC14 som levererar den för tillfället starkaste strömmen. Men den strömmen som når t.ex. LED2, är det den strömmen från 74HC14 som är kopplad till (+) på LM339 som driver LED'en?

Hehe... jag kan inte så mycket som sagt .

kaotiska fysikaliska processer är tydligen bra grund, t.ex. en lavalampa:
http://www.hackaday.com/entry/1234000163045630/
http://mathforum.org/library/view/18457.html

fast det verkar inte behövas längre, räcker med linksskyddet på och bruset från cmos-sensorn:
http://www.lavarnd.org/what/index.html

Tack för alla svar! Det är guld värt för mig som precis tar minsta första steg in i elektronikvärlden.

Henry skrev:Sådana här kretsar som använder sig av bruset som skapas av elektronernas rörelser i tex en transistor är helt slumpmässiga och omöjliga att förutse.

Omöjliga att förutse med dagens teknik, men vad jag förstått är det fortfarande en öppen fråga om det finns nån äkta slump, eller om allt kan förutsägas om man bara har tillräckligt god kännedom om all materias tillstånd (position hastighet energi m.m.). Även elektronbruset säkerligen är slumpmässigt nog för alla tänkbara tillämpningar

Lite OT...

Det stämmer.
I kvantvärlden verkar det ju dock som om allt sker slumpmässigt, det är dock ännu inte bevisat att det finns några helt oberoende processer.
Ganska intressant faktiskt, eftersom man teoretiskt sett (förutsatt att ingenting sker slumpmässigt) skulle kunna extrapolera fram materias tillstånd om man känner till hur det har varit en tid bakåt och därmed förutspå framtiden. Krävs antagligen en ganska rejäl dator för att beräkna detta (simulera samtliga minsta beståndsdelar i universum, och dess fysiska lagar, snabbare än i realtid).

EDIT: Tog bort citeringen.

Snabbare än realtid... det är snabbt alltså!

Bygger man alltså en dator som simulerar hela universum måste den alltså simulera sig själv snabbare än vad den simulerar sig själv. Det är nästan ännu snabbare. Hehe... sånt här är lite kul på nått vis.

Ja precis! att förutse en lavalampas geleklump är helt omöjligt även med vilken dator som helst som kan tänkas. Om en dator verkligen lyckas krävs det att datorn kan alla molekylers energi, rörelser osv. Hur skulle det gå till? Det finns inga sensorer som kan förse en dator med hela geleklumpens totala egenskaper! Dessutom existerar säkert orenheter i den som säkert också datorn bör veta! Helt omöjligt, men det är ju bra!

Bara att förutspå tex en enda elektron i ett kiselmaterial är inget som jag vet att någon har lyckats med. Om man sen betänker att man har biljarders biljarders att kontrollera samtidigt så skulle jag ganska lätt vilja påstå att det är stört omöjligt med dagens teknik att förutspå var alla elektroners position kommer att vara under ett givet ögonblick. Även under optimala förhållanden.