Svenska ElektronikForumet

Ponera följande koppling: Det är en BAT54S, dvs två schottkydioder i en SOT23 kapsel.
Om man nu med en DVM mäter spänningen mellan 2 och 3 samt mellan 1 och 2, vad blir resultatet.

Jag skall ärligt talat tillstå att jag var något perplex några minuter (typ 5) innan polletten trillade ned.
Själv använde jag vid detta tillfället en FLUKE 117.

Datablad på dioden.

Exakt spänning man får vete tusan.

Men det blir ju klart lite "udda", när man har en backström på kanske 0,05µA och lägger 10Mohm parallellt med en utav dioderna..

Jo exakt, man blir något perplex, innan man hinner sansa sig och kommer ihåg det där med läckström i backriktning.
I mitt fall fick jag 0,9V på bägge mätpunkter.
Detta skall man nog tänka på om man vill klampa ingångar till förstärkare ADomvandlare och dyligt.

Om du haft en likadan multimeter till så att du kunde mäta 1-2 och 2-3 samtidigt, vad hade multimetrarna visat då?

Då hade de med största sannolikhet visat 9V styck, men det beror på vilken som har högsta impedansen, DVMen eller dioderna.

Ja, och det kan ju också tyckas märkligt, jämfört med att mäta en i taget då menar jag

Ja, man får vara lite försiktig när man mäter, helt klart, att mäta är att inte veta, sas.
Hittar inga uppgifter om den inre resistansen på Fluken, dock gissar jag att den är 10M

Att mäta är alltid att veta, annars vet man inte vad man mäter på eller med.

/ Tompa

Nej faktiskt inte, att mäta är garanterat inte att veta.
Du måste veta vad du mäter, annars kan du inte veta.

Kontentan av denna lilla övning är att dels dioder är allt annat än ideala, och kan orsaka konstigheter felaktigt använda, dels att devisen "att mäta är att veta" är fullständigt felaktig, och borde förpassas i runda arkivet.

Och varför det, nu mätte jag med en DMM, troligen 10Mohm impedans, och fick ett mätvärde.
Hade jag mätt med en FET-VOM eller en Rör-VOM, hade jag fått ett helt annat värde, troligen närmare halva matningen.
Hade jag mätt med en analog multimeter, säg 100kOhm/V eller så hade jag fått ett tredje värde, troligen 0.

Så devisen borde egentligen skrivas " Att veta vad man mäter och med vad man mäter är att veta".

Finns det någon specifik anledning att dioderna ritas som zenerdioder när de i själva verket är schottkydioder?
Det är ganska missvisande ju.

Jag var lat, sedan brukar väl just zenerdioder bara ha ett "knä".

Att mäta är att veta så ingår det också att mätteknikern vet om sina instruments egenskaper och svaghet samt att instrumentet också lastar samma sekund som den berör mätpunkten och att den lasten också varierar med frekvens.

En 10X oscilloskopsprob på 10 MOhm DC-impedans har ca 70 Ohm impedans vid 50 -150 MHz och är alltså en rejäl last vid högre frekvenser och kan få verkan som att en kristalloscillator slutar att svänga om man mäter på fel sida av kristallen och andra sidan fortfarande ger en rejäl amplitudpåverkan och även en utseendemässig påverkan som kan resultera att efterföljande buffrar med hysteres inte slår om som det skall för att amplituden är för liten och hela efterföljande systemet stallar för att klockan slutade att slå efter buffrarna...

HF-probar har speciella FET-trissor i ett antal tiotal femtofaradområdet på ingången för att kunna mäta flera GHz utan allt för stor last

---

Normalt är kvoterna så stora med moderna DMM höga impedans på 10 MOhm att man kan bortse från instrumentbelastningen i mer normala kopplingar med impedans under 100 kOhm, men man skall ha i minnet att man inte alltid kan göra detta och skall man mäta rätt så måste man redan innan ha klart för sig vad man 'borde' se med hänsyn till vad man mäter på och dess kringkretsar samt impedanserna på instrumentet man mäter med och när kvoterna är för små mellan instrumentets impedans och mätobjektets och dess omkringliggande nätverks impedans , ja då påverkar man mätpunkten på märkbart sätt.

Detta fick man lära sig ganska tidigt och räkna på i gymnasiet då man mätte med vridspoleinstrument med relativt låg impedans (och man fick lära sig att det var tex 100 kOhm/Volt vilket gjorde att det var olika totalimpedans beroende vilket mätområde man använde, vilket innebar om man skulle mäta med 10 MOhm-impedans så var det 100V-skalan som gällde och vid 1 Volt så var det 100 kOhm impedans) och därmed stor last i kopplingarna med påverkan redan vid några kOhm motstånd i nätverken, därefter blev man bortskämd med DMM med 10 MOhm impedans i samtliga mätområden och behovet att räkna på instrumentbelastningen som en del i kopplingen blev mindre och folk blev latare...

Det är på sätt och vis enklare med RF - där räknar man alltid med att det man mäter med har 50 Ohm i impedans och har avsevärd belastning och definitivt påverkar kopplingens egenskaper drastiskt, och man utgår ifrån detta och sedan tänker sig hur det skulle kunna se ut utan denna belastning...

Icecap skrev:Finns det någon specifik anledning att dioderna ritas som zenerdioder när de i själva verket är schottkydioder?
Det är ganska missvisande ju.

Det är ett etablerat sätt att rita schottkydioder på.


Zenerdioder ser inte ut så de ser ut så här:


I övrigt gissade jag på att det skulle bli ungefär det resultat som Tomas fick, kanske lite högre spänning, 1.8 volt eller så, över var och en av dioderna. hade läckströmmen varit helt noll hade det ju blivit 0V över var och en.