Svenska ElektronikForumet

Har suttit och klurat på detta ett tag nu och förstår inte poängen med det.

Grävde fram 2 st. Sony ministereo högtalare ur garaget. Skrattade lite åt klisterlappen som 8 Ohm 160 Watt. Pluggade in dem till min gamla Marantz trotjänare. Och höjde, höjde lite till och sen nästan max. Inte direkt högt ljud, ingen dist. Trodde det var fel på stärkaren. Kopplade in mina gamla JBL:are med 12" basar. Nu blev det sjukt högt. Lite förvånad över resultat gick jag ut i garaget och letade upp stereon som var till Sony-lådorna. 2x160 W Klass-D, Superbass system. Bara det får en att skratta. Pluggar in Sony-lådorna. Nu spelar de högt med rätt bra bas. Skumt. Pluggar in JBL i Sonyn, massor av brus. Typ som en kass radiokanal. Tvungen att höja rejält för att musiken skall överrösta bruset. Man kan dock spela riktigt högt med JBL högtalarna. Helt paff sitter jag och glor växelvis på 30 kilo Marantz vs 5 Kg. plast.

Trodde poängen med Klass D var låg effektförbrukning tex. Så varför ha så tungdrivna små skräphögtalare och en kraftig Klass D stärkare?
Min gamla luxor i garaget spelar ändå skiten av Sonyn. Luxor 2x20 watt och Högtalare Luxor av någon modell på 40 Watt.

Vad missar jag här? Någon som kan förklara ?

Kan det vara så att induktansen skiljer mycket mellan högtalarna. Klass D bygger ju på pwm och kräver ju att signalen filtreras via en induktans (och någon konding).

Kanske, tänkte först att filtrering kanske utfördes i högtalarna för att hålla stereon mindre. Men Induktansen skall väl sitta på slutstegskortet för att inte högtalarkablarna skall fungera som störsändare.
Blir inte klok på varför man vill ha så hög effekt heller. Det sitter ett 6,5" baselement och en kondiskant i varje låda. Så det är inga massiva membranvikter som skall svingas heller.

Kan imponatorverkan ha något med det hela att göra.
Om du har en högtalare som tål mycket effekt är den förmodligen mera lättsåld bland massorna av konsumenter.
Likaså en förstärkare som har en märkning med hög utteffekt. Hög verkningsgrad på högtalare och låg uteffekt på förstärkare har aldrig varit argument som säljer några större mängder av utrustning.

Mysko att klass D förstärkaren ska driva JBL högtalarna så dåligt!

kan vara så att förstärkaren är designad för att bara driva de talare den säljs med, dvs den har "pre filter feedback" alt ingen faadback alls och därav får spunk av jblarnas impedans (8 ohm?) samt dess delningsfilter medans de medskickade är typ 2-4 ohm och bara har en konding i serie med diskanten och inget annat i filterväg.

Kan kanske vara en imponatorfaktor plus kostnadsfråga. Det är dyrt att bygga högtalare med hög verkningsgrad. Skall ta mig en titt i högtalarna innan de åker på tippen.
De som går på de där löjligt höga P.M.P.O Watten tycker man borde fatta att det är fejk. Man ser någon plastig liten apparat med 4" element och så står det 2X200 Watt, spelar bara mellanregister och låter sämre än mormors mono bordsradio som stått i fönstret och spelat P4 sen -73.

Kan det förresten vara så att högtalarna är tungdrivna för att på så vis dämpa negativa saker hos förstärken. Typ brus och allmänt hårt ljud?

Provade precis ett par Phillips pelarhögtalare från ett gammalt hemmabiopaket(klass D). Samma sak med dem, går knappt att driva med en gammal hederlig stärkare. I dem satt 4 st 3" basar och en 2" diskant. Bara konding i serie med diskanten.

Anledning att jag sparade högtalarna var för att de faktiskt lät bra med orginal stärkare. Tänkte använda dem tillsammans med min Onkyo som multiroomsystem.

Med det par högtalare jag byggde i högstadiet med beräknad känslighet över 100 dB vill jag minnas att brus hördes utan musik från en vanlig HIFI-förstärkare. Därav kan jag mycket väl tänka att mindre bra klass-D förstärkare ger rejält med brus hos PA-högtalare. Dock kan det spela mindre roll vid konserter då bruset från omgivningen eventuellt ändå är hög.

En annan imponatorverkan är slaglängd hos högtalarelement. Dessvärre brukar högtalarelement med stor slaglängd ha både dålig känslighet och stor distorsion vilket är helt fundamentalt med tanke på hur elektrodynamiska högtalarelement är byggda.

Det finns ett samband mellan storlek, känslighet och undre gränsfrekvens för högtalare som är sådant att det inte samtidigt går att ha en liten högtalarlåda, hög känslighet och låg undre gränsfrekvens (djup bas). Vill man ha en liten högtalare med djup bas är i princip det enda alternativet att göra känsligheten låg och använda en kraftig förstärkare för att nå samma ljudtryck.

Det är visserligen förutsatt att man använder samma konstruktionssätt. Om man lyckas optimera högtalarelementet genom att t.ex. öka den magnetiska flödestätheten eller ledningsförmågan i talspolen skulle man kunna förbättra alla parametrarna. Att använda olika sorters lådor (t.ex. sluten eller portad) påverkar också på samma sätt.

Sambandet mellan lådstorlek, basrespons och känslighet brukar kallas "Hoffman's Iron Law" och formuleras ofta som att man får välja två av tre utav liten låda, djup bas och hög känslighet.