Svenska ElektronikForumet

Är det inte så att man ska ha ett presstryck så högt att ledarna "svetsas" ihop?

Svetsas var väl att ta i, men en idealisk pressning är sådan att sågar man isär hylsan så ska man inte se någon luft mellan trådarna. De sitter alltså inte fast i varandra, utan blir formade så att de passar exakt ihop bredvid varandra.

Ok, svetsas var väl ochså fel ord, jag vet inte om sintras är bättre.. vad för tryck krävs för att koppartrådar ska fästa i varandra(jag vet, lite som hur långt är ett snöre, så Icecap får inte svara. )?

Hur långt är ett snöre?

Ledord = Kallflytning

En bra crimptång har en inbyggd spärr som släpper/indikerar att inställd kraft uppnåtts.

Ifall grova kablar som batterikablar i lastbilar/elfordon/liknande ska crimpas behövs skänklar på typ en halvmeter till meter för att man ska orka.

Kolla med Elpress, dom har koll!

Vid draglastprovning skall 80% av kardelerna sitta kvar i krimpstiftet, resterande 20 kvar i kabeln.
(Eller var det tvärtom?)

Iaf så testdrar dom kablar med jämna mellanrum när dom crimper större serier.

Metall (och många andra material) blir flytande när tryck och temperatur når en viss storlek. Högt tryck ger oftast att lägre temperatur behövs.

Det viktiga är att få en gastät koppling mellan stiftet och ledningen och det klarar krimpningen utmärkt. Sedan måste det finnas en viss mängd fjädring i materialet som krimpas fast, detta fungerar utmärkt med flerkardelig ledning.

I det stora hela är det inte tala om svetsning men om att den kvarvarande fjädrande kraft i ledaren får ledaren att "nypa fast" ordentligt, detta ger gastäta anliggningsytor varför oxidering knappast sker utan hjälp.

Och klipper man upp hylsan så ramlar kardelerna isär igen. Om man drar lite. De är ju deformerade. Kan aldrig tänka mig att de smält ihop. Det har jag aldrig varit med om. Och då har jag pressat med för små backar så kopparen åker ut som modellera på sidorna. Det var inte en homogen kopparmassa för det. Det såg bara ut som det.

Det handlar inte om att smälta ihop materialen. Smältpunkten stiger ju med ökat tryck.
(Vid extrem tryckstegring komprimeras materialet och då värms det av kompressionsarbetet men då är det tal om destruktiv deformation)

Istället nås så höga kontakttryck som Icecap skriver att gasmolekyler trängs ut, oxidskikt spricker , ytojämnheter minskar etc etc och en kontakt uppnås mellan metallytorna så att de uppnår god kontakt och båda metallernas delokalisrade elektronmoln flyter ihop i övergången, dvs elektrisk kontakt uppnås.

"Flytande" betyder här plastiskt deformerbar under tryck, kallflytning.

En viss materialtransport sker också mellan materialen i övergången men inte så mycket, ev kanske den elektriska strömen hjälper till?

MadModder

>Och klipper man upp hylsan så ramlar kardelerna isär igen.

Är detta korrekt pressad....

På el-praktiken gymnasium demonterades en pressad anslutnig på el-svetskabel.
Pressades med ett hydrauliskt verktyg.

Sågades isär vinkelrätt mot kabelriktningen.

Båda snittytorna såg ut som massivt metall......

MEN att få sådant resultat med billiga mekaniska verktyg knappast möjligt......

GFEF: vid sågning i den riktning du anger ska resultatet bli som du beskriver.

MM beskriver en sågning som går i längdriktningen!

Det enda man har gjort med hydraulverktyget är att pressa bort
mellanrummet mellan kardelerna och då ser det homogent ut i
snittet för vid runt 0.001 mm bredd på springorna så börjar de
bli svåra att se. Men kristallstrukturen i materialet är oförändrad,
bara lite mörbultad, för att sammanfogning ska ske måste kristallstrukturen
brytas upp och bilda en ny struktur med atomerna i den yta som möter, för
det behövs det också värmeenergi så att atomerna har ork att dansa runt i
materialet, kalla är de rätt slöa och stannar helst bara kvar på sin plats.

Icecap: exakt. Skära upp den i längsled och fläka ut den som en pergamentrulle.