Svenska ElektronikForumet

Hallå där!

För några månader började jag intressera mig för det mesta som har med elektricitet att göra och bestämde mig för att söka in till en elektroutbildning. Ni får ursäkta min okunnighet nu men idag fick jag veta att jag kom in och jag känner att jag skulle vilja drömma mig bort och planera några år in i framtiden.

Jag undrar bara vad ni i branschen tror om att arbeta i Silicon Valley eller något liknande "high tech"-center i USA?
Någon som vet någonting om det här?
Finns det bra möjligheter att som svensk få jobb med en högskoleingenjörsexamen el. kandidat?

Diskuterade förut med en kompis vars bror hade åkt iväg dit (han var dock utbildad inom datateknik) och fått jobb och en saftig lön. Det lät som någonting liknande som jag själv skulle kunna tänka mig att göra i några år, men kanske är jag naiv, vad vet jag...?

Så hur kan jag tjäna storkovan på något roligt företag i USA?

Hej.

Kika runt på karriärsidorna bland de bolag du skulle vilja arbeta på. Är du intresserad av integrerade kretsar bör du nog istället satsa på civilingenjörsutbildning med kurser inom mikroelektronik.

Jag har några bekanta som jobbar där, bostadspriserna är sinnessjuka, ett hus kostar som i sverige, fast i dollar.

..Dock tjänar dom ju väldigt bra, dom har också riktigt glassiga sjukförsäkringar osv som betalas av företaget, och får taktiskt ta semester, sånt måste man annars tänka på om man tänker sej att jobba i USA..

Sen har jag fått intrycket att rent allmänt så bedöms man i USA mer på prestation än här, detta beror nog delvis på avsaknad av regler (typ LAS) och minimilöner osv, det är helt enkelt enormt mycket enklare för arbetsgivaren att både byta ut folk, och att ge folk lön efter faktisk prestation.

Sant det är inte samma kultur.

Läser man på nätet "hur du söker jobb och går på avställningsintervjun" så är dom amerikanska mycket mer intresserade av "vinsten för arbetsgivaren". Att du dansar hambo på kvällarna är inte lika intressant.

Vad är det för arbetsgivare som bryr sig om hambodans mm?

Sociala färdigheter bedömer jag såsom viktigt hos mina arbetskamrater inte bara deras prestationer.
Ett asocialt as som luktar illa skulle antagligen aldrig bli anställd på en vanlig svensk arbetsplats oavsett hur bra vederbörande är.

Det blir väl lite stereotypt om man förutsätter att de som ej dansar hambo som asociala as? eller annat tillåtet fritidsintresse.

blueint skrev:Vad är det för arbetsgivare som bryr sig om hambodans mm?

Den arbetsgivaren vars rekryterare gillar hambo.

Jag har en massa "obskyrt" i min CV bara för sådana saker, alltid är det nån som läser den och fastnar bara för att
han också kör Amiga, eller IRIX, eller kör MC eller vad det nu är.

På mitt förrförra jobb (som var ett väldigt litet företag) så frågade VD'n mej barskt på intervjun "har du fullföljt värnplikt ?" jag sa ja, han frågade "Vilket vapenslag och tjänst då ?" och jag sa flygvapnet som flygmekaniker, varvid han sa "Aha, bra, det är inte en tjänst man sätter vem som helst på!" och vände och blev mycket trevligare, det visade sej att han hade jobbat i flygvapnet nästan hela livet, både som stridspilot och flyglärare, men nu var pensionerad..
Jag är tämligen säker på att det var en stor anlening att jag fick jobbet.

På förra jobbet så var samtliga fyra tjejer som jobbade på kundmottagningen hästfanatiska, inkl chefen som anställt dom, slump ? knappast..

"På fritiden rider jag till mitt garage där jag mekar med min F-22"

Tack för karriärstipsen!

Då ska jag definitivt kolla in mikroelektronik då det ser ut att vara min "grej", ska även se upp med bostadspriserna där borta, bli mer social och försöka lukta lite bättre.




oj, glömde hambon.

Välj en utbildning vid en Svensk högskola som har ett etablerat utbytesprogram med amerikanska företag och/eller universitet, då har du möjlighet att åka dit och känna på hur livet är i USA och om det funkar för dig.

Det finns ju i princip bara tre stora tekniska universitet i Sverige, och inget av dessa står speciellt högt i kurs hos Amerikanska universitet.

Inte ens KTH har speciellt mycket samarbete där, även om det förekommer en del.

Varför anses inte svenska universitet duga?

Jag kan tänka mig att examensarbeten är en bra måttstock för vilken nivå studenterna har nått upp till. Tyvärr har jag stött på en och annan rapport som varit förhållandevis enkel. Jag förundras över att vissa studenter inte vill eller kan presentera något svårare efter alla kurser de genomgått.

De har fullt upp med annat...