JFET-förstärkare
Postat: 23 oktober 2013, 20:56:27
Hej på Er!
Jag har nu designat färdigt en FET-förstärkare som bygger på min rörgud D.T.N Williamson's rörslutsteg från 1947.
Det har länge varit min dröm att designa med J-FETs istället för rör bara för skoj skull. Det har dock stupat lite på att jag trott att det inte funnits Power J-FETs (eller deplition mode MOS) att tillgå (då jag vill biasera rubbet likt rör).
Tidigt testbyggde jag dock en ide' till J-FET (BF245A) drivsteg. Och det jag såg på oscilloskopet såg lovande ut. Detta var typ 10 år sedan och jag har inte tänkt så mycket mer på det. Men för några veckor sedan råkade jag ställa frågan om Power J-FETs i ett amerikanskt elektronikforum (Electronics Point) och till min stora förvåning så fick jag till svar att det (bl.a?) finns en trissa som heter LU1014D (Lovoltech). Denna trissa kan alltså biaseras exakt likt ett rör. Enda lilla "problemet" är att balansen av sluttrissorna inte gärna kan göras lika enkel (för få lågohmiga effektreostater tål 6A). Så jag har hittat på en annan lösning.
Jag har även ett par Power MOS från 80-talet till förfogande (Hitachi 2SK175) som jag tänker prova med. Denna transistortyp är dock ganska olinjär så mina 14dB feedback lär behövas.
Jag är alltså på väg att bygga en prototyp som kan hantera båda transistortyperna mha ett par omkopplare. Jag ser dock mest fram emot att lyssna på LU1014D då den faktiskt är förvånansvärt linjär och styrbar intill 0Vds. Det är speciellt kul med I/V-karaktäristiken hos LU1014D när Vgs är runt -1V. Liknar mycket en triod!
Ett problem med min biasjusteringsmöjlighet hos speciellt LU1014D är att eventuella DC-olikheter mycket riktigt kommer att kunna balanseras bort (även avvikelser i dynamisk skillnadsspänning mha P1) MEN brytfrekvensen för den övre respektive nedre halvan kommer då bli olika. Jag vet inte vad detta kan få för konsekvenser annat än att om balanseringen inte är exakt så kommer utgångsstrafon utsättas för DC vilket kan mätta kärnan. Dock är varvtalen så få (100+100) att den magnetiska intensiteten borde kunna ha ett relativt stort utrymme. Samtidigt sker detta vid väldigt låg frekvens (runt 8Hz just nu).
Bifogar schema och I/V-diagram på LU1014D (2SK175 är ett skyddat dokument) med RL=2 Ohm/FET inritad.
MVH/Roger
PS
2SK175 kan studeras här: http://www.datasheetarchive.com/dlmain/ ... 318243.pdf
LU1014D kan studeras här: http://www.amplimos.it/images/LU1014D.pdf
Det ska tilläggas att samma person som tacksamt nog gav mig tipset om LU1014D även simulerade drivstegen dvs alla TRE kaskadkopplade och omotkopplade diskreta transistorsteg. Kan ni gissa vilken distorsion Spice angav? 4,6%!
Jag har nu designat färdigt en FET-förstärkare som bygger på min rörgud D.T.N Williamson's rörslutsteg från 1947.
Det har länge varit min dröm att designa med J-FETs istället för rör bara för skoj skull. Det har dock stupat lite på att jag trott att det inte funnits Power J-FETs (eller deplition mode MOS) att tillgå (då jag vill biasera rubbet likt rör).
Tidigt testbyggde jag dock en ide' till J-FET (BF245A) drivsteg. Och det jag såg på oscilloskopet såg lovande ut. Detta var typ 10 år sedan och jag har inte tänkt så mycket mer på det. Men för några veckor sedan råkade jag ställa frågan om Power J-FETs i ett amerikanskt elektronikforum (Electronics Point) och till min stora förvåning så fick jag till svar att det (bl.a?) finns en trissa som heter LU1014D (Lovoltech). Denna trissa kan alltså biaseras exakt likt ett rör. Enda lilla "problemet" är att balansen av sluttrissorna inte gärna kan göras lika enkel (för få lågohmiga effektreostater tål 6A). Så jag har hittat på en annan lösning.
Jag har även ett par Power MOS från 80-talet till förfogande (Hitachi 2SK175) som jag tänker prova med. Denna transistortyp är dock ganska olinjär så mina 14dB feedback lär behövas.
Jag är alltså på väg att bygga en prototyp som kan hantera båda transistortyperna mha ett par omkopplare. Jag ser dock mest fram emot att lyssna på LU1014D då den faktiskt är förvånansvärt linjär och styrbar intill 0Vds. Det är speciellt kul med I/V-karaktäristiken hos LU1014D när Vgs är runt -1V. Liknar mycket en triod!
Ett problem med min biasjusteringsmöjlighet hos speciellt LU1014D är att eventuella DC-olikheter mycket riktigt kommer att kunna balanseras bort (även avvikelser i dynamisk skillnadsspänning mha P1) MEN brytfrekvensen för den övre respektive nedre halvan kommer då bli olika. Jag vet inte vad detta kan få för konsekvenser annat än att om balanseringen inte är exakt så kommer utgångsstrafon utsättas för DC vilket kan mätta kärnan. Dock är varvtalen så få (100+100) att den magnetiska intensiteten borde kunna ha ett relativt stort utrymme. Samtidigt sker detta vid väldigt låg frekvens (runt 8Hz just nu).
Bifogar schema och I/V-diagram på LU1014D (2SK175 är ett skyddat dokument) med RL=2 Ohm/FET inritad.
MVH/Roger
PS
2SK175 kan studeras här: http://www.datasheetarchive.com/dlmain/ ... 318243.pdf
LU1014D kan studeras här: http://www.amplimos.it/images/LU1014D.pdf
Det ska tilläggas att samma person som tacksamt nog gav mig tipset om LU1014D även simulerade drivstegen dvs alla TRE kaskadkopplade och omotkopplade diskreta transistorsteg. Kan ni gissa vilken distorsion Spice angav? 4,6%!