Svenska ElektronikForumet

Hittade något som kallas Vaccum Capacitor som beskrivs:

"Vacuum is an ideal dielectric and enables this technology to be considered in many demanding applications. Richardson Electronics carries a wide variety of vacuum capacitors ranging from 12pF to 5,000pF and covering test voltages of 5kV to 60 kV. Select from a full range of fixed, variable, and water-cooled capacitors for use in wafer-fabrication, plasma, medical, broadcast, and industrial heating applications"

Har aldrig fått någon info om sådan under min utbildning.

http://www.rell.com/products/Capacitors ... citor.html

Som en luftkondensator, men i en vakuum-behållare.

Smart.
Verkar vara bra grejer.

Och dyra...

Här pratar vi om höggradig vakum i radiorörsklass och högre typ från 1e-8 mBar och högre i dessa inneslutningar.

Det som är det svåra är att behålla vakumet under lång tid och innebär att man måste använda getter som fångar upp gasmolekylerna från väggar med tiden och även sådan som accelereras och slås ut från kondensatorplattorna under drift.

Vinsten med sådana kondingar med hög spänningståligheten med dom korta avstånden internt är också att dielektriska förlusterna är låga och man har 'bara' de resistiva förlusterna i ledarstrukturern att ta hand om (det är därför man fortfarande pratar om vattenkylda kondingar...).

i resonanskretsar i många MHz-klass som i kavitetsfilter med topplastade kapacitanser så är det inte längre alltid induktansen som är dominerande i förluster utan har man dielektrikum (tex teflon/keramik) istället för luft i toppkapacitans så drar det ned Q-värdet ordentligt - filtret blir bredare och med högre förluster (och teflon/keramikbiten kan bli jäkligt varm).

"problemet" är också att spänningarna vid stavtopparna kan bli groteskt höga även vid måttligare effektnivåer som några enstaka Watt och strömmarna höga i många 10-tals ampere genom en stackars liten konding på några tiotals pF vilket gör att allt möjligt börja bli påverkande - så som lödningarna av high-Q kondingar har för stor resistans, måste ha spänningstålighet på flera kV etc.

Vi fick flash (överslag i kaviteter) i flera filterkonstruktioner redan vid några Watt från underleverantörer som inte förstått problemet och lät toppkapacitansen gå för nära filterlocket och när det har bränt en gång så är filtret förstört då brännmärket som bildas är en anvisning för nya överslag vid mycket lägre spänning - man kan tappa över 1/3-del av spänningståligheten mot vad det var innan första smällen.

Vet andra nu inte längre existerande företag som höll på med kavitetsfilter som fick till riktigt stabila plasmor inne i filtren - här jäkligt oönskade och man vill hitta sätt att bli av med dessa - medans i högskola och forskning så har istället problem att just skapa stabila plasmor vilket resulterade att när förfrågan hur man skall bli av med dessa att det kom en massa forskare och ville titta på dessa filter när dom fick nys om detta...

Med högvakumisolering så skulle man kunna konstruera filtren med betydligt mindre avstånd i luftgapen och ändå behålla spänningståligheten och risken för brännmärken mindre då det är luftens jonisation i den höga fältstyrkan som är problemet till att en överslag startar - tar man bort luften/gasen - problemet borta

Kanske det finns gas som är mer ekonomiskt än vakuum men ändå bra nog?

All gas innehåller atomer och således kan de bli joniserade men ju färre elektronbanor en atom har desto svårare blir det eftersom banorna är närmre kärnan och således behöver en högre energi för att övervinna kärnkrafterna som drar i elektronerna. Ur den synpunkten borde således väte vara det bästa så om man blandat i en liten mängd av det så kanske man inte hade behövt ha ett lika kraftigt vakuum. Det kan nog dock skapa andra problem att ha väte så vakuum är ändå alltid det bästa och för många applikationer så är bara det bästa gott nog oavsett kostnad.

Helium kanske vore något?
Eller hur mycket sämre skulle det bli med helium egentligen? tänker framförallt så att inte gasen joniseras och tänder som ett lysrör. Det vore rätt obra..

Behöver man en vakuum kondensator så dyker det upp med jämna mellanrum på eBay, billigt dessutom.

Helium kräver aningen mindre energi att joniseras då elektronbanan ligger lite längre ifrån kärnan än hos väte. Jonisering av gasen är ju det man vill undvika så det måste vara en väl avvägning mellan vakuum och mängd gas för att det skall kunna hålla för en viss spänningsnivå.

I dom här sammanhangen vill man inte ha några joner alls vandra mellan plattorna och vid dom här fältstyrkorna med många 10-tal och kanske 100-tal kV per mm. så joniseras alla gaser oavsett slag och man får strömläcka mellan plattorna och förmodligen olinjära egenskaper både över spänning och över frekvens.

sådant vill man inte ha i radiosammanhang tex.

man får hålla det så luft/gasfritt som det bara går och använda de tekniker som man har lärt sig från radiorörstillverkningen.

att det går är microvågsugnen en bra exempel - tror någon här att det finns någon gas/luft i magnetronen?

xxargs skrev: Det som är det svåra är att behålla vakumet under lång tid och innebär att man måste använda getter som fångar upp gasmolekylerna från väggar med tiden

?

Nä, men allvarligt, vad menar du ?

http://en.wikipedia.org/wiki/Getter

Fast analogin finns där ändå på ett sätt om man vill; getter äter allt och det gör till viss del även ett getter.

Väldigt mycket intressant läsning.

Det jag inte begriper är hur geten får plats i kondensatorn?

Tsk, tsk.
Ungdomar, det är en allvarlig Bildungslücke att inte veta vad getter är för något. Snart frågar ni vad katodförgiftning eller sekundäremission är för något. Normupplösning är vad det är, sanna mina ord.

Någorlunda OnT: Jag tror jag har skrivit om det här förut, men här kommer historien igen: en person på en audio-nysgrupp dörjade för många år sedan mycket framgångsrikt med att vakuumet i kommersiellt tillgängliga elektronrör var "syntetiskt, med en rå och kantig klang", till skillnad från rör som fyllts [sic] med naturligt vakuum från rymden. De senare kännetecknades av ett varmt och mjukt ljud som gick särdeles väl ihop med vinylskivor. Diskussionerna gick heta