Svenska ElektronikForumet

Hej!

Anta att du har en permanentmagnet med styrkan 2x och en elektromagnet med styrkan x. Du startar strömmen och för permanentmagnetens nordpol mot elektromagnetens nordpol. Hur stark blir retalationen?

Jag tänker mig att permanentmagneten suger åt sig elektromagnetens kärna med en kraft på 2x men att elektromagneten och permanentmagneten retalerar varandra med en kraft på 3x. Resultatet blir en retalation på x. Är det rätt resultat?

Typisk studieuppgift

Är det rätt resultat?

Dina skolböcker borde rimligtvis har svar på om så är fallet.

Nej det är av skälet att jag bygger en tvåpolig elmotor.

Edit: Dvs inget facit


Edit2: Det jag behöver veta är om en det blir en attraktion eller retalation mellan två lika polar från en permanentmagnet och en elektromagnet i det fall då permanentmagneten är mycket starkare än elektromagneten.

Sedan vore det intressant att veta vad det blir för styrka såsom jag skrev i första posten.

Vad konstigt ord...retalation...har aldrig hört det förr
menar du repellation?

Det är nog ingen skoluppgift. Ingen kompetent lärare skulle formulera frågan på det sättet.
Man kan beräkna magneters dragkraft, men det är inte så enkelt.
Bättre att formulera saken i termer av fältstyrka (Ampere/m) och flödestäthet (Tesla).
Börja här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Magnetf%C3%A4lt

Om den ena magneten har en kraft på 2enheter och den andra har en kraft på 1enhet och repellerar varandra då borde skillnadskraften bli 1enhet som blir attraherande, alltså "fastnar" magneterna i varandra med 1enhet.
Eller har jag fel.

Men det var väl två nordpoler mot varandra?

Ja, två nordpoler mot varandra.

Saken är att om ingen ström går är elektromagneten helt enkelt en stålklump. Permanentmagneten attraherar då stålklumpen med 2 enheter. Slås strömmen på blir stålklumpen en elektromagnet som är hälften så stark som permanentmagneten. Jag väljer strömriktningen så att elektromagneten får sin nordpol mot permanentmagnetens nordpol.

Då undrar jag om de kommer att strycka ifrån varandra eller dras emot varandra.

Borde inte magnetismen från järnkärnan bestämmas av järnkärnan?
D.v.s att järnkärnan verkar som elektromagnetisk, inte ferromagnetisk, under tiden som elektromagneten är aktiverad?

Hursomhelst så är det inte så svårt att rigga ett test om du har isolerad tråd, en järnbit och en magnet.

Är den skapta magnetstyrkan från elektromagneten högre än permanentmagnetens så kommer de att repelleras även om de är rätt nära varandra. Är elektromagnetens styrka lägre så kommer de att repellera varandra vid ett visst avstånd men attraheras vid ett visst kortare avstånd eftersom permanentsmagnets magnetfält är starkare och dras således till järnkärnan.

Vid vilka avstånd är beroende på styrkan hos permanentmagneten och elektromagneten och förmodligen också permeabiliteten på kärnan i elektromagneten.

Har för mig att en neodymium-magnet beter sig som en luftspole. Hur många "amperevarv" magneten har beror på formen samt hur starkt magnetiserad den är.

Det är mycket svårt att räkna på magnetiska kretsar som inte är slutna. Men om du ska göra en elmotor bör du göra den magnetiska kretsen sluten. Det är, i elmotorsammanhang, ointressant att räkna på ditt exempel, anser jag.