Svenska ElektronikForumet

Hej.
Jag vill koppla in min vägghängda gamla telefon så att den ringer när besökare "ringer på dörren".
Jag har förstått att gamla telefoners ringklocka drivs av 110v och 20 hrtz.
Finns det transformatorer att köpa eller hur ska jag få den att ringa?
Obs, jag vill inte använda telefonen som porttelefon utan endast att klockan ska ringa när någon trycker på knappen.

Stort tacksam för tips.

Hälsningar
Eddie

Knåpa ihop en oscillator (20 Hz, fast telefonstationerna ger 25 Hz) som ger en någorlunda sinussignal (triangel + RC filter), en förstärkare (vanligt ljudslutsteg) och en transformator.

That's it

Protte

Tackar för snabbt svar Protte!

Nu är jag ju inte så van att knåpa ihop elektronikprylar..
Men jag är absolut inte rädd för lödkolven. Kan du ge mig lite mer?
Typ ett enkelt kopplingsschema och var jag får tag på alla delar?

Eddie

En 7555, världens vanligaste timer, läs databladet och fråga sedan!
Föstärkare, bygg med en LM3886 eller hitta en stereo i soprummet!
Transformator hittar man hos ELFA eller Kjell o Co

OCH kom ihåg att ta lödkolven i rätt ände.

Protte

Tack igen!
Nu har jag en rolig utmaning framför mig!
Jag tar kolven i den svala änden
Eddie

Ringsignalen kan vara 25 Hz eller 50 Hz.
Spänningen sisådär 30-120 Volt RMS och ofta överlagrad på DC sisådär 50V.
Men det är nog inte så noga att det är sinus tror jag, funkar nog även med fyrkantsvåg.

DC behöver man inte oroa sig för i detta fallet, det sitter en kondensator till klockan så den är helt AC driven. Med 50 Hz kanske inte klockan hinner med men det är klart värt att prova.


Protte

Det verkar väl väldigt onödigt med en audioförstärkare ? jag tror inte telefonen är så kräsen hur mycket det distar osv, det lär ju räcka med en lämplig transistor bara.

Men det behövs ett push-pull steg för annars kommer kläppen att bara slå på ena klockan.
Det sitter en magnet i konstruktionen för att få kläppen att gå fram och tillbaka, annars skulle den bara slå åt ena hållet.

Sedan skulle det vara klart läckert att det skulle starta med en lägre frekvens och öka till ett lagom värde så det skulle bli:
rr rr rrrr rr rr

Protte

Ljudet blir inte riktigt som man är van vid men de flesta ringklockor funkar på 50Hz.

Det räcker alltså i princip med en "kör amerikansk el-pryl på svenskt eluttag"-transformator.

OBS att ringspänningen i detta fall bör kopplas in på "övre" paret i ett telefonjack, så att den aldrig kan nå tal/lur-delen av en (rätt kopplad) telefon.

OBS också att knappen för en dörrklocka troligtvis inte är gjord för att klara 110V AC. Nån slags reläkoppling eller liknande är nog en bra idé.

OBS också att det verkar då och då dyka upp "ful-transformatorer" för 230V in, 110-120V ut, som inte är galvaniskt skiljda. Med en sådan kan det bli farligt, en telefon lär knappast vara tillräckligt isolerad för 230V, och dessutom är telefonjacket (speciellt med propp halvt istoppad) knappast säkert nog för 230V.
För att avgöra om man råkat ut för en fultrafo så kan man, med trafon urkopplad, ohm-mäta mellan en ledare på ingången och en ledare på utgången. Det ska inte vara någon kontakt oavsett vilken ledare på ingången och vilken på utgången man mäter på. En ful-trafo ger däremot kontakt däremellan.

Har experimenterat lite med en BC330 telefon(den lite äldre med vassa kanter).
Kopplade en liten 220/110V prim o 4,5V sek trafo,en vanlig bula troligen avsedd för en Philips rakapparat,och matade sekundären med min gamla trotjänare-en Philips PP6050 tongenerator med bara rör.
Med 110V valt på trafon så började klockan ringa redan vid ca 1V AC ut från tongen(ställd på lågohmig utgång)och bara 25V över klockan!
Just min klocka verkade trivas bäst med ca 35V då ljudet var starkt och bra.
Provade även 220V läget,men det blev lite sämre.
Frekvensen är viktig för ljudet och klockan låter bäst vid ca 25Hz.Den fungerar utan problem upp till 50Hz,men då går den lite för "snabbt" och får aningen karaktären av en summer.
Till den som inte vill bygga tongenerator finns en annan enkel lösning här-en multivibrator:
http://www.vintage-radio.net/forum/show ... stcount=24

På 1990-talet jobbade jag med typprovning av telefoner mot televerkets standard (bland annat). Glömde nämna att vi hade en impedans i serie med ringsignalgeneratorn för att simulera ledningsimpedansen i telefontråden. Jag minns inte exakt värde men jag har för mig vi körde 1200 Ohm eller möjligen 2200 Ohm. Någon kOhm var det i alla fall (i verkligheten blev impedansen högre ju längre telefontråden var såklart). Dåtidens moderna telefoner hade impedans runt 10 kOhm eller mera (fanns förstås både sämre och bättre exemlar) men de hade då övergått från ringklockor till "elektroniska ringsignaler" sedan flera år tillbaka. Man ville ha hög impedans i ringklockan för att kunna koppla många telefoner till samma telefonledning utan att sänka ringsignalspänningen för mycket.

Så att koppla 115 Volt direkt kan ge onödigt höga strömmar om impedansen hos ringklockan är låg. Rekommenderar ett strömbegränsande effektmotstånd i serie med ringsignalgeneratorn. Minns också att vi hade som krav att den skulle ringa redan vid 30 V AC mätt över telefonen så det låter rimligt att det inte behövs mer än 25 volt. Det är länge sedan nu men jag har för mig vi testade både 25 Hz, 50 Hz samt 30 V och 90 Vrms vid dessa frekvenser och då skulle det ringa. Men en gammal bakelittelefon kan ha konstruerats långt innan dessa standarder kom men det kan ju ge en fingervisning om ungefär hur man ska ligga signalmässigt. Minns inte om det var krav på fyrkanstsvåg också förutom sinus (tror inte det) men jag minns att det fanns telefonväxlar (möjligen företagsväxlar) som använde 4-kantsvåg som ringsignal istället för sinus så konstruktionsmässigt ville man nog att det skulle fungera även med 4-kantsvåg på ringsignalen.

Edit: Jag minns det fanns vissa faxmaskiner med inbyggd ringsignalgenerator. Dessa faxar svarade på inkommande samtal men om det inte var någon "anropston för fax" (det klassiska pipandet faxen hade för sig när man ringt upp) så kunde den skicka vidare samtalet mot en bakomliggande telefon (den gjorde antagandet att det var ett vanligt telefonsamtal) och för att få det att ringa i telefonen så satt det en ringsignalgenerator som skickade ringsignaler "bakåt" till telefoner som kopplades i serie efter faxen. Denna ringsignalgenerator använde oftast fyrkantsvåg. Fanns även "smarta switchar" som kunde besvara inkommande samtal med något röstmeddelande och så fick man trycka någon ton för vilken telefon man skulle ringa upp (ja som en miniväxel), och dessa körde också ofta 4-kantsvåg på ringsignalen. Uppenbarlligen var det enklare att konstruera sådana ringsignalgeneratorer.

Så har du någon gammal telefax liggandes kan det vara värt att undersöka hur den var konstruerad.

Eddillo skrev: Jag tar kolven i den svala änden
Eddie

Det gäller att inte få pippi då bara.
Jo jag har jävligt taskig humor, ja erkänner men ja kunde inte låta bli.
Det är ju ändå fredag å allt!

/ Tompa