Svenska ElektronikForumet

Kom över 3 nya konstantspänningstrafos för nollpengar, de skulle kastas. 6,3 volt, 9 A. Tänkte göra en laddare/strömkälla för att ladda batterierna i husvagnen. Seriekopplade sekundärsidorna, likriktarbrygga, kondensator, samt 2 st LM 338, separerade 0,2 ohm, på vanligt sätt. Behöver ju inte vara på tiondels volt. Runt 14 volt känns OK.
Nu det konstiga: AC ut stämmer, ca 20 V obelastad, relativt okänsligt för belastning, går ned till 18,8 v vid 6A ( glödlampa).
DC efter glättning, och vid nollström bara ca 21 volt, mycket känsligt för belastning. Vart tog 1,41 ggr 18,8 V vägen?.Mäter instrumenten fel?
LM 338 beter sig konstigt, blir belastningskänsliga, håller inte spänningen. Diffar flera volt mellan 1 till 6 A utström, dvs om man lyfter av några A stiger spänningen.
Flyttade i panik över hela Lm 338-delen till en vanlig likströmskälla, och de betedde sig normalt.
Finns det någon förklaring-relaterad till den trafo som ev ställer till det. Fasvridning?

är dom möjligen byggda som magnetiska spänningsstabilisatorer, 6.3 Volt låter som glödströmsmatning till rör...

ungefär en primär in, en lindnings som är kopplad med en konding och en lindning ut med ganska lös magnetisk koppling mellan delarna (typ att man stoppat dit magnetiska shuntar mellan lindningarna eller att det är uppsågat).

med andra ord finns det en mer eller mindre stor konding kopplad på trafon??

Om det är konstantspänningstrafos är inte utspänningen riktigt sinusformad, så toppvärdet är inte sqrt(2) gånger effektivvärdet.

Läst på lite. Ni har nog rätt. Stor kondensator inunder. Pjäserna från 50-talet, och av kvalitet man sällan ser, säkert för rör. Aldrig stött på sådana tidigare. Provade, de gav lätt belastade helt ok utspänning ned till ca 95 volt på ingången. Får nog lägga ned, de är olämpliga för ändamålet, men lärde mig något i alla fall.