Rörförstärkar-bygge

[Spisblinkaren]

Hej!

Så sent som igår kasserade jag en Williamson-förstärkare. Den hade nåt mystiskt fel på nättrafon så att ena kanalen (vänster) bara kunde leverera 15W medans den andra kunde leverera 20W. Detta är inget man märker förrän man spelar mycket högt. Ena kanalen (höger) brummade dessutom lite mycket (100mVpp) men det är nåt som kunde gått över med tiden.

Jag hade tänkt försöka sälja denna för endast 3000:- (dvs med rejäl förlust).

För några dar sedan sprack emellertid trächassiet också av nån anledning. Då blev jag så besviken och förbannad att jag beslöt mig för att kassera skiten.

Den går dock att rädda. Jag har bara tagit dom dyraste delarna. Chassiet står i soprummet och försvinner nog inte förrän i början av nästa år.

Sprickan på chassiet kan enkelt spacklas över och bättringsmålas (passar dessutom bra att OPT:erna är borta).

En händig person kan få chassiet och alla delarna jag återvunnit helt gratis och jag kan ge henne/honom en liten muntlig byggbeskrivning (inklusive schema) för att få liv i förstärkaren igen. Det är mycket lätt.

Förstärkaren är sedan tidigare körd i minst två timmar.

Men rören vill jag nog ändå ha 2000:- för. Detta är nämligen vad dom kostat mig.

Dessa rör är:

Slutrör: Nya Slovakiska JJ-Electronic, KT88
Drivrör: Ryska NOS (1952), 6H8C (=6SN7)

Övriga slutrör som passar är:

1) KT66 (elektriskt optimal men rekommenderas inte pga den horisontella orienteringen, men går)
2) 6L6GC (GC viktigt pga förlusteffekten)
3) 6550 (mekaniskt optimal)
4) EL34 (speciellt förberedd internt för denna)
5) 807 (går dock ej pga sockeln + toppanoden)

Alla ovanstående är plug-n'-play pga min fantastiska utgångstrafo, OPT (dvs förstärkaren blir eventuellt att gå lite i klass AB vid hög volym).

Bättre sent än aldrig vill jag påpeka att motkopplingen är nerdragen från originalets 20dB till 14dB. Jag har samtidigt optimerat frekvensgången hos förstärkaren i dom riktigt låga frekvensregionerna.

MVH/Roger

[Spisblinkaren]

Hej!

Tänkte fortsätta berätta om mina rörförstärkarprojekt.

Innan den allra första rörförstärkaren enligt ovan blev svart hände nämligen en del.

Den allra första Williamson rörförstärkaren jag byggde gjordes med hjälp av en massonitskiva som jag spikade ovanpå en ek-ram. Jag använde inga jordplan, vilket skulle visa sig vara en miss...

Jag hade fått tag i en kvartett 807:or som jag ville nyttja på nåt sätt. Dessutom hade jag fått tag i en kvartett NOS (New Old Stock) Sylvania 6SN7W.

Jag fann det lämpligt att lägga slutrören ner och löda tåtar till topp-anoderna samt använda en list där jag borrade hål för den fysiska sockeln. Jag la dom lite olämpligt, men snyggt, ovanpå varandra och använde vanliga röda runda kabelskor för att koppla in benen/gallrena.

Av samma fantastiska surplusfirma (BHIAB) fick jag tag i toroidtransformatorer modell 115+115V/6V. Det lustiga är att optimal last för rören vid 8 Ohms högtalare är U0=6,5V (10ka-a) så dessa passade perfekt. Med den enda nackdelen att rören ganska precis max spelar just 230Ve men traforna tål då bara 50Hz eller absolut 40Hz som bäst innan mättning.

Detta var dock inga problem så länge jag inte spelade mycket högt. Så dessa typ 50VA's-trafos fungerade ypperligt.

När jag stack i väg på min praktik i Ludvika beslöt jag mig för att lite galet bygga om steget lite. Jag byggde två diskreta RIAA-steg med var sin volympot på ingångarna. Till Ludvika släpade jag sedan mina bästa skivor samt satt där och rattade in ljudet med en potentiometer per näve! Försökte ett tag ganga dom med gummisnoddar men det gick inte så bra.

Ett problem var dock jord-surret. Inget överdrivet problem men dock. Så när jag kom hem bestämde jag mig för att hotta upp förstärkaren. Den blev i praktiken elektriskt sätt helt ombyggd. Jag tog bort RIAA-stegen, spacklade över hålen för ECC83:orna, la in ett jordplan och byggde upp förstärkaren igen inklusive att jag målade den svart. Denna gången med rejäla C-Kärnor jag fått av ABB vars 230V/50Hz-lindningar jag kopplade i serie (vilket ger 230V/25Hz för mättning) samt att jag handlindade ett gäng sekundärer för 4, 6 och 8 Ohm.

I den här vevan lyckades jag få kontakt med en transformatortillverkare (Toroid International). Vi började designa toroidtransformatorer. Bland dom första var ett utbyte till det mycket spartanska arrangemang jag hade i form av en högspänd ABB-trafo (E-kärna, anodspänningen) och en stor toroid (glödströmmen).

Första designen gick emellertid i härdsmälta. Det blev bara skit kvar! Detta förmodligen pga den stora glättningslyten jag tidigare nämnt. Andra versionen klarade dock strömmen och blev bara rejält varm.

Om nån är tillräckligt desperat efter en rörförstärkare (med 5U4GB likriktarrör och runt 2X10W) skulle jag eventuellt kunna skänka denna till den personen. Jag har dock inte kört den på typ 20 år. Och jag såg att vissa delar tom ärgat...

Slutligen skall sägas att 807 är ett underskattat rör i HiFi-sammanhang. Det är dessutom asbilligt i jämförelse!

MVH/Roger

[Spisblinkaren]

Hej!

Jag har inget annat att göra...

Generation tre blev en överambitiös version. Jag tyckte mig funnit ett koncept som lät mycket bra och som jag ville sprida vidare till intresserat folk. Men blev lite överambitiös vad beträffar vikten av utseendet. Tyvärr är det ju så att folk ofta köper saker beroende på hur dom ser ut och inte beroende på kretslösning. I vilket fall blev min tredje upplaga att se ut enligt bilagan.

Jag tog bort det häftiga likriktarröret men hade i gengäld två galvaniskt separerade matningar. Båda kanalerna var alltså fullkomligt isolerade från varandra pga den nya nättrafon vi tog fram. Jag tror också att OPT:erna är av modell B dvs andra generationen och inte den första som I(dc)-mässigt var en katastrof. Jag tror dessa lindades på så kallad "HiFi-plåt" dvs ett järn som tål lite DC-magnetisering.

Så denna version inte bara ser bra ut (tillverkad i solid körsbär), den lät mycket bra!

Jag fick faktiskt ett banklån för att få råd med att låta ett snickeri (Källqvist, Högsbo) tillverka det åt mig.

Jag hade nämligen som naiv dröm om att leva på att bygga rörförstärkare. Tillåt mig asgarva!!

Denna enhet blev jag dock tvungen att skänka till en kompis som ställt upp med diverse betalningar.

Men han blev nöjd. Och jag blev nöjd.

Och nog är den ganska snygg allt?

MVH/Roger

[Spisblinkaren]

Hej!

Jag tror jag passar på att avsluta tråden om mina Williamson rörslutsteg.

Generation fyra är den jag genomlider just nu.

Även om jag byggde min första rörförstärkare 1991 så påbörjades generation fyra gissningsvis runt 1995.

Vid generation fyra taggade jag ner utseendets betydelse men behöll den kretsmässiga kvaliteten.

Jag ville bygga dom helt själv utan att tumma på den elektriska kvaliteten.

Så runt 1995 påbörjade jag mastodontbygget med att tillverka 10st Williamson rörslutsteg åt folket!

Jag fick snabbt byggt fyra.

En lyckades jag få sålt. Genom att helt enkelt be kunden betala alla mina fakturor (runt 6000:-).

Jag bytte ut min tvåa mot en fyra. Och har alltjämt den kvar i stereon. Fungerar ypperligt!

En blev kvar på Käringön, en skänkte jag nyligen till en vän.

Så, nästa kapitel blir om mina RIAA-steg.

MVH/Roger
PS
Glöm prislappen. Det var under en hybrisperiod av mitt liv. Förstärkaren går f.ö inte längre att få i furu. Tyvärr...

[kkj]

Stiliga byggen. Du har uppenbarligen lagt ner din själ i detta.
Det kanske är så att utseendet är viktigt för flertalet, men jag är lite udda och tycker tvärt om. Stående rör på en låda av metall. Av aluminium....fräst ur en massiv klump! Nej det kanske var lite överdrivet. Men en låda av metall med ev. skyddsnät över. Helst med en ratt av något slag som reglerar något.........oklart vad.

[Spisblinkaren]

Hej!

Nån som hört talas om Edison-effekten?

1879 uppfann Thomas Alva Edison lampan.

Han fann emellertid omgående ett problem med lampan.

Den blev sotig inuti.

Han införde då ett gäng olika galler i lampan för att hålla den ren från sot.

Han registrerade att han fick en ström genom gallrena men visste inte vad han skulle ha det till.

Det tog hela 15 år innan John Ambrose Fleming tog patent på rördioden.

Såhär efteråt är det roligt att tänka på att ovanstående än idag kan användas för praktiska syften.

Om gallret hos ett automatbiaserat ingångsrör har storleksordningen 10M till backen så biaseras röret med en negativ spänning.

Detta pga de elektroner som termiskt har den energin att de når gallret.

Om man sedan blockerar denna DC mha en kondensator så har vi ett automatbiaserat scenarium där man kan införa en AC rätt på gallret varvid det ej behöver varesig katodmotstånd eller tillhörande elyt (som det många gånger handlar om i LF-sammmanhang).

Eftersom Zk förstärks (u+1) gånger så är detta mycket bra.

Jag har byggt flertalet försteg med denna princip.

Jag bifogar schema.

MVH/Roger

[HUGGBÄVERN]

Tror att man kollar rörens status via så kallat emissionstest men hur och OM man kan göra det utan specialinstrument.
Annars gäller att rör har skapligt lång livslängd, kanske längre än man ofta tror.

[Spisblinkaren]

Hej!

Jag har haft förmånen att få använda dedikerade rörtestare. Vad de testar är främst den så kallade transkonduktansen, gm, dvs ampere ut vs volt in. Den sägs nämligen minska med tiden. Jag är dock ganska säker på att den termiska emissionen sällan är nåt problem då ett rör med emissionsproblem skulle bli mättat vid en viss anodström. Åldrandet sker på nåt annat mystiskt fysikaliskt sätt som jag tyvärr inte begriper. Men det är mycket man inte begriper i den här fantastiska världen

Jag är benägen att hålla med dig om rörs livslängd. Den är många gånger mycket bättre än man tror. När det gäller slutrör som jobbar vid max anodförlust så brukar datablad säga 10000 timmar men jag har kört mina rör mycket längre än så utan problem.

Fast om man räknar på det så innebär 10000 timmar drygt 400 dygn 24-7. Och om du bara spelar 2,4h per dag så innebär det en livslängd på över 11 år!

MVH/Roger
PS
Bifogar en glömd bild av underredet

[kkj]

Det där ser ju väldigt överskådligt och pedagogiskt.

[Spisblinkaren]

Hej!

När jag bestämde mig för att bygga mina senaste RIAA-steg använde jag nedanstående lösning för att enkelt generera anodspänningen.

Principen funkar likt en multiplikation av inkommande toppspänning till godtycklig utspänning.

Jag skickar alltså in 12VAC, halvågslikriktar den och kör den genom en 7812 samtidigt som jag enablar multiplikation av inkommande toppspänning.

Jag valde tio steg, fick ut runt 150VDC och stabbade sen den med hjälp av ett 10k-motstånd och en zener på 100V.

Anledningen till att jag kunde göra det är att ECC83:an drar så lite ström i denna koppling (tot max 3mA)

Sen kunde jag alltså mata bygget med en 12VAC väggvårta och dra matningern från multiplikatorn till de patetiska uppochnervända makrill-burkarna som jag använde som chassie.

Jag valde att dra utsignalen via en emitter-följare för jag går i den naiva drömmen att strömförstärkning inte påverkar ljudet nämvärt.

Detta resulterar i att man bara behöver ett rör per kanal.

Och jag kan lova er att det låter bra!

MVH/Roger
PS
Jag vet inte varför varken 7812:an eller zenern är med på ritningen men det torde vara självförklarande vart dom ska sitta.

[Spisblinkaren]

Det där ser ju väldigt överskådligt och pedagogiskt.

Tack!

Det är bra det för det verkar som om en person hemmahörande i detta forum nappade på mitt erbjudande om att skänka förstärkaren jag kasserade på julafton. Jag skänker den dock utan rör. Jag får då reserver och slipper känna ren förlust.

Jag avlägsnade bara dom dyraste delarna såsom OPT:erna och elyterna. Men det verkar som om han är beredd på att få löda in dom igen själv. Då kan han behöva bilden. Även om jag bifogat en enkel byggbeskrivning. Det tråkiga är dock att han sa att han skulle höra av sig senare ikväll men har inte gjort det. I vilket fall som helst har jag tagit in förstärkaren från soprummet så den finns kvar och skänkes alltjämt till den som först kommer till kvarnen.

Kom ihåg att dom elektriska problemen egentligen inte är några problem för hur ofta spelar man mer än 15W?

MVH/Roger

[Spisblinkaren]

Hej!

Tänkte mest bifoga en bild på mina RIAA-steg.

Chassiet är alltså gjort av uppochnervända makrill-burkar.

Vart får man allt ifrån?

MVH/Roger

[Spisblinkaren]

Hej!

Så här såg mitt allra första RIAA-steg ut.

Det var en present till min far när han fyllde femtio.

Ingångsrören (ECC83) skärmades sedemera med ett järnnät då de var placerade lite för nära likriktarröret. Detta löste faktiskt störningsproblemen.

Transformatorn lindade jag helt själv på Chalmers då jag var medlem i ETA. Jag tror att transformator-leverantören hette Svebry. Jag fick alltså transformatorn i halvfabrikat med bobin och tillhörande lösa lameller

Det fanns ett räkneverk på bobin-maskinen där jag kunde ha koll på antalet varv. Sen lindade jag bara. Men nånstans räknade jag lite fel så trafon blev överfull av antalet varv och sedemera tyvärr överhettad och dysfunktionibel.

Men far min hade mycket nöje med den då jag kopplade in den på Philips-TV:ns Scart-ingång.

Ibland fick han dock störningar på TV:n. Kommer ihåg att speciellt MTV inte alltid fungerade som det skulle. Förstärkaren självsvängde nämligen med nån UHF eller dylikt

Jag fick aldrig riktigt bort detta problem men för det mesta fungerade den.

Det riktigt roliga så här efteråt tycker jag är att den inte innehöll en enda halvledare!

Likriktningen sköttes av ett likriktarrör (6X4) och impedans-transfomeringen/kabeldrivningen av ECC81. I övrigt nyttjade jag alltså bara ett ECC83 per kanal.

Bygget finns tillgängligt än idag men jag har gett upp hoppet om att lyckas sparka liv i det igen. Mest pga att det verkar som om transformatorn har havererat.

MVH/Roger

[MiaM]

Kördes alltså TV'n som slutsteg+högtalare?


P.S. jag följer den här tråden med intresse.
Har aldrig byggt med rör själv men minns att när jag var liten så förklarade farsan en del om rör, så jag hänger i alla fall med ungefär på principförklaringarna

[HUGGBÄVERN]

MiaM: rör är, tycker jag, lättare att fatta än transistorer.