Svenska ElektronikForumet

Jag håller på med en liten förstärkare som ska förstärka en DC-spänning som varierar mellan 0 och -10V. På utgången varierar spänningen mellan 0 och (ca) -75V. Förstärkarens utimpedans är 100 ohm.

Nu tänkte jag designa en nätdel som ska kunna ge matningsspänningarna +14V och -90V (det är riktvärden) med ca 1A ström.

Bör matningsspänningarna vara regulerade, eller kan man använda likriktare och glättningskondensator endast? Ska man ha en nättransformator med två sekundärlindningar (en för 15V och en för -90V) eller kan man klara sig med endast en sekundärlindning?
EDIT: PNP-transistorn på utgången kommer att vara av effekttransistor-typ och inte den som står i schemat.

Vid -75V ut blir det eldat upp ~80W i R5. Det är ett ganska ovanligt sätt att lösa det på... Din koppling är ...intressant... med tanke på spänningsomfattningen, jag skulle tycka att den är ganska icke-optimal...

Men till frågan: Om förstärkaren inte har en förstärkning som varierar med spänningsmatningen behöver drivspänningarna inte vara reglerade.

Ja, det känns inte optimalt att bränna så mycket effekt i en resistor. Jag skulle helst ha en emitterföljare (GC-steg) som sista steg, men jag klurar fortfarande lite på hur man designar ett sådant som ger rätt utresistans. Ett krav på förstärkaren är att utresistansen är just 100 ohm.

Ingen regulation nödvändig i mitt fall alltså.

Skoluppgift?

I övrigt är ut-impedansen på ditt schema INTE 100 ohm...

Nej, ingen skoluppgift.

Q2 och Q4 är en komplementär darlington. Utåt sätt fungerar kopplingen som en NPN-transistor där emittern på Q4 är collector. Det sista steget är alltså ett GB-steg. Utresistansen på ett GB-steg är kollektorresistorn, alltså R5.

Tyvärr, jag anser att de krav och värden är så ogrundade att jag inte kan bortse ifrån att det är en skoluppgift eller liknande.

Att bygga en förstärkare som gör jobbet utan att elda upp sinnessjukt med onödig effekt och samtidig få rätt utgångsimpedans är inte speciellt svårt men fram till att jag ser en bra anledning till att kraven är som de är ser jag ingen anledning att gå vidare.

Ja du, om du inte vill hjälpa till så behöver du inte bry dig om att skriva i min tråd överhuvudtaget. Arrogansen hos vissa som svarar här är häpnadsväckande.

Visst - och arrogansen hos en del frågaställare är än värre...

Icecap försöker nog bara hjälpa dig.

Om det inte är en skoluppgift - vad är det då för uppgift?

Lite frågor:

1) vad ska den användas till? (Vad ska drivas av utsignalen - vad drar den för ström?)
2) hur snabbt varierar signalkällan (frekvens)?
3) hur exakt måste förstärkningen vara?

Vill du bränna 80 watt eller är det något som du skulle vilja slippa?
Din transistor - 2N3904 kommer också omedelbart att brinna upp.

Vill du ha verklig hjälp eller vad vill du?

Icecap: Han har ju redan svarat att det inte är en skoluppgift, räcker inte det? Är det något övrigt som saknas i frågeställningen är det väl bättre att i så fall ställa den frågan.

PeterH: jovisst skriver h*n det men jag har svårt att tro på det helt enkelt!
Orsak: schemat! Fylld med standard kopplingar men utan sammanhang.

Ta t.ex. Q5, R7 & R09. De ska nog bilda en konstantströmsgenerator men med en aning verklighetsförankring kan vi snabbt se att den som bäst kpommer att vara synnerligt temperaturberoende. Med ett ynka motstånd mer hade den varit mindre usel men <teoretisk> skulle det fungera.

EDIT: Närmre analys ger ett strömspegel - men det ska spegla mot en PNP-transistor varför jag är extremt tveksam till linjerariteten.

Valet av just en komplementär darlington-koppling: ett ganska typisk exempel på att man kan och därmed ska man.

Sedan är det kraven: 0 till -75V med en utgångsimpedans på 100 ohm.
Återigen är det vald en lösning som är enl. textboken men som inte är skänkt en enda tanke. Att inte ens fundera på om transistorer och motstånd blir varma och vilka effekter som avsätt i dom ger mig än mer vatten på "skola"-kvarnen. Det kan såklart vara baserat på brist på erfarenhet men då faller kravet på utgångsimpedans också...

Så jag vill påstå att jag har fog för min misstanke och den ganska tydliga motvilja mot att förklara kraven och hur de har uppkommit styrker mig bara anser jag.

jesse skrev: Vill du ha verklig hjälp eller vad vill du?

Jag vill ha tips på hur man gör en nätdel. Kan man få matningsspänningarna +14V och -90V med en sekundärlindning, eller om man ska ha en sekundärlindning för varje? Sedan undrade jag om det skulle vara regulatorer, men har redan fått svar på det.

Jag anade väl att jag skulle få frågor om själva kretsen men det var inte syftet med min tråd.

jesse skrev: Om det inte är en skoluppgift - vad är det då för uppgift?

Det är en förstärkare som ska ta emot en signal från en helvågslikriktare. Alltså, jag utgår från ljudsignal (20Hz-20kHz) som likriktas och sedan matas till denna förstärkare. Nivån på ljudsignalen (amplituden) kommer att skifta, så den likriktade signalen kommer att skifta därefter (mellan 0 och -10V). Utgången på förstärkaren ska dels ledas till en kondensator och ladda upp denna med en viss hastighet (därav vill jag ha den specifika utresistansen). Strömmen ska också vidare till en last (>100kohm) som består av grindar på flera parallella elektronrör. Elektronrörer är av typen remote-cutoff och man styr rörets förstärkning (mu) med en styrspänning (bias) som skiftar mellan 0-75V (ungefär).

jesse skrev:
Din transistor - 2N3904 kommer också omedelbart att brinna upp.

Som jag skrev under min bild, det kommer att vara en effekttransistor.

Jag skulle kunna (och vill nästan) svara på dina tvivel ang. kretsen men ber dig istället: Sluta skriv i min tråd. Du tillför inget. Om du anser att jag bluffar med min frågeställning så kan du ju välja att inte skriva något alls.

Icecap skrev:PeterH: jovisst skriver h*n det men jag har svårt att tro på det helt enkelt!
Orsak: schemat! Fylld med standard kopplingar men utan sammanhang.

Ta t.ex. Q5, R7 & R09. De ska nog bilda en konstantströmsgenerator men med en aning verklighetsförankring kan vi snabbt se att den som bäst kpommer att vara synnerligt temperaturberoende. Med ett ynka motstånd mer hade den varit mindre usel men <teoretisk> skulle det fungera.

Valet av just en komplementär darlington-koppling: ett ganska typisk exempel på att man kan och därmed ska man.

Sedan är det kraven: 0 till -75V med en utgångsimpedans på 100 ohm.
Återigen är det vald en lösning som är enl. textboken men som inte är skänkt en enda tanke. Att inte ens fundera på om transistorer och motstånd blir varma och vilka effekter som avsätt i dom ger mig än mer vatten på "skola"-kvarnen. Det kan såklart vara baserat på brist på erfarenhet men då faller kravet på utgångsimpedans också...

Så jag vill påstå att jag har fog för min misstanke och den ganska tydliga motvilja mot att förklara kraven och hur de har uppkommit styrker mig bara anser jag.

Testa gärna att läsa reglerna rörande citering...

Dessutom är den utgångsimpedans du eftersträvar inte symmetrisk varför den laddning du vill ha inte kommer att ge rätt värde. Med ett utgångssteg som dels inte bränner av en massa onödig effekt och dels fungerar symmetrisk kan du få den funktion du vill ha - men visst, jag ska ju inte skriva var det... Ja ja, lycka till, du lär behöva det...

Icecap: Nu får du ge dig... Fick du sova på soffan i natt eller?