Nu började jag skriva ett långt svar, och när jag klickar på "Skicka" så ser jag att du ritat ett nytt schema. Jag låter det jag svarade stå kvar, och säger att det du ritat in i schemat ser helt rätt ut.
OBS att C10 vid Q3 kommer göra att förstärkningen ökar lite i Q3, men det är kanske bara bra?
1:
Jag menar alltså hur det ser ut om du mäter med oscilloskopet, d.v.s. finns den där ringningen på överkanten med även "längre till vänster" i förstärkaren?
1½/3:
Aha. Finns störningarna även med "jättelåg" volym?
4:
Aha.
Med C7 mot jord så kommer störningar i minusmatningsspänningen (som det alltid finns) inte att tas in i det förstärkarsteget. För att få full förstärkning men bli av med störningar även från plusmatningen så kan du seriekoppla R8 med ett mindre motstånd, säg kanske 470 ohm mot plusmatningen (värdet bara chansat ur luften) och behålla 10k mot Q2/C1. En kondings ena ben till punkten mellan R8 10k och det nya motståndet, och kondingens andra ben mot jord, borde äta upp störningar i plusmatningen.
5:
Nej, jag menar mellan högtalarutgången och högtalarjord. Det kanske inte behövs här.
6:
Alla kablar har en liten resistans (om man inte kyler ner dem till absoluta nollpunkten på -273 grader
). Det gör att det som är "riktig" jord vid nätaggregatet blir lite sämre jord efter några decimeters kabel.
När du kör med labb-aggregat så ska du alltså dra en jordkabel från förstärkaren till nätaggets jordanslutning, och en annan kabel från högtalaren direkt till samma jordanslutning på nätagget.
Om högtalaren och förstärkarkortet delar jordkabel så kommer den rätt höga strömmen genom högtalaren ge ett spänningsfall i jordkabeln till nätagget som även påverkar förstärkaren.
7:
Samma grej som punkt 6. Q3-Q4-Q5 drar rätt mycket ström som ger spänningsfall i ledningarna från nätagget till förstärkaren. Det spänningsfallet kan leda sig in till signalen i Q2-Q1, men om man har separata ledningar så slipper man det spänningsfallet.
8:
Jag vet inte om det finns nån tumregel, "lagom"
Värt att tänka på här (och även för C7 och den extra konding jag föreslår på punkt 4 nu) är att elektrolytkondensatorer är inte så jättebra vid högre frekvenser (som självsvängningen på din oscilloskopbild verkar vara på), så man kan behöva parallellkoppla både en elektrolyt (de 100uF du valt för C7 funkar nog bra att köra på alla ställen) och en mindre konding (t.ex. 0,1uF = 100nF) av nån annan typ. Kondingar av plast brukar väl anses vara bra för ljudgrejer.
Helt rätt att vända plussidan på kondingen mot jord när andra änden av kondingen går till minusmatningen.
Om du ska ha en chans att se effekterna av de här kondingarna i en simulering så får du nog lägga in ett litet motstånd och en liten spole i serie med matningsspänningarna när du kör simuleringen, för att simulera att du har viss kabellängd.
Du kan också prova att ha så korta och grova kablar som möjligt mellan labbaggregatet och förstärkaren, typ kör bara nån decimeter om du kan.
9:
Source kanske det heter. FET är inte min starka sida
Ja, en tumregel är väl att sätta kondingar mot jord istället för mot en av matningsspänningarna, borde funka på de flesta ställen.
OBS dock vad som är plus och minus, du får mäta spänning eller simulera för att se vilken spänning du har på ledaren mellan Q3 och R10 (och likaså mellan Q2 och R7/C7).
10:
Det lågohmiga motståndet ihop med kondingen blir ett lågpassfilter som gör att i stort sett bara likspänning kommer fram från matningsspänningen. Störningar (som t.ex. beror på strömmen Q5 drar) filtreras bort. Med lågohmigt motstånd mellan matningsspänning och kondingen, men fortfarande ungefär samma värde på R9, så påverkas inte förstärkning o.s.v. så mycket. Om man kan leva med klenare förstärkning så kan man ha högre resistans på det "nya" motståndet och få lika bra filtrering även med en mindre konding. För att bygga en enda förstärkare så vinner man inte så mycket på att spara på storlek på kondingar på det sättet (det är nog snarast bättre att ha så många kondingar på samma värde för att få mängdrabbat), men ska man serietillverka tusentals så är det värt att räkna på varje öre.
11:
Om man tittar i typiska hemmaljudtidningar, t.ex. Hifi&Musik men kanske också hemmabiotidningar, så brukar de ha en "effektkub" som de mätt upp när de testar förstärkare. De testar då den dels med vanliga motstånd på 8, 4, 2 och 1 ohm, men också med blandningar av motstånd och spole eller kondensator, för att se hur förstärkaren reagerar på en "svår" belastning. Om du kör schemat i simulering så kan du prova att dels ändra R19=högtalaren till lägre värden som t.ex. 4, 2 eller 1 ohm, och du kan också prova att koppla en kondensator eller en spole i serie med R19. Jag är inte säker på vilka värden som är vettiga att prova att simulera med.
Man testar gärna så för att högtalare är inte särskilt lika motstånd. Dels består ju högtalaren av en lindad spole, men sen tillkommer en massa annat som ställer till det för förstärkaren, t.ex. om man skickar in en triangelvåg på högtalaren så kommer konen fortsätta vilja röra sig åt det håll den redan rör sig när vågformen i en triangelvåg vänder. Tänk ungefär som om du kör en bil och försöker köra framåt - backa - köra framåt - backa - köra framåt - backa hela tiden, det räcker inte att bara köra åt båda hållen utan det blir en del bromsande också. Jag är kanske inte jättebra på att förklara, säg till om det blev helt obegripligt
Men OBS att jag har alltså inte så jättebra koll, framförallt inte på valet av komponentvärden.