Svenska ElektronikForumet

Tjo!
Jag håller på och pysslar lite med att bygga externa tillbehör till en Ra200 (gammal Svensk militärradio)
Radion har en SM-omkopplare (PTT-enhet)
Denna har 2st trådar som går in i radion.. Dom kan vändas åt valfritt håll. Genom dessa två trådar går ljud ut från radion, ljud in från mikrofonen samt PTT styrning.
Och jag kan fasen inte lyckas lura ut hur den ens kan fungera..
(de tre spolarna är olika lindningar på en och samma transformator)

Här är ett schema på enheten. (Rutan längst ner)
trådarna i toppen är dom som kopplas in i själva radion.
Jag får ingen rätsida på hur själva omkopplaren är tänkt att fungera..


Om någon vänlig själ skulle vilja rita upp ett nytt schema på hur den fungerar så skulle det vara guld värt!

EDIT: En större oritad bild..

*bump* Skulle verkligen behöva hjälp med detta.

Jag får väl börja gissa

C401 gör själva omkopplingen, blockerar likspänningen, ger mottagningsläge
trafon impedansanpassning av högtalaren.

I sändningsläget kortsluts C401 och en svag likspänning kommer att dra igång sändaren
mikrofonelementen i strupmikrotelefonen och handmikrotelefonen är nog rätt olika
därav dom olika inkopplingarna .

Det skulle ju kunna vara ett sätt. Det mysko är att C401 är en kondensator och inte en diod. För t.o.m i komponentlistan så står den märkt 2µF

Kopplingsschema på hela radion här: http://www.k7jrl.com/pub/manuals/miltes ... ematic.pdf

SM-Omkopplaren finns längst ner till vänster på sista sidan. Komponentlistan finns uppe till höger på sista sidan.

Kondensatorn finns där för att släppa igenom signalen till högtalaren vid mottagning.

Den enkla omkopplaren till vänster kopplar in mikrofonen utan kondensator, det flyter då ström som startar sändaren. Den stora omkopplaren gör samma sak för strupmikrofonen.

Mikrofonelementen kan mycket väl vara kolkornsmikrofoner, sådana som fanns i alla telefoner på den tiden de var en stor tung bakelitsak med nummerskiva. Hörluren hade ganska hög impedans, ett par kohm vill jag minnas. Kan vara att radion är avsedd för en antik telefonlur med omkopplare i handtaget. Det är i så fall den som avses med det som är ritat till vänster om den streckade rutan.

Edit: Det är nog ingen kolkornsmik, induktansen L401 kortsluter DC över mikelementet.
Skall Du göra en egen monofon är det bara att experimentera, kan knappast hända något destruktivt. En högohmig högtalare i serie med en konding som Du parallellkopplart med S/M-omkopplarknappen kan möjligen fungera. Har för mig bl.a. Electrokit har små LF-trafos för en billig peng som Du också kan experimentera med för att få impedanserna någorlunda rätt. Det enda som kan bli fel är att ljudet blir dåligt.

Det hela är mycket enklare än det ser ut. En enkel funktion som blivit till en riktigt rörig koppling, antagligen mycket p.g.a. de dubbla mikrofonerna.

Det stämmer att det ÄR kolkornsmickar som används. Jag testade att helt enkelt kortsluta trådarna till radion genom en ljudtrafo. Det startar sändaren. Ljudmodulerar jag sedan den trafon så moduleras sändaren. Fast med rätt så dålig gain på signalen. Jag ska experimentera vidare. För det är just sändarbiten som är intressant.

kolkornsmick kräver ganska mycket ström och dessutom modulerar med hög amplitud och effekt (dock inte så linjärt), vilket var förklaring till varför den var så populärt i gamla telefonisystem då man inte hade förstärkare i systemet och signalen från micken skulle räcka mellan Ystad och Happaranda ungefär.

om det är telefonistandard på kolkornet (vilket är stor chans att det är om den är avsedd att kunna kopplas till fätapor, befintliga telesystem mm) så får så får du räkna med runt 0.1 - 0.2 Volt RMS vid hög tal (över 1 V om man skriker) och avsedd för 600 eller 1200 Ohm AC-impedans och radions ingångssteg är förstås anpassade efter detta.

med andra ord styrningen var att så fort man kopplade DC-strömmen genom kolkornsmicken, så startade sändaren.

nu verkade sidan med hela schemat vara nere så jag har inte kunnat se hur ingångssteget är byggd

För att inte tala om LM Ericsons starkströmsmikrofon, den ska tydligen ha klarat sträckan Stockholm - Paris, 2270km, utan överdrag/förstärkning, detta på största delen luftledning.
Genom Sverige gick det bra, för här var nätet skruvat. Genom Tyskland var det värre, för där var nätet bara korskopplat, överhörningen ska tydligen ha varit brutal...

Ahh okej. det kan förklara varför det är så förbaskat tungmodulerat på ingången. Resistansen för att trigga sändaren ligger runt 100 Ohm. En trafo i serie som är modulerad med förstärkaren från ett par datorhögtalare fungerar rätt bra. så kanske 0,5-1Watt för att få ut bra modulering. Det är antagligen också tyngre att modulera eftersom att DC strömmen som triggar sändaren är den som ska moduleras hårt.. och inte moduleras av en elektrisk ström i en trafo. Men en trafo fungerar.
Radion har en linje ingång för att kunna fjärrstyras med en fältapa.

Sidan med kopplingsschemat fungerar fint här.

Luftledning med blanktråd är en helt annan femma när man skulle ha långdistans, då var dämpningen låg per km räknat och dess karaktäristiska impedans runt 600-700 Ohm reell impedans.

Dom riktiga problemen med hög dämpning per km kom när man började lägga ihop ledarna i en kabel... Då hade det inte hjälpt att knacka med högspänning från forsmark för att höras i Paris även om kabeln teoretiskt skulle hålla för spänningen då dämpningen hade varit > 180 dB vid 1400 Hz redan efter 20 mil.


Med pupiniserad kabeln av samma typ så hade det get ca 20 dB dämpning vid 2.5 kHz och ca 30 dB vid 3 kHz efter 10 mil baserad på kabeldatat vid 800 Hz 36 nF/km, 0.65 mH/km, 66 Ohm/km dämpning 0.7 dB/km (opupinicerad) våghastighet 63000 km/s, impedans 626 Ohm |_ -44.7 grader (dvs. kapacitiv impedans).
datat gäller för 0.8 mm pappersisolerad kabel -

Dessa fanns för upp till 2 mm ledardiameter och dess typiska kabeldata ligger då på 240 Ohm impedans, dämpning 0.25 dB/km, våghastighet 135000 km/s, slingresistans 10.6 Ohm/km, 0.65 mH/km, 38 nF/km

banktråd koppar 3mm diameter impedans 700 Ohm, våghastighet 280000 km/s, dämpning 0.035 dB/km, slingresistans 5 Ohm/km, induktans 2.4 mH/km kapacitans 5 nF/km

Blanktråd järn 3mm diameter impedans 1600 Ohm, våghastighet 135000 km/s, dämpning 0.139 dB/km, slingresistans 30 Ohm/km, induktans 9.8 mH/km kapacitans 5 nF/km

Pupinledning 135/55 - 1600 stam gränsfrekvens 3500 Hz, 0.7 mm tråd, impedans 1500 Ohm, våghastighet 17000 km/s, dämpning 0.27 dB/km

Det sistnämnda med pupiniserad stam hela vägen till Paris skulle ge 612.9 dB dämpning

Med lufttråd koppar med 0.035 dB/km hela vägen skulle ge 79.5 dB dämpning - inte mycket ljud kvar men med 1 Watt sändareffekt (26.5 Volt RMS) så skulle man ligga -40 dBm eller 60 dB spl med hörlurar runt 100 dB/mW känslighet (ganska normal känslightesnivå på hörlur)

(någon som orkar kan ju också räkna på hur mycket koppar det skulle krävas för 2270 km med ett par som är 3 mm i diameter hela vägen - och hur stor chans skulle den vara kvar idag med alla koppartjuvar som härjar idag...)

OBS att den trafo du ansluter måste vara avsedd för att tåla att det går likström genom den utan att ljudet blir ruttet.

Om du har något gammalt modem (säg 2400bps eller långsammare) som du kan skrota har du troligtvis en bra trafo där - modernare modem verkar inte köra sådan "tung" trafo.

Men alla tre lindningarna är väl inte på samma trafo? De två vänstra är tydligt ritade som en trafo T401 medan den högra som en spole L401.

Kopplingen kring T401 ser dessutom ut som en duplextransformatorkoppling som den brukar se ut i telefoner - det är uppenbart att det är tänkt att vara telefonkompatibelt. Det finns ju annars ingen anledning att ha hörluren inkopplad även vid sändning.

Det kan kanske till och med vara så fiffigt att man just kan köra den ihop med fältapor och nån fält-telefonväxel (manuell) på så vis att S/M-styrningen kan ske från fältapan (eventuellt i modifierat skick) även genom en manuell telefonväxel eller nåt sånt.

Det du behöver är lite signalamplitud i volt räknat - inte så mycket effekt vilket gör att du upplever att du behöver förstärkare på flera Watt för att få den signalamplituden trots att det knappt belastar förstärkaren.

hur många volt är det över motståndet när sändaren startar med din 100 Oms motstånd ??, är strömmen dubbelt om du istället använder 50 Ohm - hur många mA?

(detta för att se om det är strömgeneratormatat eller om det är via resistans)

sedan är det som MiaM säger - har du inte en riktig plåtlaminerad telecomtrafo utan provar med en ferrittrafo så kommer det inte att fungera speciellt bra - plåttrafo av den typen skall tåla uppemot 80 mA DC-ström innan det börja komprimera och dista pga. kärnmättning medans telecom-ferrittrafo låter illa redan vid mindre än 1 mA DC

det gick bra att hämta schemat - men den är inte speciellt lättläst i mina ögon då det inte står någonting om omsättningsförhållande mm.

När nu urspårningen är komplett så har jag en favoritkabel, 380 kV förbindelsen genom Berlin.
Kabeln har en kapacitans på 2,2 μF, vid 50 Hz drar alltså bara själva kabeln 277, vid 380 kV blir den reaktiva effekten 110MVAr.

Tänk vad HVDC kan vara praktiskt...

http://de.wikipedia.org/wiki/380-kV-Transversale_Berlin

Just ja, i brist på rätt trafo så borde det gå ganska bra att göra någon fulkoppling med en transistor som emitterföljare där emitter-kollektorsträckan kopplas till S/M-anslutningen och basen får lite förspänning med spänningsdelare mellan emitter-kollektor och får modulationssignal via seriekonding in mot basen (med kollektorn kopplad till signaljord på ljudkällan).

Se bara upp med vad som är signaljord eller inte på SM-ingången - det kanske inte ens är en riktig signaljord utan båda är flytande relativt jord. Då behövs trafon i alla fall, fast med mitt förslag funkar det med en enklare trafo.

==============

Vad gäller Berlin-urspårning så har jag läst att då Berlin var delat kördes elnätet med så god frekvensstabilitet över längre tid som vi är vana med i "västvärlden". Efter återföreningen kördes (delar av?) Västberlin på "Östeuropaström" med sämre stabilitet, varpå folks nätdrivna klockor (timern i videon t.ex.) började gå fel... Senare flyttades hela f.d. DDR till "västeuropa"-nätet och stabiliteten blev bra igen. Jag tror att mer eller mindre hela Europa numera är förenat.

Trafon är en riktig med separerade järnlameller. Ingen ferrit. Ljudet är respektabelt och ganska klart.
Spänningen vid 100 Ohm är 3,3V och strömmen ca 70mA
Spänningen vid 50 Ohm är 2,7V och strömmen ca 80mA

Och det ÄR faktiskt 3st lindningar på en och samma trafo. Inte en separat induktor. Om ni inte tror på det så får jag väl skruva av locket på SM-omkopplaren och ta en bild på det. Jag blev rätt förvånad själv när jag bara hittade en kärna..