Svenska ElektronikForumet

http://img861.imageshack.us/i/bildoy.jpg/

Att det är 220V AC på primärsidan och 11V AC på sekundärsidan förstår jag. Dioden förstår jag inte, borde inte den sitta åt andra hållet? Hur som helst då borde dioden få ett spänningsfall över sig, eller hur? Så kondensatorn måste ju på något sätt höja spänningen, men hur vet jag inte. Kan någon berätta hur man räknar ut detta?

Halvvågslikriktning med negativ DC utspänning relativt jord.

(fast allting är ju relativt..)

Uut = 11 * sqrt(2) ?

blueint:

Ok, kan man bara vända en likriktardiod för att få en negativ utspänning? eller måste den vara byggd för detta?

Sen förstår jag fortfarande inte vad kondensatorn gör.. För den måste ju göra något, annars skulle utspänningen bli 11V - diodens spänningsfall? men eftersom att svaret är -15 V (i förhållande till jord?) så måste ju kondensatorn på något sätt göra att utspänningen ökar.

Såg inte din edit, varför ska man multiplicera med roten ur 2 i detta fall?

Sekundärsidan är mycket riktigt 11V (RMS-värde). Du måste multiplicera detta med sqrt(2) för att få toppvärdet, ca 15.5V. Om du sen kollar i databladet (jag har inte gjort det och orkar inte göra det heller) för BY127 så ligger antagligen spänningsfallet runt 0.5-0.7V, vilket ger utspänningen 15V. Fast nu är ju dioden riktad mot transformatorn, vilket innebär att det är den negativa sinusperioden som gör kretsen aktiv. -15V således.

Kondensatorns funktion är att glätta spänningen. Googla glättningsfilter / glättningskondensator.

Tack Bos, det enda jag inte riktigt förstår nu är varför man ska ge svaret i toppvärdet? Är det för att det är en likspänning?

Tack igen för all hjälp! hade ett jävla problem att förstå dessa

Edit: Glättingkondensatorn har jag läst om i boken, insåg inte att det var en sådan bara. Jag måste verkligen börja tänka efter..

Ta en funderare på vilken effekt dioden har. Och vad som händer när kondensatorn agerar som bevarare av spänningsnivå.

Dioden skär sinuskurvan och släpper bara igenom varje negativ tidsperiod. Kondensatorn laddas upp utan att kunna laddas ur pga dioden och ger därför en stabilare spänning? Men räknar man alltid på likspänningens toppvärde när man omvandlar växelspänning till likspänning? För som jag har förstått det så varierar ju spänningen även med en glättingkondensator eftersom att det blir som ett glapp i spänningen då den bara släpper igenom en halv period?

Vet inte om jag är oklar i mina svar men likspänningen blir ju inte konstant så fort man kopplar in en belastning i kretsen, räknar man ändå alltid på toppvärdet?

Ok jag tror att jag förstår nu, detta stog i boken men det var inte direkt klartext utan en ganska luddig förklaring med grafiska bilder som förklaring. Men tack för alla svaren, nu vet jag hur man räknar ut detta i framtiden

> Men räknar man alltid på likspänningens toppvärde...

Nej. Växelspänningens toppvärde.

> För som jag har förstått det så varierar ju spänningen även med en glättingkondensator

Ja, det kan den göra, men inte i det aktuella exemplet.

> ...eftersom att det blir som ett glapp i spänningen då den bara släpper igenom en halv period?

Men det har ingenting med just det att göra.
Du behöver en "last", något som drar ström från kondensatorn.

> så fort man kopplar in en belastning i kretsen,

Det finns ingen belastning i exemplet, så exakt vad har det med detta att göra ???

sodjan:

Det har inget med exemplet att göra, och jag har aldrig hävdad det heller. Sen är väl växelspänningens toppvärde = likspänningens toppvärde på sekundärsidan i detta fall? (bortsett från diodens spänningsfall.)

Min fråga har som sagt inget med exemplet att göra, jag ville bara veta om man räknar på att likspänningens värde = toppvärdet oavsett om spänningen varierar pga laster?

> Det har inget med exemplet att göra,

Hela tråden har med exemplet att göra.

> ...likspänningens toppvärde...

Finns inget som heter så. En likspänning saknar toppvärde (per definition).

> oavsett om spänningen varierar pga laster?

Eventuella laster ändrar förutsättningarna helt, men som sagt, det har
inget med det aktuella exemplet att göra. Det blir en helt annan sak
om du även har en last med i bilden. Men det vet du ju redan.

Ok, jag orkar inte sitta och försöka argumentera med dig eftersom att du verkar ha hakat upp dig på att allting måste ha med exemplet att göra, tydligen går det inte att ställa en annan fråga som är relativ till problemet.

Vad vi har kommit fram till är alltså att vid likriktning är:

växelspänningens toppvärde = Likspänningens värde (oavsett om man har en belastning i kretsen eller inte)
Kondensatorn i exemplet är en glättingkondensator menad att stabilisera spänningen.
Att en likspänningen inte har något toppvärde (per definition)

Jag menar inte att vara otrevlig mot dig sodjan men jag orkar inte sitta och bli rättat av av nån definitionspolis just nu som enbart säger tvärt emot vad jag än försöker säga.

http://www.falstad.com/circuit/e-fullrectf.html
Visserligen en helvågsbrygga men väldigt illustrativt.

> växelspänningens toppvärde = Likspänningens värde (oavsett om man har en belastning i kretsen eller inte)

Njae. Hur har du gjort den tolkningen ? Självklart kommer det hela att
vara väldigt beroende på *eventuell* last kopplad till "ut" i exemplet.
Och när det gäller en likspännings "värde" så är det ett genomsnitt
över tiden, sen kan den vara "smustig" på olika sätt med olika överlagrade
växelspänningar, t.ex orsakade av för liten glättningskonding eller HF störningar
från digital elektronik (t.ex den okända "last" som vi inte vet något om).

> Kondensatorn i exemplet är en glättingkondensator menad att stabilisera spänningen.

Ja.

> Att en likspänningen inte har något toppvärde (per definition)

Korrekt. Sen kan det finnas brum o.s.v. på likspänningen som har med
förhållandet mellan kondensatorn och lasten att göra. Mindre konding
ger mer brum o.s.v.

> att allting måste ha med exemplet att göra, tydligen går det inte att ställa en
> annan fråga som är relativ till problemet.

OK, om vi tar :

> ...men likspänningen blir ju inte konstant så fort man kopplar in en belastning i kretsen,
> räknar man ändå alltid på toppvärdet?

Här har du tagit ett tidigare svar i tråden och till det lagt en belastning som inte
fanns när det tidigare svaret lämnades. Det är det jag menar med att lasten/belastningen
inte var med från början. Du kan inte ta ett svar som gäller ett visst förhållande (d.v.s
utifrån det aktuella exemplet med en öppen utgång) och bara göra det till ett svar
även när du inför nya förutsättningar. Det är klart att allt förrändras åt alla möjliga
håll om man håller på och ändrar förutsättningarna.

Ok, det jag menade var att ju större belastning som man sätter i kretsen desto mer kommer spänningen att variera då kondensatorn hinner ladda ur mer innan den laddas upp igen. Så likspänningens värde blir då inte konstant. Vad jag undrade var då om man fortfarande räkna på den maximala spänningen eller om man tar något slags medelvärde när man lagt in en sådan belastning.

Förlåt om jag lät otrevlig sodjan, vet inte om det bara är jag som uppfattar många av dina inlägg som väldigt dryga och rent av lite hånfulla men jag ber om ursäkt för att jag blev otrevlig.

> Ok, det jag menade var att ju större belastning som man sätter i kretsen desto mer kommer
> spänningen att variera då kondensatorn hinner ladda ur mer innan den laddas upp igen.

Korrekt. Ju större belstning/last ju större konding går det åt för att
hålla spänningen inom en viss gräns.

> Vad jag undrade var då om man fortfarande räkna på den maximala spänningen eller om man
> tar något slags medelvärde när man lagt in en sådan belastning.

Ja, det är ju svårt att säga. Det beror mycket på vad som händer
med spänningen efter glättningskondingen. Säg att det t.ex sitter
en 7805 5V stabilisator där. Då spelar ju inte ett par volts sving
på utgången "ut" någon som hellst roll. Det ligger fortfarande inom
7805'an arbetsområde. O.s.v. att det beror helt på omständigheterna.

Normalt räknar man kanske först på fallet utan belastning, sedan får man
kompensera för belastningen.