Svenska ElektronikForumet

Har köpt mig en Makita DC18RA S batteriladdare om är gjord för 110V.

Har hittat ett par guider på nätet hur man bygger om den till 230V.

http://folk.uio.no/rickyh/DC18RA/
http://www.schneordesign.com/Avi/Makita/makita_mod1.htm

Tänkte mest kolla med er som har lite bättre koll om det räcker med att bara byta kondingen och varistorn eller om jag borde byta MOSFETen också?
Jag har laddaren som nämns på den norska siten och min MOSFET är en 2SK3528.

Duger följande som jag tänkte köpa på ELFA:
60-299-53 Varistor VDR S14K250
67-547-58 Elektrolytkond LP 220uF/400V

Det går ju inte att svara på om den där ombyggnaden är vettig utan att se ett schema över grejerna... Det verkar ju som om de bara bytt primärsidans komponenter till såna som tål högre spänning?

Men hur är det med isolationsavstånd då? Isolationskraven är ju i princip dubbelt så stora för 230 V som för 110 V.

Och hur är det med switchens konfigurering, jobbar den inom rätt område även med 230 V matning?

Med tanke på att 230V och 110V laddaren i övrigt ser likadana ut så är det förmodligen endast tåligheten i vissa komponenter som skiljer.
Varför skulle de vilja tillverka två helt olika laddare när det räcker med att sätta dit ett par andra komponenter.

Så min fråga är mest om 220u räcker och om MOSFETen som sitter räcker. Vet inte hur MOSFETen fungerar och hur man räknar ut vad den ska ha för specar.

Transformatorlindningarna?

MOSFETen är väl själva switch-trissan? Eller sitter det en PFC på ingången?

Sitter det en PFC så är det ju i alla fall mer troligt att det går att bygga om på det där viset (de grejer som jag provat som haft PFC har alltid samma DC-spänning efter PFC-steget, så switchen och trafon har alltid samma spänning att jobba med).


Frågan är ju varför de skulle tillverka en laddare som bara tål 110 V när de kan bygga en som tål 230 V genom att byta några komponenter.

95% av alla grejer idag klarar ju 100-240 V utan att behöva byggas om.