Svenska ElektronikForumet

Tydligen ska det vara värt att bygga trots den stora
transformator som behövs och som ger problem
med brum från matningen.

http://www.linearaudio.nl/nemesis-1.htm

Vill man ha varm distorsion likt vissa rörförstärkare kan det säkert vara en god ide att bygga en liten klass-A förstärkare som man kan överstyra utan att behöva spela allt för högt.

Jag skulle vilja ha en sån här (med flera och utan transformator)
http://www.atma-sphere.com/products/ma3.html
Varför är standard impedansen så låg på högtalare? Har det med säkerhet att göra?

Är inte magnetfältets kraft proportionell mot strömmen? Då innebär lägre impedans att man klarar sig med lägre spänning.

Högtalare har ju alltid haft låg impedans, även förr när man inte tänkte så mycket på elsäkerhet.

Jag spanade på Nemeis när den publicerades i svenska Audio&Video 1985-86. Dock var utgångstrafon gruvligt dyr. Idag får man nästan låta linda upp en åt sig med en primärimpedans på 64 Ohm. Tror dock att Sowter i UK har en för några tusen styck.

Är inte MOSFETs väldigt olinjära i arbetskurvan?

Det fixar man med lite återkoppling ...

heheh, jo så kan man ju också göra. och förlora gain på köpet!

Nerre, Var inte högtalarimpedansen ofta 50 Ohm för länge sedan.

Man tycker det skulle vara bättre att göra en komplementär, bryggkopplad klassA förstärkare och belasta/ driva en högre högtalarimpedans. (nu är inte jag så insatt, men skulle man inte då kunna slippa den bland annat dyra utgångstransformatorn samt kunna få ungefär samma resultat?)

Högtalarimpedanser finns alla möjliga, i gamla rörapparater har jag hittat 600 ohm, i hörlurar kan det sitta element med några 100 ohm, 16 och 32 ohm finns för små högtalare. 8 och 4 är ju mest vanligt.

Det har även funnits högtalare med elektromagnet i stället för permanentmagneter.

Protte

Det har även funnits högtalare med elektromagnet i stället för permanentmagneter.

I gamla radioapparater använde man just denna spole till att filtrera likspänningen; två flugor i en smäll.

[Ändring, hela texten]
Det finns åtminstone en artikel i en gammal "Radio & Television" som beskriver hur man skall linda utgångstransformatorer om man vill göra det själv.

[Ändring, tillägg,
Nemisisförstärkaren, hur blir det med den, måste transformatorn kunna hålla en "magnetiskenergi" som motsvarar ca halva uteffekten som ett "grundläge"/ utan att någon signal "går igenom" och dessutom ha marginal för en magnetisering upp till full uteffekt tillfälligt/ i topparna?
Är fördelen med förstärkaren att man slipper "genomgångsdistortion" (nykurvan eller vad det kallas) och att det därför inte behövs någon/ så mycket återkoppling?
Hur funkar det vid utgången från utgångstransformatorn när t ex magnetfältet i transformatorn "faller" (när strömmen på primärsidan minskar)? Kommer då "rätt mängd" energ att avges oavsett/ nästan oavsett belastningsimpedansen?]

Jag hittade följande information/ artikel(?) på Lundahl Transformers sida, kan säkert vara intressant att läsa om man är intresserad av SE steg.
http://www.lundahl.se/pdfs/claus_byrith ... r_8wse.pdf

Om utgångstrafon kan nämnas följande kort.
I en rörförstärkare eller som i detta fall med Nemesisstärkaren måste man köra man en viloström genom det aktiva elementet (rör/trissa) och transformatorn. Denna ström kommer ju sedan att moduleras av insignalen. Kör man en viloström på 50mA kan ju denna moduleras ner till 0mA och upp till 100mA.
Den här vilo- eller biasströmmen kommer ju att magnetisera transformatorn och för att undvika mättning använder man dels MYCKET järn i kärnan och dessutom en luftspalt. Detta gör att SE-trafon (oftast) blir så mycket större än en pushpulltrafo där magnetiseringseffekterna av biasströmmen "nollas" då de två lindningarna i denna trafo ligger "motvalls".
Bilderna nedan visar en standard SE-trafo och en (nästan) motsvarande PP-trafo.

Vad gäller dina intrikata frågor får man, om man är intresserad, spana på transformatortillverkarnas hemsidor: Sowter, EdcorUSA.

Ok!

Vid ett ställe jag jobbade på fanns ett gammalt PA system som vi kopplade in radio på, det drevs av en gammal rörförstärkare, rörförstärkaren (en kanal?) såg ut som ett litet element den var ca 40cm bred, 30cm djup och kanske 25cm hög och hade en välvd perforerad plåt som sträckte sig nerifrån framkanten och upp, över ovansidan till baksidan. Högtalarna såg ut som nå slags trafiksignaler, jag tror det var 4st bredbandselement som var placerade ovanförvarandra i dem, högtalarna var ca 150cm höga, 25cm djupa, 30cm breda och de var öppna både framtill och baktill.

I alla fall så kommer jag ihåg att jag tyckte jag att dessa gammla grejer lät bättre än liknande fast moderna.