Byggprojekt - Replika av mottagare M11C (rörradiomottagare)
Postat: 13 augusti 2010, 10:13:42
I J. Gunnar Holmströms bok - Handbok i Radiotelegrafi och Radiotelefoni - utgiven 1926 beskrivs mottagare M11C, vilken bl a användes tillsammans med den gnistsändare för 600 metersbandet som jag nyligen totalrenoverat och kört igång - på konstbelastning.
På Grimeton loppis häromveckan kom jag över en "fyndlåda" med en massa gamla radiodelar från 1920-talet. Till min glädje fanns många av de viktiga nyckelkomponenterna i den och som behövs för att bygga en replika (kopia) av mottagare M11C.
Mottagare M11C syns mitt i bild. Den stora ratten (54) är stationsinställningen. Reostaten (60) används för att ställa glödspänningen. De tre spolarna på toppen är av exakt samma sort som de som fanns i fyndlådan. Från vänster antennspolen (51), i mitten detektorspolen (52) som ligger parallellt med vridkondensatorn (54) samt till höger återkopplingsspolen (53).
Längst till höger i bild ser vi spollådan med spolarna för de andra våglängdsområdena som mottagaren täcker. Uppe till höger en stor knivomkopplare för sändning/mottagning. Utöver omkoppling av antennen så bröts glödspänningen bort i läge sändning.
Den stora lådan till vänster i bild är en kristallmottagare med beteckningen HM20. Den innehåller utöver kristalldetektorn en antennvariometer som med hjälp av visaren (28) justeras till maximal ljudstyrka i hörlurarna. På lådans topp till vänster sitter en elektromekanisk summer som användes som en bredbandig "signalgenerator" och som var löst kopplad till antennen och därmed medgav injustering av kristalldetektorns spets för maximal känslighet, samt injustering av variometern till max signalstyrka. HM20-mottagaren användes även som monitormottagare för att ställa in magnetiseringsspänningen på gnistsändarens 500 p/s motoromformare så att en ren och klar 1000 Hz ton erhölls från överslagen i gniststräckorna.
Mottagare M11C som innehåller en triod är betydligt känsligare än HM20 och eftersom såväl spolen för antennkopplingen (51) och återkopplingsspolen (53) kan varieras inom vida gränser, även mycket selektiv och okänslig alternativt mycket oselektiv och känslig. Lagom kopplingsgrad mellan de tre spolarna är troligen bäst. Variometern i HM20-mottagaren används även till mottagare M11C för att ytterligare skärpa upp selektiviteten och ljudstyrkan.
Principschema över mottagare M11C.
27-28 Variometer (Sitter i HM20)
51 Antennspole
52 Detektorspole
53 Återkopplingsspole
54 Stationsinställning
56 Gallerkondensator
57 Gallerläcka
58 Audion
61 LF-transformator
62 Avkopplingskondensator
63 Anslutning för lågohmig hörtelefon
64 Anslutning för högohmig hörtelefon
66 Glödbatteri
67 Anodbatteri
Hörlurarna till höger på bordet tycks vara av samma typ som de jag fick tag på i Grimeton och nu finns det mesta som behövs förutom trälådan men som lätt kan tillverkas, lackeras och poleras upp i rätt lyster. M11C uppges vara kubisk och fronten ha måtten 18x24 cm.
Ja, det kanske kan tyckas vara ett litet udda projekt att sätta klorna i men inspirerande och lärorikt på flera sätt - tycker jag. Ju mer man gräver i gammal litteratur ju mer finner man. Det ena ger ofta det andra och genom att hålla ögonen öppna på loppis och auktioner så går det faktiskt att få tag på exakt rätt sorts komponenter, av rätt fabrikat och tillverkade i rätt tid.
Jag har i dagarna rotat igenom de egna junkboxarna och samlat ihop de flesta komponenterna som behövs för bygget förutom en vridkondensator på 2 x 500 cm försedd med fininställningsratt, se bild nedan. Tillverkare är Svenska Radioaktiebolaget på 1920-talet. Om du har en sådan vridkondensator att avvara så vänligen skicka ett PM.
Dessutom behövs en gallerläcka på 2 Mohm typ Silitmotstånd avsett för hållare. Mottagaren är av återkopplad typ och där behövs ett rör Philips DII alternativt Svenska Radioaktiebolagets RM4.
Ur en av bilderna i boken tog jag fram början till en mekanisk ritning över frontpanelen för att placera ut rattar och kontakter i rätt positioner. En pytteliten bild från boken blåstes upp och med ledning av kända mått på fronten så togs en skalfaktor fram.
Bilden importerades i sPlan och skalades om till storlek 1:1 (18 x 24 cm). Därefter var det bara att rita av konturerna i fotot och ta ut måtten för den framtida frontpanelen som skall tillverkas i 4 mm Pertinax.
Av beskrivningen av mottagare M11C framgår att man använt Philips D11 till vänster i bild. Tursamt nog fanns ett sådant i mitt rörlager. "Lampan" till höger - även den från början av 1920-talet - går säkert också att använda till något framtida projekt.
Den stora ratten på bilden ovan är tillverkad av Alpha i Sundbyberg på 1920-talet. Mycket talar för att man använt just denna typ av ratt med en diameter av 85 mm.
/Bengt
På Grimeton loppis häromveckan kom jag över en "fyndlåda" med en massa gamla radiodelar från 1920-talet. Till min glädje fanns många av de viktiga nyckelkomponenterna i den och som behövs för att bygga en replika (kopia) av mottagare M11C.
Mottagare M11C syns mitt i bild. Den stora ratten (54) är stationsinställningen. Reostaten (60) används för att ställa glödspänningen. De tre spolarna på toppen är av exakt samma sort som de som fanns i fyndlådan. Från vänster antennspolen (51), i mitten detektorspolen (52) som ligger parallellt med vridkondensatorn (54) samt till höger återkopplingsspolen (53).
Längst till höger i bild ser vi spollådan med spolarna för de andra våglängdsområdena som mottagaren täcker. Uppe till höger en stor knivomkopplare för sändning/mottagning. Utöver omkoppling av antennen så bröts glödspänningen bort i läge sändning.
Den stora lådan till vänster i bild är en kristallmottagare med beteckningen HM20. Den innehåller utöver kristalldetektorn en antennvariometer som med hjälp av visaren (28) justeras till maximal ljudstyrka i hörlurarna. På lådans topp till vänster sitter en elektromekanisk summer som användes som en bredbandig "signalgenerator" och som var löst kopplad till antennen och därmed medgav injustering av kristalldetektorns spets för maximal känslighet, samt injustering av variometern till max signalstyrka. HM20-mottagaren användes även som monitormottagare för att ställa in magnetiseringsspänningen på gnistsändarens 500 p/s motoromformare så att en ren och klar 1000 Hz ton erhölls från överslagen i gniststräckorna.
Mottagare M11C som innehåller en triod är betydligt känsligare än HM20 och eftersom såväl spolen för antennkopplingen (51) och återkopplingsspolen (53) kan varieras inom vida gränser, även mycket selektiv och okänslig alternativt mycket oselektiv och känslig. Lagom kopplingsgrad mellan de tre spolarna är troligen bäst. Variometern i HM20-mottagaren används även till mottagare M11C för att ytterligare skärpa upp selektiviteten och ljudstyrkan.
Principschema över mottagare M11C.
27-28 Variometer (Sitter i HM20)
51 Antennspole
52 Detektorspole
53 Återkopplingsspole
54 Stationsinställning
56 Gallerkondensator
57 Gallerläcka
58 Audion
61 LF-transformator
62 Avkopplingskondensator
63 Anslutning för lågohmig hörtelefon
64 Anslutning för högohmig hörtelefon
66 Glödbatteri
67 Anodbatteri
Hörlurarna till höger på bordet tycks vara av samma typ som de jag fick tag på i Grimeton och nu finns det mesta som behövs förutom trälådan men som lätt kan tillverkas, lackeras och poleras upp i rätt lyster. M11C uppges vara kubisk och fronten ha måtten 18x24 cm.
Ja, det kanske kan tyckas vara ett litet udda projekt att sätta klorna i men inspirerande och lärorikt på flera sätt - tycker jag. Ju mer man gräver i gammal litteratur ju mer finner man. Det ena ger ofta det andra och genom att hålla ögonen öppna på loppis och auktioner så går det faktiskt att få tag på exakt rätt sorts komponenter, av rätt fabrikat och tillverkade i rätt tid.
Jag har i dagarna rotat igenom de egna junkboxarna och samlat ihop de flesta komponenterna som behövs för bygget förutom en vridkondensator på 2 x 500 cm försedd med fininställningsratt, se bild nedan. Tillverkare är Svenska Radioaktiebolaget på 1920-talet. Om du har en sådan vridkondensator att avvara så vänligen skicka ett PM.
Dessutom behövs en gallerläcka på 2 Mohm typ Silitmotstånd avsett för hållare. Mottagaren är av återkopplad typ och där behövs ett rör Philips DII alternativt Svenska Radioaktiebolagets RM4.
Ur en av bilderna i boken tog jag fram början till en mekanisk ritning över frontpanelen för att placera ut rattar och kontakter i rätt positioner. En pytteliten bild från boken blåstes upp och med ledning av kända mått på fronten så togs en skalfaktor fram.
Bilden importerades i sPlan och skalades om till storlek 1:1 (18 x 24 cm). Därefter var det bara att rita av konturerna i fotot och ta ut måtten för den framtida frontpanelen som skall tillverkas i 4 mm Pertinax.
Av beskrivningen av mottagare M11C framgår att man använt Philips D11 till vänster i bild. Tursamt nog fanns ett sådant i mitt rörlager. "Lampan" till höger - även den från början av 1920-talet - går säkert också att använda till något framtida projekt.
Den stora ratten på bilden ovan är tillverkad av Alpha i Sundbyberg på 1920-talet. Mycket talar för att man använt just denna typ av ratt med en diameter av 85 mm.
/Bengt