Svenska ElektronikForumet

Jag söker inledande idéer om teknikval om man vill registrera någons närvaro eller frånvaro.

Jag tänker mig att personen i fråga (ett barn, en senildement eller ett husdjur) bär på en passiv RFID. Detta för att slippa batteriladdning och för att göra den liten och möjlig att fästa i kläder eller halsband).

Vid tomtens perimeter, eller vid enstaka farliga platser såsom en bilväg, finns fast installerade närvarodetektorer. Jag tänker mig att de sänder kontinuerligt och märker av om en RFID finns inom räckhåll genom att den reflekterar radiovågor med en viss profil.

Vidare kunde det vara användbart med en frånvarodetektor i form av en bärbar terminal som ger en signal om någon RFID försvinner utom räckvidd. T.ex. om något av förskolebarnen på utflykt avviker från den ansvarige vuxne som håller i frånvarodetektorn.

Räckvidden behöver vara variabel och i storleksordningen tiotals meter. RFID kanske därför är uteslutet? Eftersom jag tänker mig utomhusanvändning, så borde reflektioner och radioskuggor inte vara något stort problem. Vilken radioteknik bör man titta på för det här? Kan ultraljud eller IR vara rimliga alternativ?

GPS, är väl den bästa. Men eftersom du inte vill ha batteridrift har du ett problem i de flesta fall med de flesta teknikerna.

Yepp, batteri är det stora problemet med GPS i det här sammanhanget. De bärbara markörerna får inte vara stora och de får inte kräva laddning titt som tätt. Då kommer de helt enkelt inte att användas. I många applikationer kan GPS:en utrustas med en vibrationssensor så att GPS:en stänger av när den ligger stilla. Men det duger inte på rörliga objekt som människor och husdjur.

Vidare fungerar GPS inte inomhus och kan behöva några minuter för att få en första position (som när barnet med den springer ut ur byggnaden mot landsvägen). Jag tänker mig ett "larm" som går just när någonting inträffar i närheten, så att en åtgärd kan vidtas omgående av de närvarande (d.v.s. att dagispersonalen fimpar ciggen och tar reda på var ungarna håller hus). Då borde "när"radiosändare vara lämpligare. Så jag söker feedback från de som kan nåt om radio.

Det enkla är oftast det bästa. Fotoceller som bryts kanske.
Något typ hundpejl. Ska man bygga något själv så är godkännande av sändare något som sätter käpp i hjulet. Kostnaderna drar iväg.

Vi kan anta att det där med godkända sändare inte är ett problem, inte i det här skedet. Dels finns det öppna kanaler som kanske kan användas. Dels finns det andra länder med andra regler och dels så är det inte oövervinnligt att få tillstånd för radiosändningar på vissa frekvenser med viss styrka i vissa områden. Bara anta nu att vi kan bortse från "det juridiska" och istället fokusera på det tekniska och ekonomiska och praktiska. Det här är ju ett tekniskt forum, eller hur?

Hundpejlar vet jag inget om. Det kan mycket väl vara så att "detta redan finns". Jag hoppas det! Men det tillämpas i alla fall inte i nån märkbar utsträckning.

Min poäng är dock inte att *PEIJLA* någon som har försvunnit och måste eftersökas, utan att larma när någon avlägsnar sig. Då kan en åtgärd vidtas omgående, inom ett fält som är omgående överblickbart för den som typ hör varningssignalen.

Jag skulle valt någon radiochip för 2.4 GHz eller 868 MHz. Det går att få 1-2 års batteritid med moderna kretsar och ett CR2032 batteri (20mm i dia). Enheten själv behöver inte heller bli så mycket större än 20x20mm. Sen beror förstås på vilken noggrannhet man ska på "övervakningen". Radio är ju lite lurigt, ibland funkar det bra på 100 meter och ibland dåligt på 20 meter beroende på omgivning.

Om batteriet kan hålla ett år, så vore det jättebra. Angående radiovågornas nyckfullhet, kan man med de fast installerade närvarodetektorerna prova ut det på plats och t.ex. sänka signalstyrkan eller skärma av sändaren i en riktning. En mobil frånvarodetektor kan bli mer nyckfull. Användaren behöver kunna ställa in räckvidden för olika situationer.

Jag är övertygad om att det finns en marknad för det här. Alla förskolebarn som har en reflexväst, ska få en sån här insydd i den. Och det finns 100 000-tals förskolebarn i Sverige! När ens uppmärksamhet sviker för ett ögonblick, så hinner ett barn i förskoleåldern rusa iväg. Det här kan hjälpa till i såna situationer. Det kommer att bli ett uppskattat redskap för förskolepersonal, om det genomförs på ett bra sätt.

Jag känner genom mitt jobb till ett system avsett för sjukhusmiljö som i princip skulle fungera, fast de bärbara "personsökarna" är lite för stora och har bara några dagars batteritid. Och ännu värre: en sån "anläggning" kostar hundratusentals kronor! Importörer och återförsäljare lyckas göra ordentliga markups på sånt här, bara för att det är lite special och svårt för kunden att hitta själv.


Jag skulle vilja bilda bolag med någon som vill ta ansvar för tekniken i ett sånt här projekt, medan jag fokuserar på försäljning! Man börjar litet, inom hushållsbudgeten och på fritiden. De enda utgifterna i början blir inköp av material till produkterna. Sen växer man organiskt. Det finns en miljardmarknad för sånt här, bara i Sverige! Och man konkurrerar inte direkt med någon existerande produkt. Det viktigaste är att komma i gång fort.

Hur mycket tjänar jag på att ge dig en lösning? Du vill att vi ska uppfinna något åt dig som du kan tjäna pengar på...

Äppelpaj skrev: Jag skulle vilja bilda bolag med någon som vill ta ansvar för tekniken i ett sånt här projekt, medan jag fokuserar på försäljning!

Nya glasögon kanske Pejlaren ?

/ Tompa

Det besvarade inte frågan Tompa!

Jösses, nä men ditt fåniga påstående. Våga tro gott om någon, det går inte ont.

/ Tompa

Det är inställning det är "fel" på. För det första att man avslöjar hela produkten ochh dess användingsområde på ett öppet forum vittnar om att man inte har ett hum om affärsverksamhet. Sedan tro att man kan börja inom hushållsbudgeten och på fritid, samt att de enda kostnaderna är material är bara naivt.

Tack för idén liksom, det finns utan tvekan 50-100 personer som läser denna tråd och kan smälla ihop en lösning innan måndag. Bolag har en hel del av dessa redan och patenten lämnas in nästa vecka...

Äppelpaj får inte ens smulorna av pajen.

Så han får nog pressentera vad vi har att vinna på en lösning nu....

Hmmm, du är inte dum du. Eller?

Jag misstänker att den här tråden kommer att spåra ur som alla andra och
jag själv är delaktigt jag vet, men jag kan inte låta bli, ber om ursäkt äppelpajen.


Det går ju lyfta ur detta till ex "jävlaonödigtråd" vilket jag hade gjort om det var upp till mig....

Here we go...

Inställning är ju ypperlig, utan en sådan stannar Sverige.

Vad spelar det för roll om det ligger i det öppna? Det här är ju ingen ny grej i alla fall.
Möjligtvis användningsområdet men det går inte att patentera eller hur!


Fullständigt trångsint och naivt att inte tro på uppbyggnaden av en verksamhet från nästan
noll och inget, det går visst alldeles utmärkt, allt annat är bull shit.

Vad vi har att vinna på en lösning? varför MÅSTE han presentera det?
Presentera en lösning istället så kanske du får en smula du med.


/ Tompa

Pejlaren skrev:Hur mycket tjänar jag på att ge dig en lösning? Du vill att vi ska uppfinna något åt dig som du kan tjäna pengar på...

Kort svar:
Hälften!

Långt svar:
Problemet här är inte att få en större andel än den andre. Problemet är att få någonting att hända överhuvudtaget! De flesta med en affärsidé, genomför den inte. Där har vi den stora företagsdöden. Vinsten, och i början kostnaderna, ska fördelas på något sätt, javisst. Jag föreslår att vi bildar ett handelsbolag som äger det som utvecklas och som vi äger 50/50, så att var och en har veto. Vi kan göra tilläggsavtal för sånt som oroar dig, vad det än kan vara.

Eller så kan man kan tänka sig att du gör din grej som din egen, och jag min som min egen, och att vi börjar med att teckna ett avtal om att jag köper en produkt av dig som uppfyller vissa specifikationer. Det finns olika varianter på sånt här. Det uppenbara är dock HB och frågan är vilka omständigheter det finns som motiverar nånting annat.

Men företagande bygger i praktiken på ömsesidigt förtroende, så att man kan hantera konstiga saker som inträffar och testar vårt tålamod med varandra. Det måste vi räkna med. Vi behöver träffas och känna att vi båda är förnuftiga varelser som vill arbeta tillsammans för att tjäna pengar. Den ekonomiska risken för insatsen, som består av arbetstid och lite pengar för inköpt material, hanterar vi bäst genom att helt enkelt börja i liten skala och inte sätta så mycket på spel till att börja med.


Nog vet jag litegrann om elektronik, men inte så att jag kan genomföra ett sånt här projekt själv. Men tekniken är bara halva problemet! Det finns drösar av företagare som utvecklar och tillverkar grejer som ligger och skräpar osålda. För de behärskar inte den andra halvan av problemet: att sälja! För att sälja måste man besöka kunder och förstå vilka behov de har, och framförallt vilka behov de *upplever* att de har. Det är inte särskilt svårt, men fakta är att åtminstone i Sverige så är det många som helt enkelt inte tycker om att åka runt och prata med främmande människor om deras problem. Många har svårt att sälja. Jag har det inte (inte längre!). Jag har, genom att prata med kunder för en någorlunda snarlik produkt, upptäckt detta behov. Och jag har en bild av vad de är beredda att betala. Vidare tror jag att en teknisk lösning är fullt möjlig. Det handlar om att förena kundernas behov med de tekniska möjligheterna. Användare och utvecklare möts inte. Problemet med att barn emellanåt skadas p.g.a. bristande uppmärksamhet är ett jätteproblem för förskolepersonal. Lösningen är (eventuellt) piece of cake för en hobbyist på det här forumet. Jag vill sätta den uppenbara klossen i hålet, så att säga.

Det jag behöver är någon som kan den teknik som krävs för att skapa (eller i bästa fall bara hitta!) den produkt som möter kundernas behov i fråga. Själv kan jag ansvara för försäljningen, och om du vill, även huvuddelen av det administrativa trams som tyvärr måste utföras på köpet. Och vi delar lika, för att vi är båda beroende av varandra för att det här ska hända.

Pejlaren skrev:Tack för idén liksom, det finns utan tvekan 50-100 personer som läser denna tråd och kan smälla ihop en lösning innan måndag.

Jag lovar att ingen kommer att göra det! Vill du slå vad? (Du kan ju försäkra dig genom att faktiskt genomföra idén, och då är ju jag den person i universum nu som råkar vara bäst lämpad att genomföra den tillsammans med...)

Jag är inte ett dugg rädd för att sprida generella affärsidéer (till skillnad från aktuell specifik affärsinformation) av flera skäl:

1) Det krävs en person med övertygelse och drivkraft för att genomföra ett företagande. 100 personer som läser detta och nickar instämmande till att det verkar vara en bra idé, kommer inte att röra ett lillfinger för att genomföra det! De klickar bara på nästa länk istället (d.v.s. de rör på pekfingret istället...)

2) Jag har ingen brist på bra idéer. Jag står inte och faller med huruvida denna idé lyckas eller inte. Jag lider inte av brist på idéer. Det jag saknar, är idéer som genomförs. Därför prioriterar jag handling nu, framför hemlighetsmakeri och vinstdelningskonflikter. Om inget görs så kommer det inte att finnas något att dela. Om jag inte hittar nån som vill ta ansvar för den teknik som jag inte behärskar i detta, så kommer ingenting att hända. Det är 0/0-alternativet. Om öppenhet är en risk, så är det en risk värd att ta, ett alternativ som kan leda till nånting större än noll.

3) Jag behåller faktiskt hemligheter! Men de har att göra med hur försäljningen ska genomföras och t.ex. hur priset ska sättas. Det finns säkerligen massor av medlemmar här som kan genomföra den i grunden inte helt exotiska tekniska lösningen på det här problemet. Men hur många kommer faktiskt att sälja det?

4) Marknaden är så stor, i min uppfattning, att det finns plats för konkurrenter. Varför skulle vi vara sämre än våra konkurrenter? Vi kommer att frodas även i en djungel av konkurrens.