Svenska ElektronikForumet

Hittade denna publikationen vad gäller CE-märkning, Kanske kan vara nyttig?

http://www.cemarkingnordic.se/pdf/swedi ... rkning.pdf

http://www.elsakerhetsverket.se/Global/ ... -95-EG.pdf

Tillverkares ansvar
Det är tillverkaren som har huvudansvaret för att produkten är säker.

För att kunna bedöma säkerheten hos produkter har myndigheter tillsammans med branschen tagit fram standarder för olika produktgrupper. Standarder är oftast internationella och gäller åtminstone inom hela EU. När en ny produkt tas fram är det lämpligt att på ett tidigt stadium bestämma vilken standard produkten ska uppfylla. För att välja standard hänvisar vi till Svensk Elstandards webbplats.

CE-märkning
Tillverkaren tar fram teknisk dokumentation för produkten. När produkten är utvecklad och tillverkad skriver tillverkaren en EG-försäkran. När dessa dokument finns kan produkten CE-märkas.

Frivillig certifiering

Tillverkaren kan välja att låta ett oberoende testhus prova produkten. Flera av testhusen kan certifiera produkter. En certifierad produkt har ett certifieringsmärke, till exempel S, F, N. Innan Sverige gick med i EU, 1995, certifierades alla elprodukter i Sverige. Det var det så kallade S-märket. Vi hade ett system med förhandskontroll. I och med att Sverige gick med i EU gick vi över till ett system med egenkontroll och vi började kräva CE-märkta produkter

Den där handlade ju bara om lågspänningsdirektivet. Man får inte glömma bort alla andra direktiv som kan gälla (EMC, strömförbrukning standby, rörliga delar, strålskydd (laser!), farliga substanser etc).

De första man måste ta reda på är vilka direktiv som gäller för produkten. Gränsdragning mellan direktiv är ett väldigt omfattande ämne och det finns luckor och utrymme för tolkningar.

Sen har de olika direktiven olika metoder för att visa överensstämmelse. Gemensamt för de flesta är dock att de tillämpar New Approach.

Jo men jag tänkte att eftersom det är ett elektronikforum här kunde det ju vara bra ändå

>Gemensamt för de flesta är dock att de tillämpar New Approach.

Vad innebär detta?

Det står lite om det i länken

Kort sagt kan man säga att det handlar om att direktiven inte sätter några gränser utan hänvisar till harmoniserade standarder.

(Harmoniserad standard kan f.ö. betyda två saker, antingen att den är harmoniserad med ett EU-direktiv eller att ett lands nationella standard är harmoniserad med en internationell standard.)

"Harmoniserad standard" verkar vara ett rätt löst begrepp.
Som man kan hänvisa till utan att vara tvungen att ge konkreta gränser som ska uppfyllas från tillsynsmyndigheternas sida.

Nej, inte alls.
I standarderna finns det klart och tydligt angivet vad dem är harmoniserade mot.

Direktiven anger vilka krav som skall ställas, direktiven omvandlas sedan till nationella lagar, det är dessa lagar som gäller.

Om det till exempel i en standard anges att den är harmoniserad mot ett specifikt direktiv, anses man uppfylla direktivets krav om man följer standarden i fråga.
Finns inga luddigheter eller lösheter därvidlag, det hela är egentligen rätt kristallklart och enkelt.

Det är dock inte helt ovanligt att kraven i ett direktiv är utspridda i ett antal nationella lagar.

Direktiven kan vara av två typer:
Högsta harmonisering, direktivet anger en högsta nivå på lagstiftningen.
Lägsta harmonisering, direktivet anger en lägsta nivå på lagstiftningen.

De tekniska direktiven är såvitt jag vet, samtliga av typen "Högsta Harmonisering", dvs de specificerar de maximala krav som får förekomma.

Eftersom utvecklingen går framåt, måste direktiven vara "luddiga", annars får man skriva om dem stup i kvarten, där för anges enbart en målsättning, till exempel i LVD säger man i princip, "ingen eller inget får skadas av elektriska produkter"
IEC mfl tar då fram standarder som harmoniseras med direktiven, vilket då implementeras i nationell lag, dvs lagstiftaren säger att bygger du efter den och den standarden så är det ok.

(ungefär så)

Jo, det är löst, eftersom det i de flesta fall är en förkortning/förenkling.

Presumptionsprincipen säger att om du uppfyller de standarder som är harmoniserade med rätt direktiv så uppfyller du direktivet.

Men nu är det inte så enkelt att en standard alltid är harmoniserad med HELA direktivet. I EN-standarder brukar det finnas ett Appendix som talar om vilka krav i standarden som är harmoniserade med vilka delar i direktivet. Om en standard inte täcker alla delar av direktivet så får man komplettera med flera.

I och med detta behöver man heller inte alltid uppfylla hela standarden, det räcker med att uppfylla de krav som är harmoniserade med direktivet.

Vilka standarder som är harmoniserade med vilka direktiv finns att läsa i EUR-Lex.
http://eur-lex.europa.eu/sv/index.htm

Och ännu mer finns att läsa på
http://europa.eu/index_sv.htm

Det är väldigt mycket att sätta sig in i så det krävs nästan att man jobbar dagligen med det för att ha full koll. Jag har inte jobbat direkt med såna grejer de senaste åren så jag är lite ringrostig. Är man det minsta osäker så rekommenderar jag nog nån konsult som hjälper till lite. Det behöver inte kosta så många timmar för att reda ut vilka direktiv och standarder som gäller (fast timtaxan kan vara hög! :-) ).
Observera att alla direktiv och såna grejer är offentliga handlingar, standarderna är det dock inte. De måste man tyvärr köpa.

De måste man tyvärr köpa.

Och de tenderar att vara rätt dyra. Ett par K styck är inte ovanligt.
Dessutom räcker det ofta inte med en standard, utan man får köpa en hel hög då de hänvisar till varandra.

Precis. Och en konsult i branschen har oftast standarderna och kan i alla fall tala om ifall de är applicerbara eller inte (det är lite dyrt att slänga ut pengar själv på att bara se att ens produkt inte täcks av scopet i standarden).

Sen när man väl vet vilka standarder som gäller kan man kanske köpa dem. Men då tillkommer problemen med att förstå och tolka standarderna. Det är inte alltid lätt det heller.

Vi som provningslab har ju folk som sitter med i standardiseringskommittéerna och olika former av samarbetsorganisationer där man diskuterar tolkningar och praxis.

Och som Notified Body sitter vi ju även med i olika grupper där det diskuteras gränsdragningar mellan direktiv och såna saker.

Ju mer man lär sig desto mer inser man hur mycket det är att hålla reda på.

Ju mer man lär sig desto mer inser man hur mycket det är att hålla reda på.

Hehe, var uppe på SIS förra året för en genomgång av "nya" EN378, dvs den harmoniserade versionen, hade innan genomgången ett "hum" om vad det handlade om.
Efter genomgången såg man ut som ett "levande frågetecken", ungefär.
Nja, riktigt så farligt blev det ju naturligtvis inte, men det visade sig vara betydligt mer att tänka på än vad man först trodde.

Resultatet blev att jag, förutom EN378 behövde köpa EN14276, EN1736, EN12263, EN 13136 och EN1861.
Dessutom behövde jag (förvisso gratis):
MD AFS1993:10
Enkla tryckkärl AFS1993:4
ATEX AFS2000:40, 2000:23, 1995:5
PED AFS2000:40, 2008:9, 1999:4
samt LVD.

För att komplettera det hela behöver jag också:
EMC, ROHS samt några andra obskyra direktiv.