Svenska ElektronikForumet

I en hel del lite äldre transistorbaserade förförstärkare har jag sett att man kopplar volympotentiometern direkt på utgången enligt nedan. Medan i senare så har man alltid en buffer efter den och putten ersats med ett motstånd.

Finns det någon direkt nackdel med att koppla en volympotentiometer enligt bilden ? Typ utimpedansen eller något.

Japp. Du har ju en högst varierande utimpedans. Koppla den till en kapacitans på ett efterföljande filter och du har får olika brytfrekvenser beroende på volyminställning.
Ett annat bekymmer är att en sådan här variant begränsar drivförmågan högst väsentligt.

Misstänkte det, det var väl inte lika noggrant för 30-40 år sedan antar jag.

Tack för hjälpen.

Du menar att man 1980 inte var intresserad av ljudkvaliteten? Jag skulle vilja påstå att kraven inte ändrat nämnvärt på 30 år, svarare tvärtom. Med dages allehanda nymodigheter med komprimering, rumseffekter or dyl. är det mindre fokus på rak frekvensgång...

Ändrade just årtalet när jag räknade på det. Tänker mest på ritningar från 70-talet och ännu tidigare. 80-talet är inte "lite äldre" för mig , jag höll själv på för fullt då.

Men jag håller med, jag tycker att mycket av dagens konstruktioner har för stort fokus på perfekta THD data mm, och mindre på hur det igentligen låter. Det är bl.a. därför jag själv numera konstruerar mindre och mindre med OP och mer med diskreta komponenter.

Det fanns nog inga seriösa tillverkare av förstärkare som gjorde så, ens på forntiden. De ritningar du hittat är väl hobbyritningar som ska vara så extremt enkla och billiga att man sparat in på en extra transistor. Eller så är det nån amatör som inte visste bättre. Om man bara har en transistor kan man ju sätta poten på ingången istället.Det borde väl bli bättre,

Jag har sett det både i seriösa och hobby projekt. Framför allt i förförstärkare för hemmabruk och i en del mixrar. Men iof var det väl inte de dyraste produkterna som fanns då.

Min bild var inte en komplett ritning, bara ett exempel på hur volymputten kopplades på en utgång.

Dynacos PAS3/4 hade volympot på utgången. Flera andra maskiner såg sådana ut.

Håller med jesse, vad jag har sätt är det bara billigare konsumentprodukter från den tiden som använder transistorer, dyrare studiomixerbord var snabba med att använda integrerade operationsförstärkare när de kom ut på marknaden.

Man kan säkerligen uppnå samma egenskaper med diskreta transistorer, men med den arbetsbördan det innebär gör att operationsförstärkare alltid är mitt självklara val i audiokopplingar.

Innan TL072/NE5532 började säljas fanns det inte mycket annat val än att använda transistorer/FETs mm. De OPs som fanns innan dessa var ju inga höjdare.

Idag är det väl lite "ljud-snobberi" att bygga ljudburkar med diskreta komponenter. För mig är det mest för att jag vill lära mig mer om det och som bonus har jag fått oerhört mycket mer förståelse om hur OPs fungerar.

Inom (), skickade denna förfråga på SAS (Analogsyntforumet). Vad säger publiken här inne?

Vilka kretsar använder man i stället för:
uA709 (HF-detektor, lyssnar efter HF i busbaren (fniss) från tangenterna)
uA741
LM318 (komparator i en VCO - klipper till FETen som laddar ur integrationskondingen)
LF356 (sitter i en special-S/H)
(mina applikationer)

Eller för att vända på frågan, är t ex TL071/081 tillräckliga att använda i de flesta applikationer, eller vad använder som "arbetshästar" i moderna (men analoga) syntar idag?

Är det några speciella krav på en OP i en Analog synt jämfört med en vanlig förstärkare ?


I stort anses ju TL07X vara förlegad i lite "bättre" kretsar och jag tror knappast den används i nykonstruerade saker längre. Det är ju ingen helt neutralt ljudande OP, speciellt inte med lite förstärkning och lite högre värde på motståndet i återkopplingen. Det finns dock ganska många inklusive mig själv som fortfarande gillar den just beroende på dess speciella "sound". Lustigt nog så gillar ganska många av dessa även kolskiktsmotstånd, Black Gate kondensatorer och rörförstärkare. Så, i ett eget bygge för linjenivå skulle jag aldrig tveka att använda den. TL074ACN, Lite Riken Ohm/AB -motstånd och någon trevlig kondensator kan låta helt underbart.

Känner att jag kapat din tråd....

Jag kan tänka mig TL081 eller rentav 741:or i synten (enligt originalschema). I alla andra fall använder jag prisvärda standardkomponenter; aldrig ett tantalmotstånd, kopparfoliekonding eller pyroklastiska rör (kryobehandlade menar jag - har folk aldrig hört om reversibla processer??).
Ska göra en beställningslista idag, det ska till en massa BC182/214 också ...

Jag använder diskreta transistorer i min förförstärkare.
Jag byggde efter en äldre ritning som beskrivs som en
"Högkvalitets ton-kontroll" och är baserad på en inverterande
op-förstärkare.

Originalet är uppbyggd med 2st. BC109 och 3st.
BC214 i diffsteget. Men jag modifierade och ersatte trissorna
med BC547B och BC557B. Själva tonkontrollen ingår i återkopplings-
slingan och ger ca: +/-3dB i variation för bas och diskant.
Den fungerar helt fantastiskt bra och i kombination med min
Arcam förstärkare finns inget att anmärka på ljudmässigt.
Kompakt är den också. Har 2 kanaler på ett 10x8 cm enkelsidigt kort
inkl 2 st mini Alps vridpottar och 2 Alps skjutpottar för volymen.