Svenska ElektronikForumet

Funderade lite på "upphängningen" av IC3 dvs. matningen av denna (pin 8 & 4).
Hur blir det egentligen med stabiliteten när inspänningen ändras (belastad trafo) var tar den virtuella ”nollan” vägen gentemot IC1 o s v?

Är detta en bra (optimal) lösning, är den ens vanlig?

Synpunkter….

Schema från ELEKTOR April.

I databladet till LM358 finns info om att strömförbrukningen är ganska
oberoende av matningspänningen. Kanske den är väldigt okänslig för
variationer i matningen. sedan tycker jag det ser ut som om alla övriga
spänningar är väl reglerade. Den här typen av matning har jag sett förut
och det är nog mest i elektor jag sett det.

http://www.datasheetcatalog.org/datashe ... 007787.PDF

Det är väl inte så mycket konstigheter i den kopplingen, man måste ju lura till sig 1,25 V för att utspänningen ska kunna gå ned till noll. -1,25 V ordnas ju till stabiliserat med IC2 så trafons belastning ska inte påverka utspänningen (så långt den orkar)

Matningen till IC3 är heller inget att orda om, så länge in och utspänning håller sig inom Vcc-Vdd (med lite spänningsfall) så fungerar OP som ideal förstärkare (nästan).

Protte

4kTRB> Visst, när op’n är i stand-by är det ju konstant strömförbrukning som på alla dylika men om den jobbar ”source/sink” så är den inte konstant längre.

Protte> Den negativa genereringen har jag inga funderingar över utan mer vad potentialen blir vid pin-8 respektive pin-4 under olika omständigheter (hur räknar man på det?). Det är ju flera olika faktorer som kan påverka spänningen i dessa punkter (som jag uppfattar det) bl a gillar en 1W zenerdiod att ha några mA (kanske 3-5) över sig innan den riktigt bestämmer spänningen, OP’n ändrar (om än lite) sin strömförbrukning när den jobbar. Den totala spänningen rail to rail ändras vid olika belastning (kan bli en hel del) med tanke på att trafon specad till 3,2A så sjunker det rejält när man ska ta ut 3A på K2 vid lite högre spänningar.

OP:ns uppgift är att förstärka "felsignalen" mellan plus och minus ingången med ca 100 000 ggr (en ideal OP förstärker oändligt mycket) om det bara finns spänning så det räcker. Utsignalen ska inte påverkas av varierande drivspänning, det står hur mycket trots allt som den påverkas i databladet (brukar stå Power Supply Rejection Ratio, PSRR)

Att zenerdioderna ibland inte kommer upp till zenerknät gör nog inte så mycket då OP:n troligen klarar 36 V och det matas med 2x36 - 2 st zenerdioder. In och utsignalerna håller sig ändå runt den riktiga och den virtuella jorden vilket faller inom Vdd-Vcc.

Släpp tanken att en OP måste matas med stabiliserd spänning, den behöver inte ens vara symetrisk runt "jord".

Protte

OP’n ska enl. databladet tåla +-16V och jag betvivlar inte att kopplingen fungerar eftersom den blivit publicerad i Elektor, det är inte det utan mer hur man räknar på var det hamnar (pin-4 & 8.) från början. Det är kanske trail & error som använts här.
När man läser artikeln så har man blandat ihop begreppen lite och förväxlat några komponenter i beskrivningen som inte belyste så bra just den här matningen av OP'n men i övrigt blir det nog ett kompakt och trevligt aggregat.

I databladet "Electrical Characteristics" och "Supply Current" finns typ-värden på
att op:n drar runt 0.5mA till 1mA och det räcker för zenerdioderna, kanske inte
optimalt troligen fullt tillräckligt. Att D4 har något högre värde beror på att den
negativa matningen inte lastas ned lika hårt och spänningen där blir högre.

Säg för positiva sidan
25*1.41 - 2*0.7 = 34V över C1

34 - 17 = 17V för + till op

Från negativa sidan
-25*1.41 + 0.7 + 0.5 + 21 = -13.2V för - till op

Totalt över op: 17+13.2 = 30.2V

Räkna med att framspänningsfallet blir lägre för D3 och att zenerspänningarna
blir lite lägre vid så låg ström.

Det bästa är att rita upp ett enkelt schema med trafon som en spänningskälla och
sedan växla polaritet.

Ska kolla vad ISIS tycker om kopplingen.