Svenska ElektronikForumet

Vad är lämpliga värden på motstånden till en spänningsdelare till en PIC (12F683).
Ska bara halvera spänningen, alltså fasta motstånd.

Vad är det som styr valet av värde på motstånden? Då menar jag inte förhållandet mellan dem för att få en viss spänning, utan varför det ska vara typ 1k, 10k eller 1M.

Det beror ju på varför du ska dela spänningen? För att mäta något, exvis batterinivån?

Yepp exakt, ska mäta batterinivån.

Alltså spänningsdelning för att mäta analogt.
Inser att jag förklarade lite dåligt i mitt första inlägg.

Det viktiga är egentligen att avkoppla AD-ingången med en 100nF kondensator.

Jag hade nog vald mellan 10k och 47k till motståndarna.

Varför är det viktigt att avkoppla AD-ingången?

http://www.tigoe.net/pcomp/pic/pic-analog.shtml
Där kan man läsa om spänningsdelning och avkoppling för A/D ingångarna

Bos:

You can wire as many analog inputs to the PIC as there are analog ports to accept them. However, you will notice some strange effects when you do so. The ADC circuits will affect each others' readings, because all the circuits are pulling off the same +5V source. One thing you can do to minimize this is by using decoupling capacitors by each analog input, to smooth out dips and surges in the current caused by the other ADC's. Typically 0.1µF to 1µF will do the job. Place the capacitors between power and ground, as physically close to the ADC input as you can get.

Eller ett enkelt svar: för att det är viktigt att avkoppla ALLT!!!
Måste ett signal inte kunde "svänga fritt" är det ofta en anledning att avkoppla det, så enkelt är det.

Elektronik i Norden hade en längre artikel om avkoppling och olika test och detta att avkoppla med växelvis 100nF / 10nF hade knappast betydelse, det enda riktigt viktiga var _korte_ ledningar till avkopplingskondensatorerna, om de var 100nF eller 10nF hade minimalt med betydelse.

Och artikeln gick över 3 nummer, den var ganska omfattande... och jag läste rubbet! Mycket intressant.

Men som P-MAN hänvisar till är det för att AD-omvandlaren har interna kapaciteter som belastar och dessa kan man kompensera för ganska väl med en 100nF+ avkoppling

Här finns det kanske lite mera att fundera på.

Eftersom du vill mäta batterinivån har du antagligen batteridrift. Då vill du väl också ha så lång driftstid som möjligt, dvs du vill inte gärna ha små värden i din spänningsdelare som då stjäl ström från batteriet. Så stora värden som möjligt, men inte för stora så att impedansen blir för stor för ADC'n. Då kan man hjälpa upp situationen med en kondensator som Icecap nämde.
Ett sätt till att spara ström är att inte mäta batterispänningen hela tiden, utan bara ibland. Då kan du t.ex. koppla nedre benet av spänningsdelaren till en I/O port istället för GND. Då kan du själv välja att koppla in spänningsdelaren. Du vill att spänningsdelaren skall vara inkopplad så kort stund som möjligt. Men då måste du tänka på uppladdningstiden för kondensatorn... storleken på kondensatorn, motståndens storlek och minimum impedans som är acceptabelt för ADC'n. Optimering och kopromisser...

Tack för alla ideer och synpunkter.

En viktig grej är att INTE "släppa" den undre delen av spänningsdelaren om batterispänningen är högre än VDD! Det vill med stor sannolikhet få processorn att gå i "SCR lockup" som med "lite tur" bränner av kretsen.