Svenska ElektronikForumet

Har återvunnit ett gäng hårddiskmotorer, och tänkte att det kan ju inte vara så svårt att få ut en vettig signal ur dem. Snubblade över en artikel på instructables, och det slog mig att de absolut inte tänkt på att mäta sig fram till vilken av de fyra anslutningarna som är den gemensamma. De skriver t.o.m att det inte spelar någon roll vilka tre som används som signaler. Detta syns tydligt på oscilloskopsbilden. Det är ett extra steg på en av kurvorna.
http://www.instructables.com/id/SGBJ81CFN82OEYM/

Det är ju en Y-kopplad permanentmagnitiserad synkronmotor i alla moderna hårddiskar och CD-spelare jag har haft sönder hittills.

Finns mycket man kan använda dem till...

Kanske inte direkt de från i hårddiskar de är rätt svaga tycker jag men visst de är rätt små med men de i CD-spelare är det däremot helt annat drag i och speciellt efter omlindning.

BLDC betyder ju BrushLess DC, och där ryms både delta- och Y-kopplade motorer.
Även stegmotorer och reluktansmotorer infinner sig under den rubriken. Och ja, det är synkronmotorer alltihop.

Ska man hårdra det lite så är det ju en acmotor om inte elektroniken är med.

Ja, nu skulle jag vilja reda ut detta med BLDC en gång för alla.

Madmodder har helt rätt i att uttrycket BLDC omfattar:
* Stegmotorer
* Reluktansmotorer
* PMSM, Permanentmagnitiserade synkronmotorer (vanligtvis 2- eller 3-fas)
Samtliga motorer måste ha integrerad styrelektronik för att hanma i korgen BLDC.

Vad är då skillnaden mellan en BLDC i högeffektutförande och en vanlig PMSM med extern frekvensomvandlare?
BLDC finns främst i lågeffektutförande! Min uppfattning är att gränsen går där man seriöst börjar försöka få drivelektroniken (inverter) att syntetisera sinusvågor, istället för att bara mata linningarna med fyrkantsvågor. Gränsen är naturligtvis hårfin, eftersom de flesta frekvensomvandlare använder PWM för att syntetisera sinusvågor. Så var drar man gränsen? Själv tycker jag att begreppet BLDC kan skippas till förmån för ett mer detaljerad nomenklatur.

Rätt så. PMSM påminner dock om ett annat fenomen.

Upptäckte en sak nyss.
Snurrar jag rotorn väldigt sakta, känner jag mjuka halvdistinkta steg. Kollar jag med oscilloskopet kommer det tre positiva pulser i rad, sen tre negativa, sen tre positiva osv. Räknade till nånting runt 18 på ett varv. Snurrar jag lite snabbare börjar det likna en sinusvåg som är 6 gånger så lång som de små första pulserna. Ju snabbare jag snurrar, ju mer lik en sinusvåg blir utsignalen. Men de här små pulserna som kommer 6 gånger så ofta och syns som överlagrade på sinusvågen, vad beror det på?

Kan ju vara att det är fler poler på järnkärnan i statorn än vad det är i lindningen, om nån förstår hur jag tänker.

Edit:
Lindningen till en magnetisk pol täcker flera mekaniska.

Vild gissning men har inte det med magnetfältet att göra.
För mig jag läst om Lorentskraft i samband med detta fenomen.

Men vad vet jag mitt gamla luder...

/ Tompa

Hmm... jo fler är det ju definitivt.
Det var över en lindning på en Δ-kopplad motor. Mäter jag på en Y-kopplad blir det inte alls likadant. Då blir det 6 hela fina sinusperioder på ett varv. Plockade isär en som satt nitad i aluminiumchassit, och den hade 6 magnetpoler, och 9 spolar. Tyvärr har jag ingen Δ-kopplad som jag vill montera isär.

Är den D-kopplad internt så kan ju de andra lindningarna störa lite.

Säkert.
Plockade isär en till chassifast. Den var lite annorlunda. Där sitter spolarna utanför, och magneten i mitten. 12 spolar, 4 magnetpoler.
Y-kopplad. Den här ger det där första resultatet. 6 småpulser per sinusperiod.