Svenska ElektronikForumet

Hur fungerar det med strömbegränsningen i ett EIA.485 nätverk?

I figur 7.2 finns ett exempel. Men det saknas resistanser mellan transceiver kretsarna.
http://www.analog.com/library/analogDia ... upler.html



På Farnell kostar EIA-485 transceiver för 5V 9,23 SEK (ex.moms). Medans motsvarande 3,3V variant kostar runt ~23 SEK. Så valet föll på 5V

I databladet för Farnell 1564748 DS75176BTM/NOPB står att max ström 250 mA. Max spänning på differentialutgången under last är 1,5V. Vilket ger en resistans om minst 6 ohm för att uppfylla kraven.

En Cat.5 kabel har nominellt sett en resistans på 0,188 ohm/meter.

Vilket skulle innebära att minst 1.5V / 0.250A = 6 ohm behövs för att inte 250 mA ska överskridas. Vilket innebär att ett avstånd på minst 6 / 0,188 = 32 meter mellan noderna.

Känns som jag missat något. Var är det galet?

Mottagarna är ju högimpediva när ENABLE är låg... hur hanteras bussacessen i de högre protokollagren? Är busskollisioner tillåtna?

Du tänker fel.
Den kan leverera max 250mA sen sjunker späningen ut, ända ner till 0V om så krävs.
Mottagarna klarar sig ned till 0,2V differentiellt för korrekt mottagning.
Det krävs inga motstånd mellan tranciverkretsarna, t.ex du kan koppla 10++st direkt mot varandra (0mm avstånd och 0R) och ställa 5st höga och 5 låga utan att något skadas.

Dom är mao internt strömbegränsade. Och kan inte gå i "selvdestruct mode"
Tack för att du redde ut det.

Tja, inte helt, om dom ligger fel obegränsat med tid så kommer värmen att stiga vilket minskar livslängden med någon eller några tiopotenser. Men några tusen timmar i kortslutning klarar dom liksom att en parhalvan kan vara kortsluten mot GND eller VCC utan att det omedelbart går sönder. Dom skall även klara kortslutning mot +12 resp -5V under begränsad tid.

Låter som buss kollisioner är acceptabla iaf.

Knepigt förresten att 3.3V tranceiver kostar 4 ggr mer än 5V varianterna.

3,3V trancivrarna skall klara samma spec som 5V varianterna.
Det är skitjobbigt att bygga strömgeneratorer som klarar rail to rail vid den bandbredden,
så jag tycker snarare att det är förvånade att skillnaden inte är större.

krockarna är upp till programeraren att fixa - och är där dom stora misstagen märks när systemen växer över en viss gräns...

Ethernet och tokenring protokollen/patenten handlar till stor del hur man skall lösa just det problemet med synkning och buskrock och är inget man får till rätt på en kafferast...

---

När man skakar snabbt (> 200 kHz) så är det inte DC-resistansen i slingan som räknas utan kabelns impedans på 100 - 120 Ohm som syns mest för drivern. Dock driver man utgången även i bestämd läge mellan paketen och andra ändan också gör det i omvänd läge så kan det gå en hel del ström och därmed värme i drivarna. Med andra ord skall inte drivern vara aktiverad förrän den skall prata.