Svenska ElektronikForumet

Hur beräknar man lämplig böjningsradie på kabel för transmission av signaler?, för cat.5 anges det som 4 ggr kabeldiamtern. I andra källor till 25 mm. Men detta gäller under förutsättning att kabelns specifikationer skall nyttjas fullt ut.

Om jag matar spänning in i kabeln, och sätter en lampa i andra ändan kan jag böja kabeln obegränsat. Vill jag skicka en 1 kHz fyrkantvåg lär det inte heller spela speciellt stor roll. Vid högre frekvens kommer det att uppstå viss distorision osv..

==

Den ursprungliga problemställnigen är hur pass snabba signaler man kan skicka med en fast installerad Cat.5 kabel där dom olika enheterna är anslutna med T-koppling som genomförs genom att två par från huvudslingan kopplas till en stump Cat.5 som ligger som anslutningssladd mellan huvudledning och enhet.

Signalering sker med opencollector och pullup från en GPIO utgång på en PIC/AVR microprocessor. Processorns kommunikation sker i ett par och strömförsörjs från ett annat cat.5 par. Terminering är tänkt att göras med aktiv terminering såsom i SCSI (ev FPT senare).

Koax-ethernet (10BaseT om jag mins rätt) så kunde man inte ens göra i dm längder från 'T' ens vid 10 Mbit (5MHz) då det blir spärrband i frekvensområdet där informationen ligger där som gör att vissa bitsekvenser skiter sig medans tex. fyrkantvåg går bra då spärren kanske ligger mellan dess övertoner...

titta på SCSI-bussen - där har man inga 'T' förutom dom få cm som krävs för att ansluta enheten in på kretskortet - likadant med koax-ethernet - och dessa kör med moderata frekvenser med dagens ögon sett...

impedansmässigt kan du simulera med en RF-simulator och se effekterna - med vipec kan man göra 'dragpottar' och den vägen simulera effekterna när man ändrar längderna.

böjlingsradien påverkar inte så mycket utöver att balansen mellan paren blir lite lidande med lokalt annorlunda impedans och högre överhörning samt kabeldämpningen kan ändras - om det blir stor effekt eller liten effekt beror på hur geometrin störs med impedanshopp och reflektioner som följd.


på låga frekvenser (upp till ~200 KHz - 1 MHz) så har kabeln komplex impedans (ala RCRCRCRC) och av den följden kraftigt dämpande på diskanten med högre frekvens och sträcka.

På höga frekvenser (> 1 MHz) så har kabeln reell impedans (pga CLCLCL och 'R' är liten mot de reaktiva delarna) ) omkring 100 Ohm för nästa all typ av signalkabel från telefontrådar, bandkablar och ethernetkablar - vilket gör att diskantdämpningen ökar väldigt svag med högre frekvens. Den dämpningen som sker vid högre frekvenser beror på skinneffektan i kopparen och dielektrisk uppvärmning av isoleringen - det är därför RF-lågförlustkabel alltid är skumfylld för att få ned mängden plast som värms av den snabbt växlande elektrostatiska fältet (ala microvågsugn)

När man kommer över en viss knäfrekvens så räknar man med roten ur frekvens när det gäller ökad dämpning med frekvens.


Av ovanstående skäl så bör snabb kommunikation ligga på ca 2 Mbit eller så kör man långsamt som 9600 eller 19200 Baud. områden mellan 20 kHz och 200 kHz är knepigt och är en av orsakerna att 115200 Baud RS232 ballar ur fort så fort det är lite längd på kabeln.

Tror du misuppfattade mig angående T-kopplingen. Den variant jag har tänkt mig är att man skär av en cat5 slinga som går runt i lokalen. Av dom fyra cat5 paren låter man två stycken vara. Medan dom andra två andra kopplas till en "patch" ledning. På det sättet blir det två böjar inte ett T.

Så frågan är isåf hur står frekvensbeteendet i relation till böjradien?

Ang bithastigheten, kan man räkna med bps = frekvens i detta sammanhang?
Tänkte framförallt på flanktiderna. Fast normalt räknas det väl som 5% flank-90% signal-5% flank?

(Undrar om man kan få PIC/AVR att pumpa >2 Mbps )