Svenska ElektronikForumet

Hejsan,

Sitter och funderar på hur man kan få en effektpedal (distpedal) att skicka ut distortion till en förstärkare utan att den tar stryk. Vanligtvis så "skapar" ju förstärkaren själv klippning på signalen när volymen höjs över dess kapacitet och detta skadar ju då förstärkaren. Varför skadas den inte vid användning av effektpedal?

Mvh
Sebastian

Det som sker vid distorsion är att topparna på ljudet "plattas till" så det blir mer fyrkantvåg. Det i sin tur skapar övertoner.

En effektpedal har en lågnivåförstärkare som bottnar, så det så att säga kommer färdigdistat ljud till slutsteget. Då behöver slutsteget inte bottna.

Man skadar väl inte förstärkaren genom att överstyra ingångssteget på förstärkaren, som man gör med en distpedal? Det enda som händer är att man skickar signal in som är för hög för förstärkaren, så att topparna klipps, men det skadar ju inte (om den inte är tokhög så att komponenterna utsätts för jättehöga spänningar, men det gör ingen normal distpedal).

Däremot kan man ju fixa dist på andra sätt, dels genom att först överstyra ett förstärkarsteg i själva pedalen och sen ta ner signalen i nivå innan man skickar den till förstärkaren, dels genom att klippa den med dioder, har för mig att det är så "fuzz" funkar. Sen finns det ju slutstegsdist också, där kan man ju skada prylarna om man inte är försiktig, men är kylningen rätt dimensionerad så bör inte förstärkaren ta skada.

Ps. En intressant grej är att leka med eq både före och efter "disten", så att man överstyr vissa frekvenser mer, och sen filtrerar bort vissa, kan bli ganska roliga ljud.

/Andreas

Okej!

Så frekvenskurvan in i slutsteget är som en "vanlig" sinusvåg, utan klippta toppar?

Tack för svar!

Mvh
Sebastian

Skillnaden är väl effekten på övertonerna, distar ett slutsteg är det ju maxeffekt ut. Har du däremot en distpedal har du ju kontroll på volymen i högtalarna. Dock gillar inte alla diskanter toner över 20 kHz och sen har en distadvågform mer rms/effekt än en icke distad för samma amplitud.

Tänk på att alla vågformer består av sinusvågor och en perfekt fyrkanstsvåg består av sinusvåger som sträcker sig i oändlig frekvens.

Det sista ordet borde väl vara amplitud?

Nee, tänkte om stigtiden för fyrkantsvågen ska vara noll, vilket inte går, dvs sinusvågor i oändligfrekvens skulle behövas.

Förtydligande: En ton är alltid en sinusvåg, sen kan man bilda harmoni/klang (eller vad man nu kallar det) med övertoner.

Sedan har det betydelse om slutsteget är av rörtyp eller byggt med transistorer. Det sistnämnda brukar vara det som eldar diskanter om man kör för hårt. Rörslutsteg däremot (i gitarrsammanhang) vill man gärna överstyra...

Rörsteget har ju "soft clipping" eftersom det blir olinjärt när det närmar sig klippning. Det innebär att en sinusvåg bara plattas till i topparna, inte plattas till tvärt.

Att man eldar högtalare när förstärkaren klipper beror ju som någon skrev på att förstärkaren pga av sin konstruktion skickar ut fyrkantvåg. Denna är har mycket stort energiinnehåll i diskanten, mer än vad en diskant tål, vilken då brinner upp. Man kan ju också betrakta fyrkantvåg som pulsad DC-spänning, och DC är inget man göder sina högtalare med.

En färdigdistad signal/fyrkantvåg fungerar bra under förutsättning att man håller uteffekten inom rimliga gränser, men förstärker man upp den tillräckligt kommer högtalarna att avlida av överhettning ÄVEN om förstärkaren inte klipper.

Ser man till att sätta ett lågpassfilter före så riskerar man väl inte att elda diskanterna? För problemet är väl att disten ger övertoner upp till kanske 50-100 kHz.

Du kan ha ett mycket stort energiinnehåll just i HF-bandet och då hjälper inget filter i världen. Det släpper igenom allt som är över brytfrekvensen och matar jag på med 50W högfrekvenstoner brinner de flesta diskanter upp ganska snart.

Ett lågpassfilter släpper ju inte igenom allt som är över brytfrekvensen, det släpper igenom allt som är UNDER brytfrekvensen.

Nu sitter det i en (2- eller 3-vägs) högtalare LP-filter till bas (och mellanregister), så det kommer inte mycket HF till basarna. Diskanterna har ju ett HP-filter varför allt över "nån brytfrekvens" går till diskanterna. Att sätta ett LP-filter är ingen utväg eftersom jag då till viss del försämrar ljudkvaliteten. Dessutom ligger ju energiinnehållet i udda övertoner (3x, 5x, 7x) och dessa minskar inte särskilt snabbt i styrka. Dvs har jag en grundton på 1kHz har jag starka toppar vid 3, 5, 7, 9, 11kHz, ... Och det är framför allt dessa som tillsammans knäcker diskanten.

En lösning på problemet med för höga effekter är en säkring. En bättre lösning är att inte vrida fullt ut, eller att fixa en "spärr" i förstärkaren så man aldrig kan få den att klippa.

Ett LP-filter med en brytfrekvens på t.ex. 25 kHz torde ju minska effekten till diskanterna till en rimlig nivå? (Och jag menar ju att filtret skall sitta efter "distgenereringen", på så vis kommer de höga övertonerna aldrig att nå slutsteget och därmed skonas diskanterna.

I och med att filtret kommer att sitta på lågnivåsignal går det ju utmärkt att göra ett brant filter.

I en vanlig studio har man ju kompressor och equalizer som skyddar mot sådant omedvetet. Annars brukar väl slutsteg ha sin brytfrekvens (-3 dB) bra mycket över 20 kHz. Kapacitanser i kablar kan ju skapa en brytfrekven på ett par hundra kHz.