Svenska ElektronikForumet

I våras byggde jag målindikatorer till en hockeyhall (läs denna tråd för hela projektet). Mållamporna styrs med relän via en central controller, och på kablarna ut till lamporna (precis innan själva lampan) har jag en frihjulsdiod för att skydda centralenheten. Projektet funkar och allt är frid och fröjd.

Nu tänker jag dock lite framåt i tiden, och då är det tänkt att lamporna ska flyttas. Kablarna till lamporna är vanlig armaturkabel (blå/brun ledare), och jag försökte vara noga med att ha blå som jord och brun som "het". Tyvärr råkade jag vända färgerna på den ena lampan, så det är inte enhetligt, och om jag inte har detta i åtanke vid flytten så finns det risk att centralenheten blir grillad om jag råkar vända frihjulet åt fel håll.

Så, min fråga är den här: Finns det någon sorts koppling jag kan bygga / låna som gör att reläerna alltid får en viss polaritet, oavsett hur kabeln kopplas in, så att dioden i sin tur alltid funkar som en frihjulare och inte kortslutare?

Man kan säkert tycka att jag ska åka till hallen (många mil bort) och löda om kablarna, och visst - det kan jag göra. Men om 10 år kanske samma problem uppstår på nytt, och då kanske jag inte finns där. Därför vill jag - om det går - bygga ut min konstruktion till ett idiotsäkert (läs: svenssonsäkert...) bygge som gör att om nån råkar vända kabeln av misstag så blir det ändå ingen eldsvåda nånstans.

Länkar / pekare / tips mottages tacksamt.

Sätt två zenerdioder mot varandra så är du safe. Den "extra" zenerdioden skapar bara ett extra litet framspänningsfall Vf (<1V). Annars finns det transientskyddsdioder som fungerar åt bägge hållen.

Det verkar vara en tillräckligt enkel lösning, precis en sådan jag letar efter.

Menar du att jag kan plocka bort frihjulet och ersätta detta med två (i serie?) motkopplade zenerdioder, eller ska frihjulet vara kvar?

Du kan också använda likriktare mellan kabeln och relän med dioden.

Jürgen

Ja, ta bort den befintliga dioden och ersätt med två seriekopplade, motkopplade zenerdioder över reläspolen. De ska sitta så nära spolen som möjligt, så att de inte genererar något fält som kan störa annat närliggande (t.ex närliggande logikkretsar och därmed funktionen)

Detta är ett sätt att dämpa den spänningsspik som uppkommer när man slår av den induktiva lasten (reläspolen). Ännu bättre är att se till att spänningsspiken inte uppstår eller blir så kraftig. Detta gör man genom att minimera strömderivatan. För om man förlänger omslagstiden hos det som stänger av spolen, så minskar man också spiken. Det är inte svårare än att dimensionera ett R+C på basen/gaten på drivtransistorn. Men zenerdioder räcker nog.