Svenska ElektronikForumet

Jag har som nybörjare en allmän praktisk fråga om hur man använder IC-logik. Jag råkar just nu använda en XOR-grind, 74HC86, på en koplingsplatta, men det är ett generellt problem jag är ute efter.

För att säkerställa att IC:ns värden är noll när ingen avsiktlig signal ges, så kopplar jag benen till jord med motstånd som är många gånger större än den "funktionella" belastningen på benen, s.k. pulldownresistorer. 1 Megaohm är det största jag har tillgängligt.

Det praktiska problemet med detta är att det krävs en jäkla massa pulldownmotstånd. Ett för varje ben på varje logisk grind. Därför undrar jag:

1) Är det verkligen nödvändigt att använda pulldownmotstånd?

2) Finns det ett praktiskt sätt att ansluta många (tiotals) motstånd mellan jord och en massa punkter (på en kopplingsplatta)? Finns det t.ex. megaohmmotstånd i IC-kapslar, så att man kunde ansluta en sån pulldownkapsel intill varje logisk IC?

3) Finns det motsvarande IC som har inbyggda pulldownmotstånd? Borde kanske min ha det, fast den är trasig? Är det t.ex. skillnaden mellan HC och HCT i kretsens beteckning?


Fråga 1 ovan kan jag själv besvara, tror jag. För utan pulldownmotstånd så växlar nivåerna slumpmässigt spontant.

Du skall inte ha öppna CMOS-ingångar i en konstruktion. Å andra sidan så är ju oftast ingångar kopplade till någon utgång som driver den och då behövs det inte någon pullup. Har du mycket ingångar som KAN ligga utan drivning?

Nä, det är klart att det blir så nu bara för att jag experimenterar med enskilda fragment av ett större projekt. När man sätter samman allt, så kommer det nog inte att finnas några öppna in- och utgångar längre.

Det är alltså ett icke-problem. Tack för det svaret!

1)
Det viktiga är att inga ingångar är oanslutna, om du inte har någon signal ansluten kan du lika gärna koppla ingången direkt till jord (iofs inte bra om du planerar att köra ICT-test på kretskortet).

Sedan bör du undvika att ha pullup/downmotstånd i megaohmområdet! Detta gör kretsen väldigt känslig för störningar, området 10k - 50k är bättre!

2) Du kanske kan kolla på SIL-kapslade motståndsnät?
http://www.elfa.se/elfa-bin/dyndok.pl?l ... k=6956.htm

3)
HC och HCT har inget med inbyggda motstånd att göra utan vilka spänningsnivåer kretsen arbetar med. Jag vet inte direkt om det finns sådana kretsfamiljer, det skulle ju begränsa användningsområdet kraftigt.

http://en.wikipedia.org/wiki/Logic_family

Jag är inte säker på att behöver använda så många motstånd som du gör, ett schema skulle vara trevligt att titta på.

På labbplatta kan det många gånger vara "enklare" att använda TTL logik ur LS familjen.
Då vet man att ingångar som är oanslutna ligger höga genom dess inbyggda pullupmotstånd på ca 5k.

Jag kopplar alltid oanvända logikingångar direkt till jord. Har aldrig varit några som helst problem. Motstånd är bara en störkälla...

oanvända logikingångarna skall kopplas antingen till jord eller till VCC - spelar egentligen ingen roll till vilket. Det viktiga är att nivån är definierad hög eller låg och inte är frisvävande - för då kan det hända massor av skumma saker med (själv)svängningar som stör allt och dra en massa ström när utgångsbuffrarna ligger någonstanns mitt i mellan och leder halvdåligt...

Jättebra svar allihopa, tackar!

Schnegelwerfer skrev:Sedan bör du undvika att ha pullup/downmotstånd i megaohmområdet! Detta gör kretsen väldigt känslig för störningar, området 10k - 50k är bättre!

Jag hade okritiskt "förstått" att pullupp/down-motstånd bör vara "så stora som möjilgt". Men det är förstås trams. Klart det finns en optimal avvägning. Utgångspunkten bör väl snarare ligga på den nivå som inte stör kretsens själva funktionalitet. Självklarhet kanske, men faktiskt en ny tanke för mig!

>"Utgångspunkten bör väl snarare ligga på den nivå som inte stör kretsens själva funktionalitet."
Jepp. Det optimala ur störningssynpunkt hade ju varit 0Ω men det hade ju påverkat kretsen lite mycket i många fall, så man får göra en övervägning om man vill/kann förlora funktionalitet eller störningstålighet.

Jo, och "mega" relativt enstaka "kilo" är väl lite saftigt. En faktor 50 eller så, är nog fullt tillräckligt, känns det som. Beror förstås på störningsmiljön, men hädanefter lär jag använda betydligt mindre pullup/down-motstånd än hittills, nu när jag lite eftertänksamt fattar lite mer om vad det egentligen är som de är till för.

Om en AND-grinds båda ingångar har pulldownmotstånd, behöver man lägga ett pulldown på utgången också?

Om utgången är kopplad till en diod (lysdiod som går vidare till jord med ett lågt motstånd), så är den utgången att betrakta som flytande, eller hur?


Det blir ju ett jäkla tattande med motstånd på kopplingsplattan när man kombinerar några CMOS-krestar. Det gäller att söka efter TTL-alternativ i första hand. Det är ju sånt trams som felkopplingar, kortslutningar och glappkontakt på en tätt byggd kopplingsplatta som utgör det dominerande problemet i praktiken (för mig). Logiken på papper är lätt att hantera.

Jag funderar på att löda fast sånt som pulldownmotstånd och avlastningskondensatorer i metallblecken på undersidan av kopplingsplattan, så att översidan bara har funktionella kretsar, alltså IC och byglar mellan deras ut- och ingångar. Finns det nåt smartare än kopplingsplattor? T.ex. dubelsidiga kopplingsplattor? Hm. Man kunde kanske sätta samman två kopplingsplattor botten mot botten...

Du behöver aldrig lägga pull-down på utgångar dom "driver", men för att kunna använda OC utgångar behöver du ett externt Pull-up motstånd (OC Open Collector).
Om du anväder de modernare CMOS familjerna så är det bara att köra rakt av, och nej den är inte "flytande (drivs både högt och lågt).

Om du kör klasisk TTL så har du helt olika sink och sorce strömdrivförmåga, därför lägger man "alltid" lysdioden mot VCC och inte mot GND.

ALLA utgångar Utom OC och OD drivs höga eller låga av utgångssteget och där behövs inga pullup/down motstånd.
OC och OD behöver pullup av något slag.

Det är BARA de ingångar som inte drivs av någon annan utgång som behöver pullup/down.

Är det icke använda ingångar i MOS teknoöogi så kan man rakt av ansluta till GND eller drivspänning.

Pull up/down behöver man när man t.ex. sätter dit en trycknapp, knappen ansluter till ena nivån och motståndet till andra nivån när man släpper knappen. även andra insignaler t.ex en enkel transistor ska ha ett motstånd.

Du kommer inte undan med att använda TTL serien, den finns numera mest i MOS teknologi med 10^12 ohm ingångsresistans, men även gamla standard och LS serien BÖR ha pullup motstånd, där är det inte så praktiskt med pulldown då det krävs relativt hög ström för att få riktig lågnivå (LS max 1 kohm).

Om du behöver många pull motstånd så finns det i behändiga SIL kåpor (Singel In Line) med 4-9 motstånd med en gemensam anslutning (titta hos ELFA). Det finns även motstånd i DIL kåpa i olika utföranden.

Protte

Limpan, vi glömde tristate, men det får bli överkurs när draken har kommit igång.

Protte

Glömde eller förträngde...
Det är ju så sällan man numera använder logik på det sättet, tror det var tio år sen jag sist använde HC/databuss in mot en CPU och använde mig av tristate.