Svenska ElektronikForumet

Håller på med en audio-DAC för PCM63P (en del av fynden från Labb) och själva designen är det inga problem med. Mottagaren blir en CS8412 och digitalfiltret DF1704. Min undran gäller något som kallas "de-emphasis" som jag sett användas i vissa DAC-konstruktioner men inte i andra.

Det man rent praktiskt gör är att koppla en signal från CS8412 till filtret som talar om att källan använder de-emphasis. Tyvärr så delas denna signal av status-info och felkoder (beroende på en select-ingång) som vore kul att mata till en MCU och visa på en LCD.

Så frågorna är följande:

1. Hur påverkar de-emphasis ljudet? Jag har förstått att det är en form av frekvenskompensation, men hur?

2. När kan man råka ut för att detta behövs? Är det vanligt på vanliga audio-CD eller är det bara i speciella fall det används (vilka de nu kan vara)?

3. Kan man ignorera detta helt utan att sabba ljudet?

de-emphasis används vid uppspelning av skivor som ärinspelade med diskanthöjning. En bit i dataströmmen styr om detta skall kopplas in eller inte.Spelar man en skiva där det behövs och det saknas så blir det för skarp diskant.

Modernas skivor spelas vad jag vet inte in med detta. Dethar använts av bl.a. BIS på deras tidiga DDD-skivor. Förr när det var svårt att åstadkomma så många bits att ljudet inte stördes av mixern så lades det avsiktligt till en dithering-signal (brus) samt höjde diskanten. När den sedan sänktes så dämpades även bruset. Det gav ett mindre "digitalt" ljud. Det är därför äldre BIS DDD låter drägligt, medan t.ex. tidiga DDD från DG är absolut förfärliga att lyssna till.

Tackar för infon. Med andra ord handlar det om en slags brusreducering.

Kanske bäst att behålla funktionen - man vet aldrig vad för skivor man råkar ut för.

Brusreducering är kanske lite enkelt sagt - det hör till signalteorin och med källkodning (emphasis) så anpassar man informationen bättre till vad transportkanalens kan erbjuda i form av bandbredd och dynamik samt även andra typer av distorsion som fas och frekvensdistorsion.

Man minskar på dynamiken där det inte gör så mycket eller rent av är nödvändigt (bas-frekvenser för tex LP-skiva så att det inte blir för stor amplitud i gravyrspåret) och höjer diskanten i styrka för att få lite avstånd till bruset på höga frekvenser (också LP-skiva) - och när man kommer till mottagaren så 'kör' man baklänges och slutresutatet är bättre än om man skulle ha kört med rak frekvenskurva - detta är precis vad RIAA-steget gör.

När det gäller kassetband, FM-radio mm. så ha man enklar filter typ en deriverande och en intergrerande del (diskanthöjning vid inspelning, diskantsänkning vid avspelning) och då pratar man om x antal us i tidkonstant - ni kanske kommer ihåg ferro och krom-läget på bättre kassetspelare - det var inget annat än just olika tidskonstanter