Svenska ElektronikForumet

Läser just nu mekanikkursen (grundkurs) och jag har av okänd anledning hejdlöst svårt för friläggning av objekt i jämviktsläran. Jag försöker så noggrant som möjligt rita av figurer och märka ut alla relevanta mått, men allt som oftast så missar jag någon vinkel eller lyckas inte härleda en vinkel med övriga mått i figurerna, och uppgiften går sen åt skogen. Av de 12 uppgifter jag har räknat hittills har jag behövt kolla på lärarens "lösningsguide" inte mindre än 9 gånger, två uppgifter har jag kasserat och endast en uppgift löste jag själv (med hjälp av facit...).

Jag verkar ha uppenbara svårigheter med att veta hur och var jag ska sätta in kraft/reaktionskrafter i frilagda figurer, och boken (Ragnar Grahn) är så otroligt sämst när det gäller pedagogiska framställningar, så det känns som att jag slåss mot väderkvarnar på månen just nu i en tom förhoppning för att förstå vad som avses. Jag fattar rubbet när föreläsaren går igenom på tavlan, sen störtdyker allt till botten när jag försöker själv.

Det jag undrar nu är, finns det nån generell lösningsmetod man kan använda? Eller knep? Avläsa månens fas? Eller vad som helst? Känna luftfuktigheten?

Hjälp?

Om du har något exempel så kan man lättare försöka att förklara angrepps vägar.

Jag tar den senaste då. Uppgiften är denna:



Jag frilade såhär:



Och ställde upp ekvation för moment:

Fh*sin35*d - T*1.6 = 0

Läraren löste såhär:



För kraften mg så verkar hon ha brutit upp i komposanter. Kan man inte göra som jag gjorde? I övrigt förstår jag hennes tankegång där.

Men, för sinusteoremet begriper jag inte alls vad hon har gjort. Var kommer vinkeln 45 från, t.ex? 2L / sin 45, alltså. 2L är ju flakets längd, men var hon hittar den där magiska vinkeln lyckades jag inte se ens efter en timma.

Hon har väl missat en etta? ska kanske stå 145. (180-35)Svårt att få ihop summan 180 annars... så har hon vänt sinussatsen från det vanliga förhållandet, men det kvittar iof.

Om du tänker dig extremfallet att cylindern är fastsatt på samma ställe som flaket. Då inser du att din ansats är fel.

Du har nog blandat ihop siffrorna lite. Vad har 1,6 med T att göra? Jag gissar att du tolat 1,6 som avståndet mellen tygndpunkten och flakets infärstning. Men så är det väl inte?

Om du byte ut 1,6 mot rätt värde så borde din metod också funka. Då slipper du dela upp T i komposanter.

>>> Om du tänker dig extremfallet att cylindern är fastsatt på samma ställe som flaket. Då inser du att din ansats är fel.

Vilken cylinder menar du?

Och ja, 1.6 tolkade jag som avståndet från tyngdpunkten till flakets fäste, därav T*1.6 för att få det momentet.

Jag kanske gör fel genom att gissa fram såna här värden direkt ur figurer. Helst av allt skulle jag vilja byta bok, men jag hittar ingen som ett alternativ till Grahns mardröm.

JA vilken kan det vara? Finns det så många i problemet? Om den skulle sitta i samma punkt som flaket är ledad så inser du att den inte kan ge något moment. Men enligt din formel så gör den det ändå.

Gissa aldrig värden ur en figur. Använd bara värden du kan räkna fram. Jag håller med om att figuren kan tolkas så. Men titta på måttsättnings linjerna. Figurer är inte alltid skalenliga.

Jag ser tre cylindrar: Flakinfästning, hydraulinfästning samt hävarmen på hydraulen.

Och nej, jag inser inte att flakinfästningen inte kan ge något moment Varför räknar isåfall läraren momentet där?

Hej

Är lite osäker på vilken nivå du studerar på. Jag kan dock varmt rekomendera Engineering Mechanics Statics, J. L. Meriam , L. G. Kraige. Denna används på typ högskole och civilingenjörsutbildningar. Den lär inte vara sår att få tag på i bättre begagnad form.

/Daniel

cylinder som i hydraualCYLINDER. Jag ser ingen annan i problemet.

Förklarar jag så dåligt?

Var du räknar momentet från spelar ingen roll! Det du däremot vet är att du skall ha jämvikt i den punkten där du räknar momentet från. Att läraren väljer att sätta sin momentberäkningspunkt just där är nog rent praktiskt då man kan bortse från alla krafter som går genom jämviktspunkten (ingen hävarm => inget moment att räkna med). Så ett slugt val när man väljer punkt för att räkna momentjämvikt kring är den punkten som flest krafter går genom då man slipper ta hänsyn till dessa krafter.

/Daniel

Hm. När jag frilagt balkar (ej rörliga) från väggar så har jag alltid satt momentpunkten där väggen var, men detta är alltså inte nödvändigt? Nej, det bör inte vara nödvändigt, sett till jämviktsvillkoret. Fast nu gissar jag bara.

Boken skriver om reaktionsmoment i frilagda punkter. Jag vet vad en reaktionskraft är (läraren gick igenom det), men boken skriver inte en bokstav av vad det innebär eller hur man räknar på det, eller om det är samma krafter/moment som de i jämviktsekvationerna, eller nånting alls. Det är därför jag är så förvirrad, och att hitta en annan bok vore det allra bästa. Jag ska ta mig en titt på den titel du rekommenderade, för den här boken åker i soptunnan vilken dag som helst.

Vad jag försökte beskriva var ett tanke experiment. Om man tänker sig att man moterer flakcylindern (den man tippar med) i samma punkt som flaket är ledat på, så blir det uppenbart att cylindern inte kan tippa flaket. ( nu är det visserligen en liten höjd skillnad, men ändå) Om den formel man satt upp får ett moment ändå så har man tänkt fel. Det är en teknik som är bra vid problem lösning. Att tänka sig extremfallen.

Inte för att jag har orkat räkna på det, men svaret 7.28 N som läraren ger verkar orimligt.

Skulle man gissa så ska det nog vara kN inte N Det verkar rimligt.