Svenska ElektronikForumet

köpte mig 3 hornantenner för frekvenser runt 10 ghz, fick hem dom och för öppningen satt det något som jag först trodde var skydd, men som såg ut som tunnt kretskort med mönstring i 45 graders vinkling

kopplade upp spektrumanalysatorn och kamgeneratorn för funktionstest, och blev konfunderad då jag inte fick igenom något när antennerna var rakt motvarandra, när jag klabbade lite så fick jag signal maximum när jag hadde antennerna så att ränderna i materialet var parallella, och då är det i vinkel
signal nivåerna är låga så jag har inte mycket att spela med så jag kanske inte såg allt först

någon som vet om det finns sådanna filter som ger den effekten jag pratar om?
om inte kommer jag skruva loss och kolla hur det beter sig utan

Om det är en rektangulär hornantenn så är den normalt V eller H polariserad beroende på var matningsproben sitter. Man kanske kan tänka sig att det är en dielektrisk platta som vrider polarisationen 45 grader.

det är rektangulära antennar, låter rimligt, undras varför man gör på det sättet när man kunde vrida antennen istället

fanns inte den sortens filter i tidiga sattelitmottagar lna, men strömstyrt för växling av h/v polarisering ?

Det var ferriter monterade i en spole.

där magnetfältet från likströmmen i spolen ändrade polariseringen?

har bara läst om det och inget annat
är det likadant nuförtiden?

får nog kolla i skrotcontainern efter en lna och dissikera

Ja, det stämmer att magnetfältet styr polarisationen.
Idag sitter det två prober i LNBna så det finns normalt ingen polarisationsjustering. Har man en vridbar antenn måste man dock kunna justera polarisationen eftersom polaristionsplanet vrids när man ändrar azimuth.

Det kan ha varit så att de har suttit i ett system som skulle ta emot signaler från exempelvis X-bandsradar med både H och V-polarisation. Om man av olika skäl inte vill vrida apperturen, exempelvis på grund av lobformen så kan man offra antennvinst (3 dB) till förmån för att ta emot olika polarisationer. Nu är jag inte helt säker på hur en vridning av polarisationen påverkar antennloberna, men om påverkan är mindre än vid en fysisk vridning av antennerna skulle oviljan att vrida apperturen kunna förklaras med ett riktningsinmätande system som bygger på amplitudmonopuls.