Svenska ElektronikForumet

Nu när man kommit upp i åren brukar jag titta tillbaka på när jag var 15 år och vi var ett gäng som höll ihop och körde runt på våra mopeder. Men en tanke som slagit mig är hur driftssäkra mopederna var. Jag kommer ihåg att jag, i stället för att jacka kolven, sågade av halva kolven och planade toppen genom att dra den mot ett betonggolv som fungerade som slipmatta, samt en massa andra tokigheter. Men det lustiga är att varken mina eller mina kompisars mopeder någonsin gick sönder i motorn trots denna vandalism. Ibland körde vi säkert 15 mil till ett ställe där det fanns många "brudar", men vi fick varken punktering eller motorhaveri. Det tycker jag är märkligt. Är det er erfarenhet också? eller hade vi enbart tur.

Jag hade två Zündapp KS50, först en 61:a sen en 72:a. 61:an skar en gång då låsringen till kolvbulten hoppade ur sitt fäste, det blev tvärstopp. Men det var det enda, körde från 15 års ålder till 19 när jag tog körkort för bil.

Jag hade också en Zündapp, fast en Mamba, som jag misshandlade kopiöst, men den gick aldrig sönder. Att låsringen till kolvbulten hoppade ur sitt fäste låter inte skoj. Hade du glömt att trycka in den ordentligt i fördjupningen?

Nej, jag körde månader efter jag filat lite på kolven Forskade inte i det, slog ut kolven, slipade lite med smärgelduk, på med nya kolringar, i med en ny låsring. Sen körde jag med den tills jag bytte till 72:an

Känner igen mig i detta.

Skulle tro det berodde mycket på att man inte visste vad man gjorde på den tiden, man trimmade en motor som original var konstruerad för kanske 10hk till ex 3hk och tyckte det gick som satan.

Hade en KS50 77:a ombyggd till nya modellen typ 82 och framåt iirc med en helt otrimmad 70cc 13,5hk och en 19mm dellorto och den bara gick och gick utan ett enda problem i två år, sommar som vinter.

Kompisen hade en "max-trimmad" 70cc Zündapp som vi rev isär något på väldigt många gånger innan vi fick den att gå som den skulle och då vred den sönder baksvingen. Har för mig att jag bytte vevstake 3gg åt honom. Hade blivit 4ggr om inte hålen i vevaxeln blivit så slitna så balanserna vred sig och då gick det fort åt skogen.

Han hade ju inte råd med nya delar utan det var att stoppa in det bästa av skrotet vi hade liggande och se om det fungerade, staksatsen kostade runt 350kr så det var ju det viktigaste.

Den slutade sitt liv med staken genom blocket efter han fått "snutjakt" som inte var någon polis utan en vanlig volvo vars förare skulle tala om för kompisen att så där fort fick man inte köra med moped.

Tror att just Zündapp KS50 och Puch Dakota är dom mopederna som är riktigt åtråvärda idag och priserna därefter.

Hade en Push Cross, tänk om man hade sparat den, då hade man varit smått förmögen i dag.

thomas_gbg skrev: ↑16 juni 2026, 18:19:41 Tror att just Zündapp KS50 och Puch Dakota är dom mopederna som är riktigt åtråvärda idag och priserna därefter.

Och det beror nog mest på nostalgi.

När man var i moppeålder såg man ner på Yamaha'n men så här efteråt...
Fungerande framgaffel
Hydralisk frambroms
Tå-häl växel
4-växlad
Slidmatad
Lätt och smidig
Svarade väldigt fint på trimmning bara man bytt/modifierat insugsrör och krök/ljuddämpare
Separat smörjning med oljepump för tvåtaktsoljan?
Säkert mer jag inte kommer ihåg

Så vilken borde vara mest värd idag?

TomasL skrev: ↑16 juni 2026, 18:26:06 Hade en Push Cross, tänk om man hade sparat den, då hade man varit smått förmögen i dag.

Den var rätt ovanlig. Kommer du ihåg vilken årsmodell det var?

Gamla Tyska (och Österrikiska) mopeder var helt enkelt byggda som stridsvagnar, kan inte minns att ens ramen blev skev på någon av dem trots att polarna monterat motorcykelmotorer, trimmade med stämjärn och allt möjligt på dem...

Vi bodde nära en skog, och vi körde ofta där som galningar. Som du skriver är det märkligt att ramen och vaggan höll.

En av den "bästa" mopeder jag någonsin provat var en Gilera med 60cc cylinder, den var nog tom bättre än min KS.
Skulle tro det var en 50 Touring med trimcylinder.

Både Gilera och Casal kom rätt starkt på 80-talet och var riktigt fina. Men de försvann rätt fort igen, om jag inte minns fel.

Dendär var ju drömmen men helt utom räckhåll, ville man ha en moppe fick man snällt spara ihop till en själv, vilket som regel betydde gamla Tyska/Österrikiska mopeder från 50-60 talet som stått på logen hos någon gammal gubbe eller i en dammig lada på tiden det begav sig (det var väl de som överlevt tidens prövningar efter naturlig utgallring som fanns kvar antar jag... ).

Jag som inte har någranostalgiska minnen från moppeåldern kan inte påminna mig om att de var direkt utan strul.. den dryga mil hemmifrån till högstadiet som några envisa sig med att köra egen moppe istället för att ta bussen som körde raka sträckan precis före och efter lektionsslut hade vad jag minns det som ganska regelbundet strul... Men det var ju 90 tal MT5 och DT var ju hett då.. lite nyare än vad som snackas om här..