Regenerativ mottagare

[alexanderson]

Frågor:
1). Den spole som användes för återkopplingen kallas på engelska för tickler, vad är den svenska benämningen ?
2). Hur ser formeln ut för resonans ?

[pi314]

1. Vet ej.

2. Som vilken LC som helst.

240202_LC_freq.png

/Pi

[alexanderson]

En regenerativ mottagare innehåller två kopplade induktanser. Varav den ena är avstämd med en kondensator. Jag förmodar att ekvationen är mer komplicerad än så. Att kopplingsfaktorn, varvtalsomsättningen och förstärkningen i kretsen ingår i ekvationen.
En regenerativ mottagare kan faktisk innehålla TRE kopplade induktanser, därav en för antennkretsen.

[Marta]

Det är LC-kretsens resonans enligt angiven formel som beskriver frekvensen. Sedan ingår givetvis all ströinduktans/strökapacitans också. När återkopplingen ökas så smalnar bandbredden kraftigt utöver att förstärkningen ökar. Ökas den för mycket kommer det hela i svängning och det skickas ut RF i antennen. Det är givetvis ytterligt olämplig och även otillåtet.

[alexanderson]

Jag misstänker att Marta inte har rätt. Kan någon rita upp ekvivalentschemat för en regenerativ mottagare.

[TomasL]

Jostykits HF-pryl HF65 var en regenerativ sändare.

[pi314]

En parallell LC-krets är en parallell LC-krets.

Det händer inget magiskt för att man förändrar induktansen med en kärna eller annat objekt mer än att induktansen förändras.

Formeln ovan gäller.

Om man köper eller tillverkar en induktans med ett visst värde och sedan placerar den på ett sätt så att något i närheten av induktansen, t.ex. en kärna, förändrar induktansen så är det så klart den förändrade induktansen man ska räkna på.

En spole en bit från en spole skulle jag uppskatta har så liten påverkan att det kan försummas. En LC-krets kommer inte att ge Hz-noggrannhet hur man än gör. Så noggranna är normalt varken induktanser eller kapacitanser.

/Pi

[metric]

Jag misstänker att Marta inte har rätt. Kan någon rita upp ekvivalentschemat för en regenerativ mottagare.

https://www.arrl.org/files/file/Technol ... hb1768.pdf

Enklare variant.

http://techlib.com/electronics/regen.html

[alexanderson]

En parallell LC-krets är en parallell LC-krets.

En spole en bit från en spole skulle jag uppskatta har så liten påverkan att det kan försummas. En LC-krets kommer inte att ge Hz-noggrannhet hur man än gör. Så noggranna är normalt varken induktanser eller kapacitanser.
/Pi

Tyvärr tror jag att Du har fel
Ekvivalentschemat för två kopplade spolar där den ena är parallellkopplad med en kondensator finns angivet i "Radiotron Designers Handbook 4:e upplagan sidan 916 Figur 23.2(B)"
Kopplade spolar är kanske inte något som det undervisas om i de Tekniska Högskolorna nu för tiden.
År 1930 var den regenerativa mottagaren en av de vanligaste mottagartyperna.

[alexanderson]

[/quote]

https://www.arrl.org/files/file/Technol ... hb1768.pdf

Enklare variant.

http://techlib.com/electronics/regen.html
[/quote]

Dessa exempel är kopplingsschema och inte ekvivalentschema. Det andra exemplet är en ovanlig variant som jag ej tidigare har sett.

[Marta]

*Allt* i dess närhet påverkar givetvis frekvenen på en LC-krets. Du kan bara räkna ut grova utgångsvärden. Resten måste provas ut praktiskt. Det är så oerhört komplext att det är meninslöst att försöka göra några exakta beäkningar.

[4kTRB]

Intressant tråd.

Jag vet en variant där man alstrar positiv återkoppling genom att vända på en 3:dje spole.
Sedan justerar man återkopplingen utan att det börjar självsvänga. Det blir väldigt smalbandig selektion
och extremt bra prestanda så sett.

RM_000.jpg

[4kTRB]

Kunde inte låta bli att testa kretsen ovan.
Det blir ganska känsligt med värdet på återkopplingen till den reverserade lindningen i exemplet.
Normalt kanske man inte har så bra koppling som 1 mellan L3 och de två andra spolarna.
Principen framgår i vilket fall. Mer återkoppling ger smalare bandbredd och starkare signal.

RG_LT_Sch_AC_Trace_000.jpg

[pi314]

Med 0,08 kHz upplösning på x-axeln kan jag inte se någon förskjutning av centerfrekvensen.
Om man nu kan lita på simuleringen?

/Pi

[Oskar]

Jag skulle säga att frekvensförskjutning beroende på återkopplingen och hur mycket man märker, eller inte märker av den - kan bero lite på vilken frekvens man bygger mottagaren för.
För mellanvåg exempelvis skulle jag påstå att man inte märker av det alls. För kortvågsbanden, kanske.

Jag har byggt återkopplade mottagare för kortvågsbanden och det är en utmaning att hantera drifteffekter av olika slag, inklusive återkopplingsinställningen och hur den påverkar frekvensen.
När man tillför positiv återkoppling ändrar man hur det aktiva elementet arbetar och jag skulle nog tro att här ligger den största påverkanseffekten. En triod exempelvis ändrar reaktans beroende på sina driftsdata, man kan bygga en FM modulator med en triod, eller andra speciellt tillverkade rörtyper. Om man har byggt en oscillator med rör driver frekvensen något om anodspänning eller skärmgallerspänning (om det är frågan om en pentod) varieras.
Just de här effekterna, hur det aktiva elementets interna kapacitanser (eller andra parametrar) ändras, torde öka i betydelse när frekvensen går upp, eftersom deras storhet till att börja med är små.

Försök lyssna på en CW signal på kortvåg med en mottagare med positiv återkoppling - där du ligger precis på svävningsgränsen för att få fram en "beat", det behövs inte många Hz förskjutning för att det skall bli utmanande och mottagarens ALLA inställningar blir extremt känsliga.

I slutändan är det ändå frågan om oväntade kapacitanser och induktanser, som alltid finns där, men deras storlek och betydelse är svår att skatta på förhand. Vad väljer du för aktiv komponent, hur dras ledningar, hur långt ifrån varandra är de olika delarna av mottagaren placerade, hur beter sig antennen? Allt påverkar. Den formeln som beskriver alla de parametrarna, den finns inte. Man får räkna på L + C för att hamna i rätt härad sedan ta det vidare därifrån.
Marta har givetvis helt rätt.