Svenska ElektronikForumet

Våra stämband kan inte sjunga och prata SAMTIDIGT.
Men i spåren på en gammal hederlig grammofonskiva känner stiftet av ljudinformation på ena sidan av spåret. På den andra sidan (stereo) fångar det lilla stiftet upp en helt annan information. Hur kan stiftet befinna sej på två olika ställen SAMTIDIGT ??!! Det borde låta apa. Men det låter perfekt. Min fråga gäller förståss även CD-skivor, bandspelare, högtalare mm. Men det är möjligen en aning lättare att förstå en gammal skiva där man näst intill kan se ljudet med blotta ögat. Någon som har en begriplig förklaring ?
Mvh Gorane

Spåret i skivan är V-format med 90° vinkel i botten. Nålen, som följer spåret, är mekaniskt kopplad till två sensorer som är vinklade med 90° emellan.

https://en.wikipedia.org/wiki/Phonograp ... onic_sound

/Pi

På en bandspelare så är det fysiskt olika spår för vänster och höger kanal.
På en CD-skiva så är det ju lagrat på ett digitalt vis och inga problem att hålla isär kanalerna.

Aningen generaliserat är x-koordinaten oberoende av vad y-koordinaten råkar vara och vice versa, om man tänker på ett rätvinkilgt koordinatsystem.
I pickupen blir det väl i praktiken litet koppling mellan kanalerna.

I digitala system får informationsbitarna turas om enligt överenskommet schema.

Har funderat lite vidare på detta .Tror inte att det har med "elektriskt" att göra att kunna känna av två skilda saker samtidigt, utan att det bara blir ett blurr. Man kan ju faktiskt fästa en bit papper på en knappnål och höra Lill-babs sjunga. Misstänker att hastigheten har en helt avgörande betydelse för funktionen. Men har ändå svårt att se en förklaring. Det får nog bli ett mysterium.
gorane

Kan detta ge lite ljus i novembermörkret:

gorane skrev: ↑11 december 2023, 16:45:50 Har funderat lite vidare på detta .Tror inte att det har med "elektriskt" att göra att kunna känna av två skilda saker samtidigt, utan att det bara blir ett blurr. Man kan ju faktiskt fästa en bit papper på en knappnål och höra Lill-babs sjunga. Misstänker att hastigheten har en helt avgörande betydelse för funktionen. Men har ändå svårt att se en förklaring. Det får nog bli ett mysterium.
gorane

Egentligen inget mysterium per see.
Nålens rörelse upp och ned ger signal för Höger + Vänster kanal, dvs summan av höger och vänster, dvs en monosignal (viktigt för kompabilitetens skull).
Sidorörelserna ger signal för Höger - Vänster kanal, dvs skillnaden mellan höger och vänster.
Genom arrangemanget av spolarna i pickupen så får man en avkodning av dessa signaler till en "ren" höger resp vänster signal.
(H+V) - (H-V) => H + V - H + V = 2V
(H+V) - (V-H) => H + V - V + H = 2H
( i princip så polvänder man H-V signalen i ena läget i pickupen, enkelt uttryckt).
EN konsekvens av detta är att skillnadssignalen är begränsad nedåt i frekvens, vilket i praktiken innebär att låga frekvenser återges som en Monosignal, dvs ingen stereo på bastonerna.
Sedan så har man ett annat problem, insidan av spåret går något fortare än utsidan av spåret, vilket kompenseras vid graveringen.
Ju närmare skivans centrum man kommer desto mindre information får man plats med, så därför, när skivan mastrades, så var man noga med att lägga låtar med minder information i slutet på skivan, då dynamik och frekvensåtergivning blev sämre ju närmare mitten man kom.
Ett mekaniskt problem med avspelningen är att centrifugalkraften när skivan snurrar tvingar nålen in mot centrum, dvs spårets inre del, vilket då gör att H-V signalen blir felaktig.
Detta åtgärdas med den sk Antiskating, vilken i teorin skall hålla nålen mitt i spåret, en anan metod är att använda tangential tonarmsdrivning, bl.a. REVOX, BO och Technics gjorde detta med mycket bra resultat.
EN fördel med en tangentiell tonarmar är att man då kan använda eliptiska nålar fullt ut, utan problem (gravyrverket använder en epiliptisk formad gravyrnål).