Svenska ElektronikForumet

Föredrar att etsa mina kretskort i järnklorid som blir lite trögflytande och inte etsar sönder kretskort om det finns någon repa i P 20 filmen.
Har letat efter järnklorid som tidigare gick att få tag i som små bitar som man blandade i vatten. Numera är järnklorid receptbelagd hos apoteket.
Fick tag i järnklorid hos en konstnärsbutik som ligger på Olofsgatan 10 i Stockholm, IB Walströms
Visade sig att det var ett fint pulver som snabbt sög åt sig fukt när jag öppnade burken. På förpackningen står att man ska blande 500 gram pulver i 400ml vatten under värme och en stinkande rök blandade sig pulvret och allt såg bra ut men dagen efter när jag skulle etsa ett kort visade det sig att det fanns en stor stenhård klump kvar i glasburken. Försökte hacka sönder klumpen och testade med en borrmaskin men klumpen verkade vara stenhård och påminde mer om en järnklump.
Någon som vet vad jag gjorde för fel och kan jag omvandla järnklumpen till flytande etsvätska. Eller ska jag ta fram släggan och demolera glasburken och försöka omvandla järnklumpen till pulver.'
Lyckades etsa några kretskort i vätskan som fanns överst i burken och resultatet blev bättre an de modernare etsvätskorna.
Stämmer det att moderna etsvätskor inte går att spara som jag fått lära mig. Snålar man med etsvätskan bildas kristaller vilket resulterar i att det blir prickar med koppar där etsvätskan inte kommit åt under kristallerna.

Släpp järnkloriden och kliv in i natriumpersulfatvärlden istället, min soppa står kvar i antingen kyvetten eller sparas i dunk tills den är förbrukad och funkade fortfarande efter ett års lagring när jag hittade en bortglömd dunk som stått längst in i verkstan. Kristaller blir det bara om förbrukad och mättad lösning får "stå till sig" och dunsta, inte annars. Jag köper natriumpersulfat numera i säck då den är oändligt lagringsstabil. En ytterst liten skopa natriumpersulfat i toan åt förresten upp rosten (har järnhaltigt vatten) så toan blev som ny, bra mycket billigare än det som färghandeln säljer och mycket effektivare.

Håller med Teknikern. Skippa den äckliga fläckskapande järnkloriden.

Natriumpersulfatlösning kan Du spara, men inte i PET-flaskor. Det blir en reaktion som bryter ner plasten så botten går ur, innehållet rinner iväg och orsakar förödelse.

Får Du mistor i kortmönstret trots bra svärta i filmen, sluta framkalla i avloppsrens. Köp Welleman framkallare e.dyl. Du känner igen riktig framkallare på blandningsförhållandet. 50g per liter vatten.

Teknikern skrev: ↑5 mars 2023, 13:10:14 Släpp järnkloriden och kliv in i natriumpersulfatvärlden istället, min soppa står kvar i antingen kyvetten eller sparas i dunk tills den är förbrukad och funkade fortfarande efter ett års lagring när jag hittade en bortglömd dunk som stått längst in i verkstan. Kristaller blir det bara om förbrukad och mättad lösning får "stå till sig" och dunsta, inte annars. Jag köper natriumpersulfat numera i säck då den är oändligt lagringsstabil. En ytterst liten skopa natriumpersulfat i toan åt förresten upp rosten (har järnhaltigt vatten) så toan blev som ny, bra mycket billigare än det som färghandeln säljer och mycket effektivare.

Kan man använda även till att lösa upp proppar i köksavloppet? och hur mycket skall man blanda
Jag har problem med gurglande ljud i en 60 tals villa

Vet ej, testa.

Järnklorid angriper vissa rostfria stålsorter utan att man ser det med en gång, det är främst därför jag undviker det.
Vi använde det att etsa stål med förr.

Verkar ju skitsvårt att hitta kristaller nuförtiden, men pulver verkar finnas på Ebay iaf, tex från Polen om man letar litet.

Lösning, 36-40% verkar dock betydligt lättare att hitta i bulk, används tydligen i någon form av stabiliseringsprocess inom vattenrening.

Det är väl inte samma järnklorid för flockning och etsning? Det för vattenrening är järn(III) vet jag

[edit]
Det verkar vara FeCl₃ som används till etsning ändå.
Restprodukterna blir FeCl₂ + CuCl.

Står på burken att det ska gå att etsa metaller och koppar.
Testade att ställa ner burken i en stekpanna med vattenbad och så löste klumpen upp sig och blev flytande.
Dessvärre sprack glasburken och så blev det inte så mycket kvar av stekpannan. Får köpa en ny stekpanna i veckan?
Har ett lager med tio påsar etsmedel så jag får blanda till fem liter och så får jag efter etsningen hälla tillbaks etsmedlet i flaskan
och så slipper återbruket ha mig rännande med två deciliter etsmedel och en flaska med framkallare..
Kan vara skönt att slippa klorångorna i hele huset.

MadModder skrev: ↑5 mars 2023, 21:10:26 Det är väl inte samma järnklorid för flockning och etsning? Det för vattenrening är järn(III) vet jag

[edit]
Det verkar vara FeCl₃ som används till etsning ändå.
Restprodukterna blir FeCl₂ + CuCl.

Trodde jag också först men jag fick det till samma som du...

Kom ihåg att spola ordentligt med vatten bara om du har gamla gjutjärnsrör om du häller ut rester av järnklorid i avloppet, annars kommer det förmodligen att skapa en yta som ger grogrund för korrosion inuti röret.
Vad du än gör så slabba inte med järnklorid på gamla diskbänkar, då har du snart en tesil av gigantiska mått...

Jag förstår ärligt talat inte varför i hela friden nån fortfarande vill hålla på med järnklorid eller saltsyra-peroxid när vi nu har fri tillgång till persulfaten utan restriktioner som både är relativt harmlös och gör allt så mycket enklare? Är det pga. gammal vana folk fortsätter i gamla hjulspår eller vad? Persulfaten är ju, liksom toner-transfer och det andra systemet med förbehandlade kort repeterbart så man aldrig behöver fundera över resultatet.

Jag ska överväga, om jag får slut på min järnklorid. Men kanske det lutar mer mot att läga ut korttilverkningen, så länge det finns billiga alternativ. Men förstås om det är bråttom och inte har alltför mikroskopiska detaljer, så är DIY ett bra alternativ.

För länge sedan (70-80-tal) använde jag oftast järnklorid för att etsa kort, dels var det billigare (i alla fall då), dels kunde man återanvända det många gånger genom elektrolys: man stoppade i 2st spik med ström i så lade sig koppar på den ena spiken och den andra spiken blev smalare och smalare, då blev det järnklorid-lösning igen av det som man kunde etsa med igen, hade man tillräckligt stor trafo (som jag hade då) blev det uppvärmt på samma gång. Men det fungerade bäst om man sköljde vätskan över kortet hela tiden så jag tyckte det var en jobbig procedur.

Kom ihåg en gång jag var i en färgaffär och köpte saltsyra och väteperoxid (80-tal tror jag), det var en annan kund där också och vi började prata efteråt, jag berättade att jag skulle etsa koppar, han tyckte det var starka saker jag köpt, han höll på med konst där man också etsade koppar (tror han var konst-lärare eller nåt), fast då med järnklorid och det kunde ta typ en dag att etsa (tror det var kopparplåt).

Har haft lite mindre allvarligare funderingar på att göra ets-sak som skulle både värma och "skvalpa" etsmedlet fram och tillbaka typ det jag gjorde för länge sedan eftersom jag fortfarande har en del laminat liggande, men det är enklare och bekvämare att beställa från Kina, då kan man få både hålpläterat och monterat för bara några hundra kronor plus frakt.

Man kan ju köra med kopparsulfat (spetsad med saltsyra eller väteperoxid). När blasket börjar lägga av kan man regenerera det och få tillbaka styrkan och samtidigt lite ren koppar.

En slabblös variant är att göra som bigclive.com och ha kort och järnklorid i en tät påse.
Då kan man "massera" påsen och greja utan att det skvätter.