Svenska ElektronikForumet

Det var en bra fråga faktiskt.

Ju äldre jag blir ju latare blir jag. Men... För det första vill jag inte slänga saker, går de sönder så vet jag att det oftast går att laga så då kan jag inte slänga.

En diskmaskin vi hade läckte vatten inuti, jag köpte ny slang till den, men alla slangar i hela maskinen var delvis upplösta och disken hade alltid svarta prickar på sig
av upplöst gummi. När nästa grej pajjade på den var det dags för en ny.

Men ska jag vara ärlig så är det väl belåtenheten i att kunna säga att jag faktiskt har lagat något. Att vara lite stolt och glad över det.
Men också vetskapen om hur mycket som slängs för skitfel som med lätthet kunnat lagas, det är sorgligt.

Men om jag har problem på ett område jag inte behärskar så bra och prylen ifråga behövs, då blir det oftast att jag lämnar in för reparation (främst bil).
Om jag förväntar mig mycket strul och fastrostad skit känns det också bättre att lämna in, jag står bara och kliar mig i huvudet och har inte verktyg och/eller mod för att
fixa sånt som jävlas. Men det är iofs mycket en mental inställning. Saker brukar alltid lösa sig. Men om prylen man ska laga har stort ekonomiskt värde eller verkligen behövs
(bil i bägge fall) så känns det bättre att inte mecka själv.

Men andrabilen kan man mecka med. Eller en snordyr TV som ändå kommer kastas om jag inte lyckas, då vågar man ändå testa och oftast är det bara det som behövs, mod
Youtube och Internet hjälper verkligen mycket. En reparation kan vara skitenkel, men att komma in i prylen kan vara riktigt svårt och svårt att lista ut utan Internet.

Och som flera redan skrivit så är det kul att se hur saker är konstruerade.

rikkitikkitavi skrev: ↑18 januari 2021, 09:02:43 Det stämmer inte eftersom man inte lagar saker i Kina heller... :)

Eftersom man har automatiserad masstillverkning även där...

Förr lagade jag allt själv. Blev mycket billigare och jag visste hur det var gjort. Numera är jag invalid och har väldigt mycket mindre möjligheter till det. Det är bara småsaker jag klarar av, sådant som kan göras med en hand.

> och jag visste hur det var gjort.

Ja det är också en anledning att jag lagar själv, speciellt när det gäller bilen, gör jag det själv vet jag att det blir RÄTT gjort, ingen låssasmek som klantar sej..

Jag har reparerat mina NC-system många gånger.
I de fallen är alternativen väldigt dyra.

Nu blev jag nyfiken, Säter. Reparerar du både mekanik och elektronik? Och om det rör sig om elektronik, i vilken utsträckning? Hela moduler eller ner på komponentnivå?

Jag frågar för vi hade på gamla jobbet en stor plåtbock som efter ett batteribyte lade av och en reparatör försökte fixa utan framgång. Jag noterade att bockmaskinen styrdes av en processormodul uppbyggd på National Semiconductors INS8070, en krets som man inte hittar varstans. (Det där slutade med att det köptes in en ny bockmaskin)

Att köpa nytt kostar ofta inte bara antal kr , utan många ggr en hel del möda att leta upp, jämföra modeller, bege sig till staden, leta p-plats, köp av bra o ha grejer som man råkar göra samtidigt, felköp.. måste till affären igen...

HUGGBÄVERN skrev: ↑27 februari 2021, 22:06:17 Säter. Reparerar du både mekanik och elektronik? Och om det rör sig om elektronik, i vilken utsträckning? Hela moduler eller ner på komponentnivå?

Inte mycket elektronik.
Det jag har fixat, finner du i mina trådar här.

Ett tag (förr) kom folk dragandes med elektronik som var totalt omöjligt att reparera, riktiga lik. Fattade inte hur det kunde vara så illa med 90% av grejerna. Men senare kröp det fram att de hade varit hos nån annan och "kollat" och fått det utdömt, sen tänkte de att "han är ju snäll"... Då slutade jag med det. Gör numera bara grejer som är sönder på riktigt apropå det med reservbilen, har en gammal skitig Volvo, med den känner jag mig väldigt modig när jag reparerar. Funkar inte lilla hammaren... okej, då hämtar jag släggan! Härlig känsla att lösa problem med handfasta metoder. Hittills har det gått bra .. nu är det något skit med fjädersätet.
När Citroën ska jag lagas, då tar man fram verkstadsmanualen.

1. Jag har inte råd att slösa pengar, det är ofta billigare att prova reparera först. Sparade in att köpa en diskmaskin nyligen, var inte ens något fel, bara en glasskärva som fastnat i en impeller, krävde total demontering men jag fick maskinen fixad och nu har jag mycket bättre insikt i hur en diskmaskin funkar.

2. Det är bättre för miljön att reparera saker

3. Det är roligt att lära sig nya färdigheter och att lyckas med nåt

4. Hör till punkt 1, men min fritids värde är vad jag själv gör av den. Jag kan inte se på det som avlönad tid. Vad skulle jag annars göra? Slösa bort den med netflix och TV spel? Bättre att använda fritiden att göra saker man lär sig av, sparar pengar på, eller annars uträttar nåt produktivt med.

Edit:

5. Jag gillar gamla grejor, gammal teknik som oftast känns som den är byggt på ett mera gediget sätt än i dagsläget, och simplare att förstå och således underhålla själv. Det är nånting med gammal utrustning som har ett mervärde för mig.

Rubriken på den här tråden har jag funderat på, många gånger.

Kommer inte ihåg om jag svarat på den redan, men som många andra, så väljer jag att reparera om det går.
Samma sak med Musikdatorn jag har, istället för att köpa en på Elgiganten så byggde jag den på egen hand.
Mest för att jag då kunde välja ut komponenter jag vet håller, och för att det är rogivande att lösa problem.

Hörde mer om att reparera på P1 idag: https://sverigesradio.se/avsnitt/krangl ... t-reparera

Det finns tydligen en aktiv rörelse som heter något i stil med Right to Repair, tyckte jag ville dela den med er här.
Dom allra flesta som skriver eller läser här på forumet har förmodligen reparerat "en hel del" under åren som gått.
Enligt reportaget (länken) är det tydligen hett som fan att faktiskt reparera numera, EU ställer reparerbarhetskrav.


Vilket kan betyda klirr i kassan för dom som kan reparera, det var det jag ville berätta.

Sharing is Caring

Tycker inte att någon av oss ska behöva rättfärdiga varför vi reparerar, bygger om, återupplivar, etc.

Trådstartaren nämnde ordet "snål". Vet inte om någon annan kallat honom det, eller om han själv kallar sig för det, men i vilket fall, se upp med att acceptera sådana anklagande och negativa ord om sig själv eller andra. För sin egen mentala hälsas skull.

Tänk på att skuldbeläggande är en aggressiv och destruktiv handling, även när det kommer från ens söta rara fru. Om hon anser att ni behöver en ny tvättmaskin för att den gamla är "ful", eller helt enkelt "för gammal", berätta då att hon är välkommen att jobba extra tills hon skrapat ihop de 8.000 den kostar.

Jag själv har haft stor glädje av och även tjänat pengar på återvinning. Har fått ett antal armbandsur som varit "sönder" och skulle slängas av folk som ser mig som extra begåvad på teknik. (Jag är egentligen bara normalbegåvad på teknik.) Enda problemet med klockorna var att batteriet hade dött. I något enstaka fall behövde armbandet bytas ut. I samtliga fall behövde klockan rengöras från svett och smuts. Efter fix, ut på någon sajt och sälj.

Mobiltelefoner är lite mer avancerade. Tursamt nog finns nästan alla svar på Google. Hur man öppnar, vad felet egentligen är, osv, Reservdelar kan i värsta fall köpas från Kina. Påfallande ofta är problemet en bagatell. Exvis en Huawei telefon hade båda antennerna bortkopplade. Antagligen av förre ägaren som skulle in och fixa. Tryckte in dom och vips funkade mobilen igen.

Guldgruvan par exellance är medelklassområdens återvinningsrum. Nästan nya teveapparater som slängaren dessutom vänligtvis tejpat fast fjärrkontrollen på baksidan. Två-tre år gammal laptop med tillhörande nätdel i toppskick. Med alla privata semesterbilder och dokument kvar. Bara att rensa och installera nytt OS. Vattenkokare. Römertopf lergryta i originalkartong, med kvitto och garanti inuti. Helt nytt knivset. Nya kläder från modehuset Gudrun Sjödén, som min kvinna lade märkr till. Och tusen andra saker.

Rent juridiskt ska man ju inte plocka ur återvinningen, men vi gör det för miljön, för motverkning av klimatförändringar och så klart för planeten.

Det mesta i mitt hem är återvunnet-tillvarataget-överlager som skulle bort osv. och kan jag laga nåt jag behöver gör jag det, eller bygger det jag behöver och så har jag hållit på sen jag gick i lekis. Numera är jag pensionär, skuldfri, äger kåken, har mekanisk verkstad och elektroniklabb men det hade jag inte haft om jag levt loppan och rest världen runt, bytt bil titt som tätt och "varit som Svensson." Idag servar jag upp en utdömd 2-pelarlyft som jag köpte för småpengar för några år sen, sen ska jag börja fixa med "primärbilen" som ska få lite ny plåt och generatorrenovering och få en fungerande AC bland annat, jag kör med "sekundärbilen" så länge, en Kangoo som var gratis pga. kamremsras och nu rullar igen, nybesiktad med blankt papper.

Såhär har jag levt hela livet, lagat, fixat och byggt, det är så man får debet och kredit att gå ihop och slipper oroa sig över skulder.

Jag har just kontaktat en "Repair Café" som är 50 m från min ytterdörr.

Jag gillar att fixa gamla grejor, inte primärt av miljöskäl men att laga en annars välfungerande grunka som har ett mindre problem ger mig något jag värdesätter.

Jag gillar att göra det - o jag ämnar att "samla" på goda/roliga upplevelser.

O sedan har jag en viss fingerfärdighet o erfarenhet.

Så jag pratade med dom igår o ämnar att delta efter förmåga som "kunnig" person.

Jag reparerar int in adsurbum, uten enbart om jag ser något nöjje i det eller ser en ekonomi i det.
Oftast är det ju så att det i princip aldrig finns någon ekonomi i att reparera pryttlar, då är det snarare nöjet och lärdomen som är motivet.