Svenska ElektronikForumet

Nej det går nog ingen ström genom dielektrumet (ideal kondensator) men det går ström TILL kondensatorn, det måste ju fyllas på med laddningar för att det ska bli någon spänning.

Seriekopplar man kondensatorer med lika värde så kommer det att flöda samma antal laddningar till kondensatorerna och spänningen blir lika över varje kondensator.

Har man olika värde på kondensatorerna så kommer det fortfarande att flöda samma antal laddningar men en kondensator med hög kapacitans kommer att laddas till en lägre spänning. Spänningen blir omvänd mot kapacitansen.

Sedan ska ni övriga inte pekpinna alltför mycket, Roger har hållit på livsfarliga (anod) spänningar så han håller nog fingrarna i styr.
Primärsilikon, vilket nys

Protte

Electricguy skrev:Hur kommer det sig då att en polär kondensator kopplad polvänd till en DC källa mer eller mindre exploderar för att det går så stora mängder ström genom den? Det borde ju då rimligtvis inte hända?

en felpolariserad polariserad kondensator där förstörs det isolerande oxidskiktet och det är ingen kondensator längre utan mera ett motstånd som blir varmt och kokar och så småningom så rämnar den hermetiska inneslutningen.
Det har jag provat.

Protte

prototypen skrev:Nej det går nog ingen ström genom dielektrumet (ideal kondensator) men det går ström TILL kondensatorn, det måste ju fyllas på med laddningar för att det ska bli någon spänning.

Exakt

Seriekopplar man kondensatorer med lika värde så kommer det att flöda samma antal laddningar till kondensatorerna och spänningen blir lika över varje kondensator.

Men hur kan dom fördela sig med mitt tankesätt?

Har man olika värde på kondensatorerna så kommer det fortfarande att flöda samma antal laddningar men en kondensator med hög kapacitans kommer att laddas till en lägre spänning. Spänningen blir omvänd mot kapacitansen.

Redan uträknat om än ej fullt förstått

Sedan ska ni övriga inte pekpinna alltför mycket, Roger har hållit på livsfarliga (anod) spänningar så han håller nog fingrarna i styr.

Tack!

Primärsilikon, vilket nys

Tack för ditt inlägg i debatten, Protte!

MVH/Roger

Henry skrev:Tänk så här, du har en helt tom kondensator och sätter en glödlampa i varje ände av tåtarna till den och sätter 12V i serie på ena lampan och 0V i serie på den andra lampan.

Den ena plattan på ditt sätt att tänka, och i princip majoriteten av folket där ute, laddas då upp till 12V och inget mer än så. Lampan som är i serie med 12V skall då lysa vilket den gör under tiden som plattan laddas upp eftersom det går ström igenom lampan och laddar upp plattan i kondingen som den är kopplad till.

Lampan som är kopplad till 0V kan ju då inte lysa eftersom det, så det tänks, ju inte kan gå ström från en 0V tom ej uppladdad platta i kondensatorn som den andra lampa är kopplad till och skall då inte heller lysa. Men det gör den pga att ström går igenom kondensatorn. du kan själv testa det

Båda lampor kommer att lysa och anledningen är lite komplicerad som jag inte orkar dra men det har bla med magnetfält och grejer att göra.

Det här är inte så svårt att förklara.

Vad krävs för att det ska kunna gå nån ström överhuvudtaget (förutom källa)?

Jo, det krävs en sluten slinga (även om den i det här fallet faktiskt tekniskt sett är öppen).

Så är det då verkligen nån skillnad på om lampan sitter på plus-sidan eller minus-sidan (0-sidan som du kallar det)?

Nej, inte ett smack!

0-sidans lampa kommer lysa precis lika starkt och länge som plussidan.

Detta har att göra med att laddningar flyttas från 0-sidan genom emk'n (observera att emk står för elektromotorisk kraft) som batteriet utgör till plussidan.

Att det uppenbarligen finns laddningar på 0-sidan att flytta kan ha att göra med att 0-sidan får batteriets potential när det kopplas in, sen är det batteriet som verkar.

Om man ska vara riktigt strikt bör man kanske tänka på att elektronströmmen egentligen går åt andra hållet dvs det är egentligen lika konstigt att det lyser däruppe som därnere.

MVH/Roger
PS
Det finns annars en rätt luddig definition på potential, det är nämligen det arbete delat med laddningen som krävs för att flytta laddningen från oändligheten till punkten ifråga.

Bra förklaring, rogerk8.
Håller helt med dig att en konding leder inte ström. Det är inte en ledare, den saknar konduktivtet. Den kan däremot sluta en strömkrets vid transienta förlopp.

Bra att du förstod E Kafermans förklaring, han kom lite snabbare till poängen än vad jag gjorde som ville dra ut på spänningen ... (no pun intended)

Herregud vilka trökmönsar det finns, ingen som fattar att primärsilikon är ett skämt. Självklart finns det inget som heter det utan det är en lek med ord, men det begriper inte surgubbar på detta forumet. Fyrkantigt. Alla skall ta allt så jävla bokstavligt på internet.

Vafan, menar du att jag har rätt?

Är detta möjligt?

Om jag ska återgå till ämnet så är min variant av primärswitchat agg uppenbarligen hopplöst.

Jag har börjat lura på två saker.
1) Sekundärswitcha ner en standard trafomatning (tror min krets kan funka där).
2) Ta till en SG3524 och riktig primärswitchning

I fallet 1) börjar jag tom luta åt steglös reglering, detta för att min ursprungliga tanke var att kunna linjär-reglera ner 24V/5A men vad blir det för effektförlust vid kortslutning?

Jo 24VX5A dvs 120W, prova sen att kyla bort 120W, inga små kylflänsar vi snackar om!

Så det går inte.

Jag måste med andra ord ha switchat, det funkar inte annars.

Jo, det skulle kunna funka med en specialtrafo, ett gäng reläer och en komplicerad logik för att hålla reda på vilken lindning som skall kopplas in vid vilken spänning, men det är jag inte intresserad av.

Steglös switchad reglering sekundärt är dock faktiskt ganska intressant.

Visst, jag har nästan samma rippel-problem men det switchade systemet är sjävreglerande så jag kan säkert ha i alla fall 5V rippel och få ut fin 5A ändå.

5V rippel @5A innebär visserligen 10mF men det kan jag ta.

Sen ska som sagt 5A inte dras kontinuerligt så det fiktiva 5AX24VX2=240VA kan skalas ner till säkert 150VA utan vidare.

Jag har precis tittat på en sån toroid i ELFA (56-136-25) som kan passa, lite fet men duger.

Det bästa med denna lösning är den galvaniska isoleringen dels mellan kanalerna dels gentemot nätet.

Det näst bästa är att jag kan köra på med min PWM-krets och både verkligen och ofarligt leka

Alltså, om man tittar på linjär reglering av strömmar av denna dignitet så är det faktiskt hopplöst, vill jag mena.

Speciellt om man vill ha en variabel spänning.

Andra alternativet är inte lika tilltalande för mig mest för att min krets inte kan användas, samtidigt skulle jag få en primärswitchande krets och kunna skippa trafo överhuvudtaget (har fattat det som att man switchar lite push-pull via en toroid för att sedan ta ut spänningen single-ended på andra sidan).

Det är intressant men jag kommer i så fall köpa färdig krets och bara använda den utan att förstå hur den fungerar.

Jag hatar att nyttja IC som jag inte förstår hur dom fungerar, OP förstår jag (nåväl, basic i alla fall), inverterare förstår jag (dock inte Schmitt-trigger).

Jag vill förstå så mycket som möjligt av vad jag gör (kan iofs använda en binärräknare rakt av, men den förstår jag faktiskt ganska mycket av).

Nej, specialkretsar går bort

MVH/Roger

Ska jag gå och koppla jäkligt stora xkondingar i serie med alla inkommande faser i elcentralen och därmed slippa betala för elförbrukning? Det går ju ingen ström...

Roger, rogerk8

Har du funderat på en switchad förregulator före ett ordinärt linjärt nätagg?

Spänning o strömteglering sköts av det linjära, det switchade håller inspänningen några volt över utspänningen från det linjära. Det linjära har du ju redan.

Jag tycker din pwm är orginell och har en viss flair. Roligare än trök 3525...

Du får förmodligen lite snyggare utspänning och bättre reglering .

Jodå, det flyter allt läckström genom en kondensator, ju större lytar, ju äldre de är och ju mer misshandlade de är desto större ström flyter.
Dagens moderna aluminiumelektrolyter är absolut inget undantag, tvärtom.

Jag testade en kondensator för sakens skull, en "nygammal" NOS från BC components, 220µF/40V
jag var snäll nog att formera den under en timme innan och valde sedan en hög DC-spänning (med väldigt lågt rippel) på 35V,
uppmätt ström med en kalibrerad Fluke 289 är stabilt 25µA i fritt luftflöde och rumstemperatur, med en snabb termometer påtejpad på kondensatorn värmde jag upp den med hårtork till ca 60ºC vilket gav en stegring av strömmen till det dubbla, runt 50µA.

Det finns ju liksom en anledning till att man väljer 105ºC LL kondensatorer och tänker på luftflöden när man konstruerar, det är lika viktigt som att uppfylla EMC-kraven.

rogerk8: "Jag vill förstå så mycket som möjligt av vad jag gör".

Bra! Det är grunden i att lära sig och använda tekniken rätt, nu och i framtiden.
Tyvärr visar du extremt väl att du INTE förstår vad du gör och istället för att lära dig något kör du på utan hänsyn till fakta och liknande saker.

En SMPS är INTE en PWM-med-filter!
Hemligheten (fakta är förvisso likgiltiga för dig men jag skriver för andras skull) är att laddningen i induktansen ska fyllas på lagom mycket för att sedan tömmas av på utgången.

Så att ta "någon induktans" och hoppas att den fungerar är likvärd med skit. Allt börjar med kraven som ska uppfyllas (spänning och ström ut, spänning in osv.) varefter man räknar på frekvenser, energier och sedan anpassar man schemat runt induktansen.

Ditt sätt är - som vanligt - att bortse från fakta, blunda-och-veva och om rökmolnet inte blir för stort anser du att det är bra.

Du påstår en sak - men gör precis motsatsen och det är irriterande. Med de idéer du har kunde det bli riktigt kul att läsa dina trådar, nu är de bara ett antal blatanta exempel på hur man inte ska göra.

Jag vet inte riktigt vad du menade med att det inte går ström genom kondingar. Om du menar att lille Elvis Elektrosson (med sin mikrominimala laddning - den har jag mätt upp en gång) bara kommer till ena folien i en kondensator och inte längre, måste du komma ihåg att han skickar iväg sin kusin ELvira Elektronkvist på motsatta folien varför allt som sitter ihop med kondingen uppfattar att det flyter en ström.

Sedan är det så att i t ex växelström (50Hz) kommer inte elektronerna särskilt långt innan de måste vända när spänningen går "negativ" och då skulle man ju kunna hävda att växelström heller inte är någon ström..

Jag hittade en del om kondingar som kanske kan ge mycket, bland annat detta med seriekopplade kondingar:
http://www.sullivan-county.com/ele/cap1.htm

Och tittar du på ekvationen som fastställer sambandet mellan ström och spänning hittar du laddning i rörelse = ström:

I(t) = C*(dQ(t)/dt)

Om du undviker att utrycka dig på ett sätt som antyder att du förkastar gällande (elektriska) lagar och fakta kommer diskussionerna i dina trådar mindre handla om dessa stickspår och mer om dina konstruktioner; för jag förstår att du vill komma rätt med dessa.

I all välmening!

/Magnus
Soundbrigade af Huggbäver

Precis, med det resonemanget går det ingen ström i en växelströmsledning för det sitter en massa elektroner i mitten av ledningen som aldrig kommer till nån av ändarna.

I en kopparledare med 2 mm diameter ger strömmen 1 A en hastighet hos elektronerna på 0.000023 m/s. Med 50 Hz frekvens innebär det att en enskild elektron gungar fram och tillbaka längs en sträcka på ungefär 2 um (den hinner bara färdas i 1/100 sekund innan den vänder).

Sifforna från wikipedia:
https://en.wikipedia.org/wiki/Drift_vel ... al_example

Så även om en elektrisk signal rör sig med kanske 50-60% av ljusets hastighet i en ledning så förflyttar sig elektronerna extremt långsamt.

rikkitikkitavi skrev:Roger, rogerk8

Har du funderat på en switchad förregulator före ett ordinärt linjärt nätagg?

Spänning o strömteglering sköts av det linjära, det switchade håller inspänningen några volt över utspänningen från det linjära. Det linjära har du ju redan.

Jag tycker din pwm är orginell och har en viss flair. Roligare än trök 3525...

Du får förmodligen lite snyggare utspänning och bättre reglering .

Ja, faktiskt och jag skriver väl det i mitt inlägg (nej, det gör jag nog inte förresten ).

Fast jag nämner att linjär reglering av 24V/5A innebär 120W (vid kortslutning eller låg utspänning) att kyla bort.

Och det funkar helt enkelt inte.

Med andra ord kommer jag nog kassera min linjära KSU även om den ursprungligen var tänkt för max 24V/2A.

Men att nyttja switchat sekundärt men före KSU och tracka dom spänningarna skulle kunna gå, om det är det du menar, men det känns då i så fall som kaka på kaka, hellre bygger jag ett justerbart switchat sekundär-agg, som jag nu är inne på.

Jag tycker din pwm är orginell och har en viss flair. Roligare än trök 3525..

Tack för den kommentaren, mycket roligt att höra

Trafo kommer f.ö bli 56-136-33, 2X24V/150VA (100X47) som likriktat blir 34V som är högre än 24V även efter 5Vpp i rippel pga 10mF-lytar.

Min lådstorlek faller då tyvärr, får leta efter en annan (dvs hela KPS får mekaniskt tänkas om).

Fan, men jag har faktiskt inget val ur säkerhetsaspekt om inte annat (jo, tråkiga 3525).

Samtidigt, jag kan vänta med att bygga trafon+likriktare+lytar och bara testa min krets mot labb-agget.

Vi får se hur jag gör!

MVH/Roger

rvl skrev:Ska jag gå och koppla jäkligt stora xkondingar i serie med alla inkommande faser i elcentralen och därmed slippa betala för elförbrukning? Det går ju ingen ström...

Jag kan inte så mycket om kraft-el (heller ).

Men om vi antar Y-koppling och du då sätter kondensatorer i alla faser inklusive nollan så får du räkna med en kall vinter!

MVH/Roger

SM6XUN skrev:Jodå, det flyter allt läckström genom en kondensator, ju större lytar, ju äldre de är och ju mer misshandlade de är desto större ström flyter.
Dagens moderna aluminiumelektrolyter är absolut inget undantag, tvärtom.

Jag testade en kondensator för sakens skull, en "nygammal" NOS från BC components, 220µF/40V
jag var snäll nog att formera den under en timme innan och valde sedan en hög DC-spänning (med väldigt lågt rippel) på 35V,
uppmätt ström med en kalibrerad Fluke 289 är stabilt 25µA i fritt luftflöde och rumstemperatur, med en snabb termometer påtejpad på kondensatorn värmde jag upp den med hårtork till ca 60ºC vilket gav en stegring av strömmen till det dubbla, runt 50µA.

Det finns ju liksom en anledning till att man väljer 105ºC LL kondensatorer och tänker på luftflöden när man konstruerar, det är lika viktigt som att uppfylla EMC-kraven.

Intressant med läckström, eller snarare läckresistans.

Jag gjorde också ett roligt experiment idag.

Jag tog två olika kondingar 3m3+100u, sen var jag noga med att inte röra benen, kopplade dom i skenbar serie (dvs på mitten lät jag dom vara öppna samtidigt som jag monterade en brytare där), kortslöt dom sen med en tamp för att vara helt säker på att dom var urladdade (trots att dom legat flera veckor), sen kopplade jag in min DVM (Fluke 23 på säkert 10M) över dom båda kondingarna som ännu inte hade kopplats ihop, instrumentet visade då naturligtvis 0V, mha brytaren kunde jag sedan sammanföra kondingarna och när jag gjorde det, vad tror Ni hände?

Jag låter detta få bli Er hemläxa till i morgon

Jag har en teori men den känns inte helt riktig, jag drar den när Ni experter fått gissa lite.

MVH/Roger
PS
Nyckeln till gåtan stavas olika kapacitans.