Re: Elektronikspörsmål : När får man farlig ström genom krop
Postat: 22 december 2018, 06:27:01
>Såvitt jag vet så är de vanligaste dödsorsakerna hjärtstillestånd och att andningsreflexen slås ut på grund av att nerver blockeras av strömmen.
Det är kanske så man ser det ur lekmanna-perspektiv: ström in -> död ut, men det är lite för enkelt.
De flesta el-olyckor med lågspänning sker under begränsad kort tid, sekunder eller minuter.
Strömmen slår inte ut hjärta och andnings-funktionerna i annat än långsam takt och de återkommer när yttre störningen upphör, men chocken och tiden som förflutit kan göra att systemet återkommer fel och kan behöva hjälp att komma i takt.
Precis som när du plötsligt blir uppskrämd av något frigörs en mängd hormoner i kroppen vid en el-chock och en tid efteråt.
Pulsen rusar och endorfiner stimulerar muskler, blodtrycket kan falla akut så det svartnar för ögonen eller svimmar. Är du frisk överlever du oftast en kortare period med ström genom kroppen men om redan hjärtat går på halvfart kan chocken bli för mycket.
Får man sin tionde elstöt för dagen så uteblir mycket av dessa funktionerna som man ändå bara till viss del kan styra viljemässigt då hjärtat och andning har autonoma funktioner.
Det går därför att vänja sej så att kroppsliga oönskade funktioner uteblir som t.ex. att mata hjärtat med överdrivna mängder endorfiner eller rycka med armmuskeln så att man tappar verktygen och efterverkningarna av en elstöt blir därför betydligt mindre.
För en mindre tillvänjd fortsätter endorfiner rusa även efter att strömmen upphört, även som medvetslös, kallsvett bryter ut och pulsen går upp i 180 eller mer men ändå sjunker blodtrycket, systemet kan i värsta fall gå mot dödligt självspinn på kort tid. Kallsvetten ökar hudens ledningsförmåga så att strömmen tenderar att öka om man fortfarande är strömgenomfluten. Efter så kort tid som 10-30 sekunder med överstimulerat hjärta kan det tappa takten och övergå i osystematiska ryckningar uppåt 500 Hz.
Inte vad som avses med hjärtstillestånd men lika illa, då blodet inte längre cirkulerar (chock-relaterad cirkulations-störning).
Ett annat exempel på kroppslig reflex som går att träna bort är ovanan att blunda när situationen plötsligt ser dödshotande ut. Inte bra reaktion om man sitter i en racerbil eller är hockey-målvakt.
Att fortsätta agera överlagt bakom ratten även när trafik-situationen ser riktigt knepigt är överlevnadsmässigt överlägset bättre än att 1. blunda, 2. släppa ratten, 3. panikbromsa, men är man inte tilllvänjd så kan reflexmässiga reaktionen bli alla tre alternativen även om man förnuftsmässigt inser att det inte är så bra reaktion.
>Jag har lite svårt att se att man skulle kunna "vänja sig" vid hjärtstillestånd.
Du tänker lite baklänges. Hjärtstörning efter kortare tids kontakt med lågspänning orsakas ofta av kroppsegna chock-reaktioner vilket man kan lära sej påverka. Det är inte ett vridpåströmmen-moment som leder till omedelbart hjärtstillestånd. Då skulle även kortare strömgenomgångar vara livshotande.
Elektrisk strömgenomgång i sej leder sällan hjärtstillestånd om kretsen bryts inom rimlig tid och lågspänning kan inte avsätta nog med energi för att orsaka interna dödliga skador även om man varit väl strömgenomfluten i någon minut.
Hjärtat fortsätter pumpa blod vid strömgenomgång och i princip alltid efter strömmen upphört. Ju högre ström ju mer stimuleras hjärta av tillförda frekvensen men det är chocken kan ge felaktig rytm över längre tid när strömmen upphört. Är rytmen så fel att inget blod pumpas alls så är det naturligtvis akut dödligt överhängande fara.
Om bra medicinsk utrustning finns kan man ofta korrigera sådan problem exempelvis med fler elstötar! mha av hjärtstartare samt injektioner av muskelstimulerande medel typ Adrenalin eller motsatt kan hjärtat lugnas mha t.ex. Lidokain,
Här en beskrivning på hur sådan vård kan gå till.
Elektrisk orsakad chock skiljer sej inte nämnvärt från andra akuta chocker som kan inträffa vid typ trafikolycka.
Chocken kan orsakas av att stora mängder adrenalin, hormoner och kvävgas på kort tid avsätts i blodet. Vid större inre och yttre blödningar kan blodförlusten ge samma symtom men elektrisk skada ger sällan inre blödning, om inte den drabbade t.ex. fallit från el-stolpe och ådragit sej inre fall-skador.
Elektrisk chock här är vad som avses med C i L-ABC (Livshotande Andning, Blödning, Chock/Cirkulationsstörning) och är både fysikt och psykiskt betingad.
En variant på el-skada är när delvis skadade funktioner uppträder utan fysiskt funnen orsak och som kan uppstå först efter längre tid. Sådan skada brukarbenämnas DEI (Diffuse Electric Injury).
Den långtids-skadade upplever det som en chock som inte vill gå över, Det kan vara störning på motorik koncentrations och balans.
En teori om dessa osynliga skador är att de både är psykiska fysiska. Vid el-chocken kan uppstått en gas-bubbla i t.ex. ryggmärg eller huvud som tillfälligt störde blod-cirkulationen på ett sätt som leder till permanenta skador.
Gasen försvinner och lämnar inga tydliga spår. Elchocken i sej kan vara så kraftig upplevelse att den sätter bestående psykiska spår.
Om inte annat så brukar många komma ihåg sina första el-chocker för all framtid.
Dessa gasbubblor som blockerar blodcirkulation anses vara det som först leder till dödsbringande medvetslöshet för de som avrättas i elektriska stolen efter typiskt 10 sekunder. Då upphör kroppsliga kramper. Grillningen kräver mer energi och tar lite längre tid.
Man brukar som standard köra med sekvenser av spänningar 500 till 2000 Volt i ett antal minuter och därefter bryter man tillfälligt så en läkare kan undersöka hjärtaktivitet. Efter ca 8 minuter brukar de flesta livstecken upphört men det finns de som visar god återhämtning av hjärtaktivitet efter betydligt längre tid. Det berättas att efter 15 minuter brukar det börja komma rök ur mun och näsa.
En variant av elektrisk skada är inre brännskador som avsätter stora mängder slagg i blodet (mest typ separerad Hemoglobin och Myoglobin-föreningar) och leder till överlast av organ såsom lever och njure vilket kan eskalerar till total organ-kollaps. Då kan allvarliga symtom inträffa dagar efter att skadan inträffade.
Att uppmärksamma sådan skada i tid kan vara svårt och är därför en av anledningarna till att man analyserar blodprov på den som söker vård för el-skada även om det inte finns några svåra synliga skador.
Det liksom skador som uppstår i elektriska stolen är dock normalt ingen typ av skada som uppstår vid kortare tids kontakt med lågspänning.
Tvärt om mot vad många tror, det är rätt svårt att bestående slå ut hjärtat av själva strömgenomgången vid olyckshändelse.
Som jämförande exempel, en modern pacemaker kan ha inbyggd extra hjärtstartare. En sådan kan kan via elektroder direkt till hjärtmuskeln ge elektrisk stimulering i styrkor som motsvar att det varit 220 Volt i elektroderna. Upprepade stötar motsvarande 40W förekommer.
Ett problem som inträffar lite då och då är att elektroderna börjar glappa. Pacemakern kan då förledas att tro att den känner av allvarlig hjärtstörning och automatisk försöker el-chocka hjärtat.
Detta då för hjärtmuskelns del med optimalt placerade och kontakterade elektroder.
För att lite snabbare kunna stoppa sådana fel-chocker är pacemakers numera ofta försedda med en strömbrytare.
Jämför pacemakern med den strömgenomgång som kan ske mellan två välkontakterade händer mellan jord och 220V, och som kan ge ungefär samma effekt (~40W) fördelat över betydlig större kroppsyta.
Det kan då ge hjärtstörning men är sällan bestående om personen i övrigt är frisk och strömmen bryts inom mindre än någon minut.
40W motsvarar då ca 150mA vid 240Vac men så lite effekt tar mycket lång tid på sej att ge inre grill-skador. Jämför en mikrougn 900W som ska värma några kilo kött. Det tar minuter innan köttet ens känns ljummet.
Tidsaspekten är därför av större betydelse än vad som ofta skrivs om olika strömstyrkors dödlighet möjlighet att ge inre brännskador eller nervskador.
Att bränna sej ytligt på skinnet vid låg-spänning är naturligt då man vid måttligt god kontakt får största värme-utvecklingen där största motståndet är, vilket brukar vara i skinnövergången mot elektriska ledaren.
Totala effekten som då kan uppstå är oftast betydligt mindre än 40W men koncentreras i ett mindre hudparti istället för att fördelas utefter kroppen vilket kan vara tillräckligt för att ge brännskador efter några sekunders beröring.
Vid ideal kroppskontakt utan skinnmotstånd, eller kontaktering mot större hudyta, gärna saltfuktig av kallsvett, så kan kroppsegna resistansen gå neråt 700 Ohm och maxeffekten blir då dubbelt upp jämfört med en intern hjärtstartare, ca 80 Watt.
Detta är om lågspänning. Resulterande energin som avsätts i kroppen är oftast för låg för att orsaka permanenta nervskador vid el-stötar under begränsad tid.
Viss ömhet kan kortvarigt uppstå liksom värme och ytliga brännskador.
Tillkommer att ju större psykiska överrasknings-momentet blir, ju större blir efterföljande oros-reaktionen pga av de av kroppen frigjorda hormonerna.
Att somliga inte känner till sådant som att man kan vänja sej vid att få mindre farliga kroppsreaktioner i kontakt med elektricitet beror nog mest på brist på egna referenser och denna typ av tillvänjning gäller ju inte bara elektricitet utan även många andra områden.
Somliga fasar t.ex. för smärtan av att få en injektionsnål stucken i huden och kan få så lågt blodtryck att de ofrivilligt svimmar bara de känner beröringen av nålen. I kombination med svagt hjärta kan det vara risk för dödlig utgång.
Som sprut-diabetiker reagerar man kanske inte riktigt på samma sätt och svimmar efter 500:de injektionen.
Det finns även de som svimmar i nöjesfältens åkattraktioner bara för att kropps-egna kemin driver fram sådant tillstånd och det kan gå kvickt, från normaltillstånd till avsvimmad kan gå på ett fåtal sekunder..
Det är kanske så man ser det ur lekmanna-perspektiv: ström in -> död ut, men det är lite för enkelt.
De flesta el-olyckor med lågspänning sker under begränsad kort tid, sekunder eller minuter.
Strömmen slår inte ut hjärta och andnings-funktionerna i annat än långsam takt och de återkommer när yttre störningen upphör, men chocken och tiden som förflutit kan göra att systemet återkommer fel och kan behöva hjälp att komma i takt.
Precis som när du plötsligt blir uppskrämd av något frigörs en mängd hormoner i kroppen vid en el-chock och en tid efteråt.
Pulsen rusar och endorfiner stimulerar muskler, blodtrycket kan falla akut så det svartnar för ögonen eller svimmar. Är du frisk överlever du oftast en kortare period med ström genom kroppen men om redan hjärtat går på halvfart kan chocken bli för mycket.
Får man sin tionde elstöt för dagen så uteblir mycket av dessa funktionerna som man ändå bara till viss del kan styra viljemässigt då hjärtat och andning har autonoma funktioner.
Det går därför att vänja sej så att kroppsliga oönskade funktioner uteblir som t.ex. att mata hjärtat med överdrivna mängder endorfiner eller rycka med armmuskeln så att man tappar verktygen och efterverkningarna av en elstöt blir därför betydligt mindre.
För en mindre tillvänjd fortsätter endorfiner rusa även efter att strömmen upphört, även som medvetslös, kallsvett bryter ut och pulsen går upp i 180 eller mer men ändå sjunker blodtrycket, systemet kan i värsta fall gå mot dödligt självspinn på kort tid. Kallsvetten ökar hudens ledningsförmåga så att strömmen tenderar att öka om man fortfarande är strömgenomfluten. Efter så kort tid som 10-30 sekunder med överstimulerat hjärta kan det tappa takten och övergå i osystematiska ryckningar uppåt 500 Hz.
Inte vad som avses med hjärtstillestånd men lika illa, då blodet inte längre cirkulerar (chock-relaterad cirkulations-störning).
Ett annat exempel på kroppslig reflex som går att träna bort är ovanan att blunda när situationen plötsligt ser dödshotande ut. Inte bra reaktion om man sitter i en racerbil eller är hockey-målvakt.
Att fortsätta agera överlagt bakom ratten även när trafik-situationen ser riktigt knepigt är överlevnadsmässigt överlägset bättre än att 1. blunda, 2. släppa ratten, 3. panikbromsa, men är man inte tilllvänjd så kan reflexmässiga reaktionen bli alla tre alternativen även om man förnuftsmässigt inser att det inte är så bra reaktion.
>Jag har lite svårt att se att man skulle kunna "vänja sig" vid hjärtstillestånd.
Du tänker lite baklänges. Hjärtstörning efter kortare tids kontakt med lågspänning orsakas ofta av kroppsegna chock-reaktioner vilket man kan lära sej påverka. Det är inte ett vridpåströmmen-moment som leder till omedelbart hjärtstillestånd. Då skulle även kortare strömgenomgångar vara livshotande.
Elektrisk strömgenomgång i sej leder sällan hjärtstillestånd om kretsen bryts inom rimlig tid och lågspänning kan inte avsätta nog med energi för att orsaka interna dödliga skador även om man varit väl strömgenomfluten i någon minut.
Hjärtat fortsätter pumpa blod vid strömgenomgång och i princip alltid efter strömmen upphört. Ju högre ström ju mer stimuleras hjärta av tillförda frekvensen men det är chocken kan ge felaktig rytm över längre tid när strömmen upphört. Är rytmen så fel att inget blod pumpas alls så är det naturligtvis akut dödligt överhängande fara.
Om bra medicinsk utrustning finns kan man ofta korrigera sådan problem exempelvis med fler elstötar! mha av hjärtstartare samt injektioner av muskelstimulerande medel typ Adrenalin eller motsatt kan hjärtat lugnas mha t.ex. Lidokain,
Här en beskrivning på hur sådan vård kan gå till.
Elektrisk orsakad chock skiljer sej inte nämnvärt från andra akuta chocker som kan inträffa vid typ trafikolycka.
Chocken kan orsakas av att stora mängder adrenalin, hormoner och kvävgas på kort tid avsätts i blodet. Vid större inre och yttre blödningar kan blodförlusten ge samma symtom men elektrisk skada ger sällan inre blödning, om inte den drabbade t.ex. fallit från el-stolpe och ådragit sej inre fall-skador.
Elektrisk chock här är vad som avses med C i L-ABC (Livshotande Andning, Blödning, Chock/Cirkulationsstörning) och är både fysikt och psykiskt betingad.
En variant på el-skada är när delvis skadade funktioner uppträder utan fysiskt funnen orsak och som kan uppstå först efter längre tid. Sådan skada brukarbenämnas DEI (Diffuse Electric Injury).
Den långtids-skadade upplever det som en chock som inte vill gå över, Det kan vara störning på motorik koncentrations och balans.
En teori om dessa osynliga skador är att de både är psykiska fysiska. Vid el-chocken kan uppstått en gas-bubbla i t.ex. ryggmärg eller huvud som tillfälligt störde blod-cirkulationen på ett sätt som leder till permanenta skador.
Gasen försvinner och lämnar inga tydliga spår. Elchocken i sej kan vara så kraftig upplevelse att den sätter bestående psykiska spår.
Om inte annat så brukar många komma ihåg sina första el-chocker för all framtid.
Dessa gasbubblor som blockerar blodcirkulation anses vara det som först leder till dödsbringande medvetslöshet för de som avrättas i elektriska stolen efter typiskt 10 sekunder. Då upphör kroppsliga kramper. Grillningen kräver mer energi och tar lite längre tid.
Man brukar som standard köra med sekvenser av spänningar 500 till 2000 Volt i ett antal minuter och därefter bryter man tillfälligt så en läkare kan undersöka hjärtaktivitet. Efter ca 8 minuter brukar de flesta livstecken upphört men det finns de som visar god återhämtning av hjärtaktivitet efter betydligt längre tid. Det berättas att efter 15 minuter brukar det börja komma rök ur mun och näsa.
En variant av elektrisk skada är inre brännskador som avsätter stora mängder slagg i blodet (mest typ separerad Hemoglobin och Myoglobin-föreningar) och leder till överlast av organ såsom lever och njure vilket kan eskalerar till total organ-kollaps. Då kan allvarliga symtom inträffa dagar efter att skadan inträffade.
Att uppmärksamma sådan skada i tid kan vara svårt och är därför en av anledningarna till att man analyserar blodprov på den som söker vård för el-skada även om det inte finns några svåra synliga skador.
Det liksom skador som uppstår i elektriska stolen är dock normalt ingen typ av skada som uppstår vid kortare tids kontakt med lågspänning.
Tvärt om mot vad många tror, det är rätt svårt att bestående slå ut hjärtat av själva strömgenomgången vid olyckshändelse.
Som jämförande exempel, en modern pacemaker kan ha inbyggd extra hjärtstartare. En sådan kan kan via elektroder direkt till hjärtmuskeln ge elektrisk stimulering i styrkor som motsvar att det varit 220 Volt i elektroderna. Upprepade stötar motsvarande 40W förekommer.
Ett problem som inträffar lite då och då är att elektroderna börjar glappa. Pacemakern kan då förledas att tro att den känner av allvarlig hjärtstörning och automatisk försöker el-chocka hjärtat.
Detta då för hjärtmuskelns del med optimalt placerade och kontakterade elektroder.
För att lite snabbare kunna stoppa sådana fel-chocker är pacemakers numera ofta försedda med en strömbrytare.
Jämför pacemakern med den strömgenomgång som kan ske mellan två välkontakterade händer mellan jord och 220V, och som kan ge ungefär samma effekt (~40W) fördelat över betydlig större kroppsyta.
Det kan då ge hjärtstörning men är sällan bestående om personen i övrigt är frisk och strömmen bryts inom mindre än någon minut.
40W motsvarar då ca 150mA vid 240Vac men så lite effekt tar mycket lång tid på sej att ge inre grill-skador. Jämför en mikrougn 900W som ska värma några kilo kött. Det tar minuter innan köttet ens känns ljummet.
Tidsaspekten är därför av större betydelse än vad som ofta skrivs om olika strömstyrkors dödlighet möjlighet att ge inre brännskador eller nervskador.
Att bränna sej ytligt på skinnet vid låg-spänning är naturligt då man vid måttligt god kontakt får största värme-utvecklingen där största motståndet är, vilket brukar vara i skinnövergången mot elektriska ledaren.
Totala effekten som då kan uppstå är oftast betydligt mindre än 40W men koncentreras i ett mindre hudparti istället för att fördelas utefter kroppen vilket kan vara tillräckligt för att ge brännskador efter några sekunders beröring.
Vid ideal kroppskontakt utan skinnmotstånd, eller kontaktering mot större hudyta, gärna saltfuktig av kallsvett, så kan kroppsegna resistansen gå neråt 700 Ohm och maxeffekten blir då dubbelt upp jämfört med en intern hjärtstartare, ca 80 Watt.
Detta är om lågspänning. Resulterande energin som avsätts i kroppen är oftast för låg för att orsaka permanenta nervskador vid el-stötar under begränsad tid.
Viss ömhet kan kortvarigt uppstå liksom värme och ytliga brännskador.
Tillkommer att ju större psykiska överrasknings-momentet blir, ju större blir efterföljande oros-reaktionen pga av de av kroppen frigjorda hormonerna.
Att somliga inte känner till sådant som att man kan vänja sej vid att få mindre farliga kroppsreaktioner i kontakt med elektricitet beror nog mest på brist på egna referenser och denna typ av tillvänjning gäller ju inte bara elektricitet utan även många andra områden.
Somliga fasar t.ex. för smärtan av att få en injektionsnål stucken i huden och kan få så lågt blodtryck att de ofrivilligt svimmar bara de känner beröringen av nålen. I kombination med svagt hjärta kan det vara risk för dödlig utgång.
Som sprut-diabetiker reagerar man kanske inte riktigt på samma sätt och svimmar efter 500:de injektionen.
Det finns även de som svimmar i nöjesfältens åkattraktioner bara för att kropps-egna kemin driver fram sådant tillstånd och det kan gå kvickt, från normaltillstånd till avsvimmad kan gå på ett fåtal sekunder..
