Svenska ElektronikForumet

Ser att du har Camenzinds bok inom armlängds avstånd också...

Har du läst den?

Jag har rekommenderat den vid några tillfällen här på EF under de senaste åren.
Finns ju fritt nedladdningsbar dessutom. Innehåller en hel del matnyttigt.

Undrar om det kanske var du som rekommenderade den då för det var här på EF jag fick nys om den.

Jag har nu läst drygt halva.

Förstår kanske 50%.

Valde dock att inte förstå allt som har med substrat och dopning att göra.

Har ju ingen nytta av det ändå som amatör, liksom.

Men jag läser mycket matnyttigt mellan raderna.

Jag har t.ex lärt mig att Vce(sat) för en BJT är typiskt 200mV, lägre spänningsfall kan man inte få.

Sen lärde jag mig i dagarna att frekvenskompensation hos en OP skall göras från lågimpediv punkt till högimpediv punkt (med fasskillnad 180 grader) istället för att förstärka Miller direkt då denna kompensation helt enkelt är bättre och, som jag sett, ger en finare signal.

Men det mesta kring multipla emittrar och kanallängd/bredd hos MOS fattar jag inte.

Så det är rätt bra att man inte har nån tenta på grejerna

Vilket ju är den största fördelen med att läsa facklitteratur postumt höll jag på att säga

MVH/Roger

>> läsa facklitteratur postumt
Håller med dig Roger. Det är mycket roligare om man slipper tänka på tentan, och dessutom har gott om tid.
Så tackar jag för tipset om Camenzinds bok. Har laddat ner den och ögnat igenom. Mycket lättläst och bra.
En annat tips om en bra bok är https://en.wikipedia.org/wiki/The_Art_of_Electronics
Hade på 90-talet en del kontakter över nätet med Winfield Hill.
Han var nog den mest kunnige person inom elektronik jag känner till. Mycket vänlig också.

Hej Sven!

Det är lite irriterande när man inte förstår allt och hade det varit tenta på grejerna hade man ansträngt sig lite mer.

Men det är samtidigt väldigt skönt att bara hoppa över sånt som man inte förstår eller inte är intresserad av.

Väldigt unik känsla i min värld för jag har inte läst facklitteratur sen jag gick ut skolan (kanske lite pga kravet att man ska förstå samtidigt som man inte har nån att fråga).

Det är som du säger en mycket lättlast, bra och faktiskt tom rätt humoristisk bok.

Senast skrattade jag åt hans enklare variant av en bipolär OP som hade ett klent utgångssteg där förstärkningen sjönk kraftigt med belastningen och som dessutom inte kunde gå till rail (vilket han har lärt mig att BJT-konstruktioner aldrig kan).

Han kallade då de denna lösning för "wimpy" och gick sedan vidare till en bättre

Dessa grejer irriterar det mig att jag inte förstår: "rektangulär" bas, multipla emittrar, multipla kollektorer, kanalbredd (MOS), kanallängd (MOS).

Det finns tydligen nåt som kallas DeltaVBE och jag tar från huvet:

\(DeltaVBE=\frac{kT}{q}\ln{\frac{I_1A_2}{I_2A_1}}\)

A1 & A2 är två olika emittrars areor, har jag fattat

I1 & I2 är de olika strömmarna genom dessa emittrar.

Om man då har samma ström så kan man få en skillnad i Vbe (DeltaVBE) som är beroende av de båda areorna.

Senare har jag tolkat det som att om areakvoten är >1 och stor så sjunker effektiv Vbe.

Skillnaden mellan dessa emittrar kan sedan på nåt lurigt sätt nyttjas till temperaturstabila spänningsreferenser (och strömkällor).

Om en tentafråga hade varit hur, så hade jag gått bet

Nåväl, jag tror detta är "samma" som "multipla emittrar", men jag är osäker.

"Rektangulär" bas ( i schema) gör mig alldeles förvirrad för jag har ingen aning om vad det betyder.

Multipla kollektorer kan jag ibland, men bara ibland, förstå för dom liknar mest ett förenklat ritsätt av en strömspegel.

Kanalbredd och kanallängd måste jag slå upp vad de har för betydelse.

Med andra ord, jag läser lite slarvigt

Slutligen tackar jag dig för tipset om ännu en bok.

Det är tur man börjat göra långkok på helgerna så man får lite "tvungen" tid att slå ihjäl med lite förkovring.

Jag är kanske klar med Camenzind i januari.

Jag hade då tänkt börja läsa min gamla kurslitteratur pärm till pärm: Microelectronics av Jacob Millmann/Arvin Grabel 1987.

Men jag kanske gör en kovändning

MVH/Roger
PS
Ni får gärna rösta på vilken jag bör läsa, Svens förslag eller mitt förslag.

Utan att slå i boken kommer jag nu på varför man kan göra temperaturstabila spänningsreferenser av ovanstående formel. Titta vad som händer när T varierar, DeltaVBE ökar då fullständigt linjärt (och från 0 vid 0K), sen har jag inte exakt koll på faktisk Vbe(T) hos trissa men jag vet att den sjunker och dessutom rätt linjärt med temperaturen. Och har man en positiv temperaturkoefficient och en negativ temperaturcoefficient så kan spänningen balanseras map temperatur.

Jag har nu gjort nåt riktigt menlöst

Jag har stuckit ner alla värden jag hittade i makrill-burken vid respektive E12-värde i frigoliten.

Trodde det skulle vara terapeutiskt men det var mest jobbigt

Men som ni kan se av radernas längd med motstånd tjänar jag många påsöppningar på detta

Önskar bara jag tjänade mer pengar på det också

MVH/Roger
PS
Jag har inventerat hela mitt motståndslager och möjligtvis med undantag av 10k (+15st) så var detta rätt fruktlöst. Men det var ändå lite småkul också speciellt med tanke på min farfar och vårt regelbundna vrakande. Samtidigt, man startar inga företag på detta viset

Har konstaterat att det är meningslöst att försöka hålla någon större ordning.
Har motstånd och kondingar i raaco-lådor, en låda för varje dekad, mycket enklare så.
Med undantag för SMD, där är det en låda (en sån där liten fyrkantig låda med flip-lock) per värde.

Aningen OT, men för att hålla ordning på inte bara motstånd utan alla komponenter är partkeepr ( https://partkeepr.org ) oumbärligt.

Usch vad jobbigt, räcker med text på lådorna.

Fördelen som jag ser det är att man får sökmöjligheter över komponenter hemma, datablad, lagersaldo mm på ett ställe.

Tja, det tar ju 2 sekunder att kontrollera texten på lådorna, ytterligare 2 sekunder att dra ut lådan och kontrollera innehållet.
Databladet sitter ju i pärmen eller i foldern datablad.
Att starta upp programmet och sedan börja söka tar garanterat flera minuter, fullständigt onödigt för hobbybruk.

Kan bara konstatera att vi hanterar våra "lager" olika. Jag har inga printade datablad i pärmar utan allt finns som filer. Sen samlar jag ett flertal olika komponenter i varje låda för att inte få orimligt mycket behov av utrymme. De lagras snarare i tidsordning i lådorna än per funktion

Till varje projekt jag startar köper jag hem ett antal extra komponenter så det blir ganska fort ett lager med grejor som jag vill hålla koll på och kunna utnyttja i framtida projekt.

Jag uppskattar också att ha ett ställe att lagra alla datablad som man mödosamt googlat fram. Det finns så mycket skitsajter på nätet som man hittar när man söker efter en gammal eller udda komponent, så när man hittat ett ställe med riktig information är det skönt att kunna lagra infon lokalt.

Det är mitt sätt att hantera komponenterna och jag antar det finns fler med liknande förhållningssätt som skulle kunna ha nytta av en databas över komponenter. Därav rekommendationen på partkeepr.

Det gäller då att ha disciplin på att alltid registrera antal in och ut så fort man tar eller lägger dit en komponent. Och att man INTE har lådor fulla med ziplock-påsar från massa olika inköp, utan registrerar och lägger saker på sin plats direkt efter att inköpen kommit hem. Jag tror inte det känns särskilt aktuellt för majoriteten av hobbybyggare.
Jag har försökt många gånger. Varje gång rinner det ut i sanden för det är alldeles för tråkigt.

Jag skrev även ut dessa:
Öppningarna i locket är koniska på insidan, för att samla ihop stänger mot sig själva i varje behållare. Utan lock fungerar den som verktygshållare.