Svenska ElektronikForumet

Jag glömmer alltid vad line-nivå ligger på för spänning,
men om man bara jämför med +/- 5V så är 2V (visst är det -2V till 2V ?) bra.
Så då skulle du faktiskt kunna sänka feedback'en lite utan att det är någon fara.

Minns inte om det var i den här tråden som Psynoise hade en del bra tips kring
var det är bättre att sänka för att inte få mer brus.



Hanzibal:
"Dosan integrerar nätdel, ethernet, wifi, USB-printerserver, wifi-acesspunkt/extender så är 400 kr på beg.marknaden ett kap."

Det verkar vara en mycket trevlig liten burk!


"Vad jag vet är väl S/PDIF både differentiellt och galvansikt isolerad med trafo. Åtminstone om man vill,"

Det är lite olika. På "konsument-prylar" så finns varken det ena eller det andra, men det fungerar ju ändå förstås.



maDa:
"Min dröm är fortfarande att någon konstruerar en pryl som tar emot PCM över multicast via Ethernet och bara skickar ut ljudet, inte mer avancerat än så. Sen att det finns virtuellt ljudkort på sin dator som man bara rattar in till den mulicasten."

Precis vad jag skulle vilja ha!
*Tittar drömmande ut igenom fönstret..*



Blueint:
"AES3 och S/P-dif saknar felkontroll mm och är i stort sett synk + databitar avfyrat i blindo."

Och? Det fungerar utmärkt ändå! Det krävs en riktigt risig kabel för att man ska få fel i överföringen...


"Starkare signal och mindre kopieringstjafs?"

Antingen är det en 1a eller 0a, det kan inte bli något mellanting, så det finns inget som behöver vara "starkare".
(Även om de så kallade audiofilerna verkar tro det.) Som sagt så fungerar det ändå så länge inte kabeln är helt fel.
När det gäller kopieringsskydd så finns det en orsak till att den möjligheten finns.
Det har inget med valet av AES(3)/EBU eller S/PDIF att göra.

superx skrev:

JanErik skrev:Jag brukar göra en variant av släplödning men innan jag sätter dit chippet, så trycker jag bara fast ett ben i taget. Är det inte riskigt med släplödning om man som jag gärna drar ledningar under chippen? Tycker det skulle finnas risk att det sugs in under så man inte kommer åt att ta bort det.

Jo det tror jag. Vet inte om den lödtekniken funkar om man använder kort utan lödmask.

Jag har bara hunnit prova släplödning-tekniken 3-4 gånger sedan jag fick mod nog att prova.
Min slutsats är att det fungerar utmärkt även på hemma-etsade kort utan lödmask.
Har testat både TSSOP och "vanliga" SOIC-kapslar. Båda med en bana under chippen.


"Rednet från Focusrite t.ex., som använder sig av det ethernet-baserade ljudprotokollet Dante. Sedan kan man köpa licenser från Audinate (som äger Dante) för en drivrutin som använder ett vanligt nätverkskort som ljudkort. Tror inte det funkar med vilket gammalt nätverkskort som helst dock."

Jag har använt liknande burkar, men då bara mellan digitala mixerbord och in/utgångsmoduler på scen.
Trodde inte alls att det använde ethernet, utan att det var något special som bara använde samma typ av anslutningar.
Så det var mycket intressant att höra!



Om jag inte har skrivit det innan: Väldigt kul tråd det här!

http://en.wikipedia.org/wiki/Line_level ska tydligen vara 0.316 Vrms för konsumentprylar och 1.228 Vrms för proffs... Så jag bör nog sänka förstärkningen lite. Det är ju inte bra att först förstärka och sedan dämpa i slutsteget.

Observera att nivåerna ni talar om är effektivvärden precis som ni betecknar med RMS. Från effektivvärdet till toppvärdet kallas toppfaktor eller crest-faktor vilket kan vara uppemot 20 dB för klassisk musik och kanske runt 15 dB vid hårt komprimerad radiomusik. Sedan betecknar headroom skillnaden mellan toppnivå och arbetsnivå.

Ytterligare Brukar HIFI-utrustning använda en arbetsnivå som skrivit om -10 dBV (0,316 Vrms) och studioutrustning +4 dBu (1,23 Vrms). Men detta är inget som man behöver hålla fast vid. Bättre är att använda optimala nivåer för den applikation och utrustning som används. T.ex är det ingen kris om det skulle klippa i vardagsrummet men en stor miss på en popkonsert. Följaktligen går bra att ligga på gränsen hemma och samma gäller en musikstudio där omtagningar kan göras.

Problemet kring arbetsnivåer i ett audiosystem kallas ibland eller i alla fall av mig för förstärkningsdistributionsproblemet. Även om boken Small signal audio design listar några tumregler som jag skrivit om någonstans här på forumet är det endast tumregler. Principen är att förstärka upp till lämplig arbetsnivå så tidigt som möjligt i ett system. Dock har varje delsystem sin egna optimala arbetsnivå och det är kanske viktigare att försöka optimera efter det istället.

Angående D/A-omvandlare måste det vara bäst att låta denna använda hela sitt dynamikområde och låta förstärkningen i det digitala systemet ligga strax under klippning beroende på hur modig man är. Snyggast borde vara en extern volymkontroll men dessa kan vara ganska omfattande beroende på vilka krav som finns. Dock borde efterföljande effektförstärkare ha en bra volymkontroll.

Nu när jag studerat principkretsarna lite på denhär wikipediasidan förstår jag hur PupDACs krets är uppbyggd;
http://en.wikipedia.org/wiki/Operationa ... plifier.29

Och det är alltså en Bad Thing (tm) att jag satte 1k8 som Rf medan Rg fortfarande är 1k5. Förstärkningen blir olika från positiva och negativa ingången.

Men nu med denna förstärkning måste jag dra ner under 1/4 på ingången av en referensdesign av LM3886 på full softvolym, borde väl vara på sin plats att sänka lite?

Lyssnar kanske inte så mycket på klassiskt men desto mera folkmusik och där har man ju samma dynamik.

JimmyAndersson skrev: "Min dröm är fortfarande att någon konstruerar en pryl som tar emot PCM över multicast via Ethernet och bara skickar ut ljudet, inte mer avancerat än så. Sen att det finns virtuellt ljudkort på sin dator som man bara rattar in till den mulicasten."

Skaffa ett AVB-kit från Xmos och börja koda!
http://www.xmos.com/products/reference-designs/avb

"Starkare signal och mindre kopieringstjafs?"

Antingen är det en 1a eller 0a, det kan inte bli något mellanting, så det finns inget som behöver vara "starkare".
(Även om de så kallade audiofilerna verkar tro det.) Som sagt så fungerar det ändå så länge inte kabeln är helt fel.

Det audiofilerna oroar sig för är jitter snarare än bit-fel. Problemet med S/PDIF och AES3 (och ännu värre med ADAT) är att klockan måste återskapas från datat. Detta är inte helt enkelt om insignalen är risig, även om alla bitar blir korrekta. Speciellt äldre typer av DA-omvandlare var känsliga för svajiga klockor. Någon får gärna räkna på hur mycket fel i tiden en sample får klockas ut för att pcm1794 ska kunna hålla vad den lovar när det gäller THD+N (jag vet nämligen inte men är nyfiken).

Om jag minns rätt så reagerar chipets analoga utgång på datorns volyminställning men misstänker att detta sker digitalt, dvs med minskad upplösning som följd.

Jag är dock osäker eftersom jag endast använde I2S och där spelar PC-volymen ingen roll (som sig bör). Dock får man se till att ljudkällan har 100% volym - VLC, Spotify, mfl gör annars digital volymjustering vilket ju inte är så kul om man sedan förstärker.

HID-funktionen kan justera PC-volymen.

En del omvandlare kan styras via något serieprotokoll för att ändra bias-strömmar, och därmed förstärkningen. Men så är det väl inte i det här fallet gissar jag. Vill man ändra volymen digitalt är 24-bitar kanske viktigare än det är om man alltid spelar med full volym.

Har man en bra 24-bitarsomvandlare tror jag att det i många fall är en minst lika bra lösning att multiplicera digitalt jämfört med att använda en vanlig potentiometer.

Japp en riktigt bra 24-bitars D/A-omvandlare borde kunna täcka hela örats dynamikområde. Sedan om resten av audiosystemet klarar det också skulle man kunna anpassa att klippning sker strax över smärttrösklen för ljudtryck (~130 dB) och således spelar det ingen roll var eller hur volymändringen sker.

Dock är en digitalvolymkontroll inte helt trivialt då begränsad upplösning på dämpningsfaktorn kräver zero-crossing. Ett skräckexempel är Windows volymkontroll som knarrar bra när man ändrar hos mig iaf (genom Vmware).

Fungerar "mixer" under BSD/Linux bättre?

Ja, om man använder den inbyggda dämpningen i omvandlaren (som inte har så supermånga steg) så krävs nog att dämpningen ändras enbart vid nollgenomgång, men det är ingen superbra lösning heller. Många omvandlare gör väl just detta?

Om man multiplicerar i mjukvara är upplösningen inget problem. 16x16-multiplikation med 32-bitarsresultat räcker bra (iaf om man har en 24-bitarsomvandlare). Problemet då är istället att ändringarna inte får slå igenom för snabbt. Om muspekarens position som styr volymkontrollen bara uppdateras några gånger i sekunden, och volymen hoppar långt där emellan så kommer det spraka duktigt. Då behöver man filtrera med någon rampning eller 1-pols-filter.

Nu har jag bytt ut resistorerna till 820R istället för 1k5 som PupDAC, men nivån är fortfarande ganska hög. Låter dock riktigt bra och detaljerat.
Har också monterat den i en låda, riktig projektsida ska komma.

Beställ kort från itead eller seeedstudio om du vill ha snyggare kort som ser mer proffsiga ut.

JanErik skrev:Nu har jag bytt ut resistorerna till 820R istället för 1k5 som PupDAC, men nivån är fortfarande ganska hög. Låter dock riktigt bra och detaljerat.
Har också monterat den i en låda, riktig projektsida ska komma.

Härligt, låter som du börjar bli klar. Har du någon möjlighet till att utvärdera resultatet, tänker främst på någon enklare brusmätning med en lågbrusig voltmeter eller annat ljudkort?

Nja, jag har nog ingen riktig lågbrusig voltmätare eller skop...

Men det är nog egentligen svårt att höra nån skillnad från en enkel PCM2705-DAC.

Fixade upp en projektsida på http://users.abo.fi/jskata/JEDAC/