Svenska ElektronikForumet

En stor fördel med detta för konsoltillverkaren är ju säkert att man kan göra själva konsolen billig, sen när föräldrarna köpt den så kommer barnen vilja ha spelen, som man säljer dyrt..

ASEA skrev: ↑11 september 2025, 23:09:43 Den här första generationens tv-spel var ju typ pongspel.
I princip en eller flera "bollar" som studsade över skärmen och sen något eller några "slagträ" som spelaren kunde kontrollera med en enkel potentiometer.

Allt detta var gjort på ett sätt som gjorde det lätt att variera på olika sätt men med samma grundläggande spelelement.
Kretsarna består av timers och logik som det gick att kombinera på olika vis som då blev tex tennis, fotboll, ishockey m.m.

I den här enklare typen av spel så är det oftast ingen ROM-kod alls eller cpus, allt är gjort med timers och logik.

General Instrument vara stora på dessa typ TV-spel där allt rymdes i en enda IC-krets.

Tanken var väl också att varje IC nådde ungefär vad som var mest prisvärt att trycka in i en IC, och det blev kanske billigare att göra olika varianter av dessa IC för olika spel, istället för att lägga in mer grejer i varje IC, kanske? Eller så visste de inte riktigt vad de gjorde och bara chansade, inte helt osannolikt.

Ett intressant undantag är att MOS Technologies gjorde mikroprocessorsaker före 6502 blev dem av MOS. Dessa var tänkta för miniräknare, men det gjordes typ två TV-spel (som jag tror såldes av/som Commodore) som har maskprogrammerade mikrokontrollers istället för logik/timers osv.

Jag tror att det finns datablad online för cirka alla varianter av de där GI AY-kretsarna.

Glenn: Ja, påminner också lite om Atari VCS/2600 och andra tidiga TV-spel som inte hade något ROM inbyggt. Visst resten av kretsarna kostade en slant, men att spara in ROM gjorde garanterat en del för priset på spelet.

Lite förvånansvärt är att få tv-spel hade något inbyggt spel i ROM. Fairchild Channel F / Video Entertainment System har om jag minns rätt två spel inbyggt som kan köras utan cart. (Fairchild F8-arkitekturen är konstig+++. Det finns t.ex. ingen adressbuss, utan varje minne har inbyggda register för adressering. ROM innehåller bl.a. programräknare, RAM innehåller pekare för diverse instruktioner osv. Det fanns en krets för att prata med normala RAM och ROM (eller åtminstone ROM), och dessa satt i den sista spel-carten som kom ut (endast som SABA tror jag).

Tanken var väl också att varje IC nådde ungefär vad som var mest prisvärt att trycka in i en IC, och det blev kanske billigare att göra olika varianter av dessa IC för olika spel, istället för att lägga in mer grejer i varje IC, kanske?

Ja men så är det nog, när det gäller de enklare pong-spelen så fick man plats med flera olika spel. Medan de mer avancerade spelen som så fick det bli ett chip per spel.

Lite förvirrande i katalogen ovan är att dessa typ av avancerade pong-spel(SD 50 mfl) kallas programmerbara och listas bland de riktiga mikroprocessormodellerna(CP1610, hamnar senare i Intellivision) och chipet som sitter i konsolen kallas processor(game/color processor).
Hmm, troligtvis lite medveten marknadsförings-strategi! Inga lögner direkt, men kan lätt missförstås i sammanhanget! Då dessa varken har riktigt cpu eller nån ROM-kod.