Svenska ElektronikForumet

Finns ju faktiskt lite info i databladet över mottagaren trots allt:

Sensitivity
Sym. Min. Typ. Max. Unit
FC 433.42 433.92 434.42 MHz
Pref. -106 -106 -108 dBm
+ 500 KHz
Channel Width
Noise Equivalent BW
-500
NEB
5
4

Alltså Känslighet -106 dBm och "Noise Equivalent Bandwidth 5

Tyvärr säger inte detta mig ett dugg om mottagarens prestanda så att jag kan gissa huruvida en 70cm handapparat gör ett så mycket bättre jobb att den är värd att satsa på.

Sedan var det ju det där också om modulationen. 433-modulerna sänder AM/on-off, medan handapparaterna sällan har annat än FM. Kanske att sändaren glider omkring ganska mycket ändå när den nycklas?

I helgen får jag förhoppningsvis testa med en kompis SDR-dongle, och kanske hinner jag slarva ihop en enkel yagi och en koaxbalun till dess också.

Dessa kines-modulerna kan ha i stort vilken impedans som helst och mottagarnas frekvens-stabilitet och känslighet är ofta rätt dålig. Kan ändå var hyggligt val för typ fjärr-strömbrytare där ekonomi går före max räckvidd.
För pejl-ändamål är det däremot viktiga parametrarna.
Det är förhållandevis låg kostnad att köpa något mer namnkunnigt mottagar-chip. Många av dessa kan enkelt kontrolleras via Arduino, för val av bandbredd, sleep-lägen mm.

Har tillgång till alla tänkbara design och mätverktyg vad gäller radio och antenner, men om jag inte haft det och ändå velat knåpa ihop en hygglig pejlmottagare hade valet blivit två separata mottagare.
Ett system för mottagning av signal på långa avstånd(svaga signaler). Mottagare av bättre sort monteras direkt i kopplingsdosan till en billig Kina-Yagi (Ebay).
Tvångsbalansering genom koppla mottagen till antenn-spröten via tvinnad två-tråd som träs några varv runt en liten ferritpärla. Eftersom man skippar impedansmatchning kommer evt. missanpassning att eldas upp som värme i ferriten.
Kablar för strömförsörjning och resulterande RSSI, audio, data.. filtreras samtliga genom ferrit-rör i kopplingsdosan, till en liten handhållen batteri-dosa som kan innehåll signal-styrkemätare, förstärkare, högtalare och anpassade bandpass-filter för att sortera ut evt modulation.
Glöm komplicerade modulationstoner, det ger ingen räckvidd och osäker detektering i en störd miljö, som 433 MHz ofta är.
Vill du ha modulation, kör med något under 16 Hz, som inte är subton av 16,3 eller 50 Hz. Det ger möjlighet till smalbandiga filter både före och efter mottagaren och därmed räckvidd.

På närmare håll, inne o bostadskvarter, vill man kanske inte stå och vifta med en större Yagi-antenn. Då kan en handhållen liten loop-mottager var mer praktiskt. Jag har byggt ett antal sådan, baserat på Elfas minsta skärmboxar. Utanpå boxen sätts två chassi SMA-kontakter där resp ände av koaxkabeln som utgör den skärmade antennen, monteras. I boxen finns mottagare, batteri, styrkemätare samt uttag för örsnäcka. Vill man vara lite mer avancerad så kan det ofta vara värdefullt med en stegad dämpsats.
Detta blir inte större än att det till och med kan bäras innanför jackan och endast lyssna på hörsnäckan, om man vill vara lite diskret.

Då dessa små radio-chip ofta är kompletta både sändare och mottagare, för bästa strömsnålhet kan t.ex. pejl-sändaren, istället för att sända med jämna mellanrum, endast starta en mottagare för att lyssna efter uppstartskommando eller att den sändaren ska gå igång i längre intervall.
Vill man göra det enkelt för sej vad gäller bättre radio-chip och att kunna styra dess parametrar kan man köpa olika nivåer av utvecklarkit. Här kan vara en möjlig start. Jag brukar välja att köpa utvecklarkit. Då vet man att det finns dokumentation och PCB:t är färdigkopplet, så det går snabbt att få ihop något som kan testas.
Vill man hålla fast vid Arduino så kan det var bra att kolla om det finns färdiga bibliotek för en passande krets.

Släppte ifrån mig prylarna förra helgen och har inte fått någon feedback från test i stadsmiljö. Byggde en till sändare med ATtiny13A, monterad direkt på sändarmodulen så det blev superkompakt. En radiointresserad kompis med halvt hemknåpad SDR till datorn konstaterade dels att 433-modulen har väldigt dålig frekvensstabilitet, dels att det gick att höra mina sändningar säkert två tre kilometer när jag åkte hem. Sändaren hängde då i sin dipol klämd i passagerarfönstret.

Usel frekvensstabilitet är knappast någon "hit" ihop med en mer smalbandig mottagare. Nu har jag som sagt en mycket välbehövlig paus från projektet men tankarna går ändå tillbaka på en från grunden hembyggd sändare med kristallstyrning ihop med mottagare av bättre kvalitet. Tvåmetersbandet känns åter intressant trots lägre verkningsgrad på sändarantennen.

Eftersom radiopejling rent generellt är ett gammalt (men o-lekt) intresse för mig är jag nyfiken på att också testa hur det funkerar på 27 MHz och däromkring. Här är kristallstyrning enkelt utan att behöva frekvensmultiplicerande steg och mottagarna kan få ganska bra prestanda med enkla medel. 27MHz är också mer DIY-vänligt för en så pass oerfaren radiomicklare som jag.
Att pejla portabelt utesluter förstås yagi, men loopantenn borde fungera utmärkt. Om sändaren ska byggas kompakt antar jag man får räkna med usel antenneffektivitet men det kanske i viss mån kan kompenseras för med en bra mottagare?

Det tråkiga med 27 MHz är att grundstörnivån är väldigt hög. Det medför att en lågbrusig mottagare inte lönar sej då man inte kan komma ner på så svaga signal-nivåer att det gör någon nämnvärd skillnad.
Återigen, det enklaste att få räckvidd vid pejling är att dra ner på bandbredden. Samma signal/brus och räckvidds-vinst som du kan göra med 50 meter lång Yagi-antenn lämpligt riktad kan du få genom att dra ner bandbredden en faktor 10.
Elektriskt kortsluten loop-antenn som pejl har låg effektivitet och lämpar sej bäst för relativt korta avstånd om man inte vill släpa omkring på allt för stora loop-antenner.
Effektivare kan vara att göra en sökpinne med två avkortade dipoler, fysisk storlek som en bättre UHF TV-antenn fast med bara två spröt. Med hjälp av dessa antenner utnyttjar man doppler-effekten för att finna riktning.
Tekniken är rätt enkel och kan fås till att fungera med enkla verktyg.
Man skiftar mellan anterna via en diod-koppling som styrs av t.ex. en 1 kHz oscillator och lyssnar i mottagaren efter minsta signal-nivån.
Genom att låta en Arduino sköta antenn-styrning genom att skapa skift-frekvensen, och komplettera den med kompass kan man få automatisk visning av i vilken riktning sändaren finns.
Det finns färdiga doppler-antenner att köpa, se en bit ned på denna sidan, men det duger gott med att bygga själv med PVC-rör.
Antenn och bom storleken är inte så kritisk relativt våglängden, i princip kan samma storlek och antenn-spöt användas för både 27 och 433 MHz.
Så här ser elektroniken ut i grundutförande.

Skönt att få 27 MHz avfärdat så konkret innan en massa experimenttid rinner iväg, jag har roligare och mer personligt givande elektronikprojekt att ta itu med!

433 MHz är kanske egentligen en ganska ok kompromiss men då gäller det att ha den där smalbandiga effektivare mottagaren och därmed också en frekvensstabil sändare. Frågan är om kristallstyrda sändare finns färdiga i samma kompakta format som den lilla fjärrkontrollmodulen från KjellCo, eller om det är praktiskt möjligt att DIY:a ihop någonting? Till så pass höga frekvenser antar jag det krävs ett flertal frekvensmultiplicerande transistorsteg eller något PLL-baserat, och då blir det varken kompakt eller DIY-vänligt.

Tycker mig börja ana varför 152 MHz är avsatt för viltspårning... -Lägre frekvenser går bort p.g.a. störningar och stora sändarantenner, högre frekvenser blir mer problematiskt med dämpning och multipath. Ca 140-150 MHz verkar däremot gå att klara direkt genom tredje övertonen hos en kristall på knappa 50 MHz och då räcker det med en enda transistor och ett fåtal kringkomponenter enligt sådant jag funnit på nätet. Mottagare (och transceivers) för tvåmetersbandet täcker ju ofta mer än amatörbandet på 144-146 och ska man nu våga vara eteranarkist är förmodligen viltspårningen på 152 ett ganska lugnt område i stadsmiljö där man varken störs eller stör.

Min handlingsplan är att ta välförtjänt semester från pejlprojektet så länge som möjligt och hoppas att kompisen under tiden inser hur svårt det blir att få till något som verkligen är till hjälp. Blir det fler turer i ämnet vill jag ha en rimlig reservplan och då känns kristallstyrd DIY-sändare i tvåmetersområdet som en vettig kandidat. Om det finns något mer stabilt och DIY-dugligt kring t.ex. 70 cm ger jag gärna detta område en ny chans, men då går nog högre grader av DIY bort.

Jag kan göra en hel del tricks med AVR:s microcontrollers, bl.a. hantera sleepmodes, realtidsklocka och extremt strömspar, medan radiotekniken är ett område där jag nästan saknar praktiska erfarenheter.

Skulle jag ge något råd, så hade det varit att köpa två st CC1101
Det är kompletta tranceivers som är enkelt programmerbara från valfri MCU till att mjukvarumässigt ställa alla tänkbara parametrar inklusive frekvens över brett område, bandbredd, modulationsform och uteffekt.
Eftersom det är färdigmonterade kretskort behövs ingen radio-design utöver att ersätta antennen med något bättre.
Sysslar inte med pejling, men sådana kretsar har jag ändå alltid i byrålådan då det är billigt och enkelt att anpassa till okända radio-sändare typ termometrar och billarm eller sätta upp en tvåvägs förbindelse mellan olika prylar.
Nackdelen med dessa kretsarna är att det finns för mycket olika inställningmöjligheter så att det är lätt att komma helt fel men det finns gott om färdiga exempel på TI's hemsida.

CC1101 ser ut att vara en klart häftigare variant på de 433-moduler jag experimenterat med. Till ett betydligt lägre pris dessutom, men så blir det ju ofta om man har tålamod att vänta på prylar från Ebay i stället för att handla över disk i Sverige. Vad jag kunde begripa av databladet så finns ingen analog utgång från själva radiomottagaren men jag antar att chippet innehåller en digital S-meter som borde gå att använda för pejling. Strömförbrukningen vid sändning verkar vara 2-3 ggr högre än "skräpmodulen" jag testat och rimligen har CC1101 också något högre sändareffekt, även om man säkert får "betala" en del extra för chippets avanderade digitala delar. Modulerna verkar bara vara aningen större rent fysiskt än 433-sändaren från KjellCo, men å andra sidan desto plattare = positivt.

Ska läsa på mer från databladet. Min spontana ide' är att sändaren blippar ut kort kod, t.ex. endast två ascii-tecken, följt av paus på någon sekund eller två under power-down och CPU sleep. Pejlmottagaren lyssnar sedan kontinuerligt efter koden och om den uppfattas presenteras signalstyrkan på en LED-stapel och/eller med en MCU-genererad ljudsignal vars tonhöjd varieras efter den avlästa signalstyrkan.

Det blir förstås mer av det mjukvaruprojekt jag hade hoppats undvika men jag seren hel del givande projekt för egen del med CC1101-modulerna. Om sedan 433MHz över huvud taget är envändbart för pejling (eller snarare närvarobekräftelse) i stadsmiljö är en separat fråga.

27MHz känns definitivt ute ur bilden. Är 150 MHz/tvåmetersbandet värt att fundera på? Teoretiskt borde det vara bättre för den typ av "rävjakt" min vän tänkt bedriva, men i praktiken antar jag det främst hänger på hur mycket signalstyrka sämdaren tappar på en förkortad antenn, relaterat till hur mycket det kan kompenseras för av en bra mottagare.

Hittade bl.a. detta om hundpejl, som nuförtiden är licensfri:

"Hundpejlar i Sverige går på jaktkanal 2, dvs. 155,475 MHz. Jägarnas använder vanligtvis kanalerna 3 till och med 7 för sin talkommunikation."

Texten är ur en artikel från PTS som varnar för privatimporterade amerikanska hundpejlar som arbetar på frekvenser som inte är tillåtna för detta i Sverige. Bara för att hundpejl och jaktradio är licensfria betyder det förstås inte att det är fritt fram att bygga egen sändarutrustning, men om man vet vad man gör nått sånär och har god koll på sändarfrekvensen såväl som utstrålade övertoner borde det i praktiken vara ganska liten risk att man ställer till oreda i etern eller drar till sig dålig uppmärksamhet. Riskerna borde vara vetydligt större för det senare om man sänder på 144-146 MHz där en och annan radioamatör säkert kan vara både nyfiken och "revirhävdande".

Hittade mer fakta om jaktradio 31MHz resp 155 MHz: "...atmosfären skapar skikt vilka speglar radiosignalen mot jorden, se solfläckar, solutbrott, solmaxima. Rent fysikaliskt är störningarna mindre högre upp i frekvens. Skillnaderna är små mellan 31 och 155 MHz bandet."

Om skillnaderna i störnivå är små mellan banden känns inte heller 155 så lockande. Å andra sidan blir ju antennerna gigantiska, alternativt uselt korta vid 27/31 MHz.

Så, 155 MHz analogt eller 433MHz digitalt?

Ur svenskafrekvensplanen:

151,52 152,2675 Spårning, pejling och datainsamling
Radiopejling av djur
Undantag från tillståndsplikt

155,3875 155,5375 Landmobil radio
Undantag från tillståndsplikt; jord- och skogsbruk samt jakt

155,9875 156,0125 Landmobil radio
Undantag från tillståndsplikt

Går det sedan att hitta kristaller vars tredje överton sammanfaller med ovanstående så borde det gå att pyssla ihop något riktigt enkelt. Min gamla tvåmeters Yaesu handapparat verkar enligt servicemanualen gå ganska enkelt att konvertera för AM-mottagning och den täcker 140-160 MHz. CC1101-modulerna känns ifs roligare att leka med men analoga tekniken känns mer intuitivt och hands-on.

De flesta jakthundpejlar idag verkar vara GPS-baserade, d.v.s. sänder koordinater till en mottagare utan riktantenn på j
155 MHz. Det finns fortfarande klassiska VHF-pejlar med enkel yagi- försedda mottagare. Dessa är billigare men numera ganska ovanliga tycks det.

Jag hittade också en analogpejl för UHF 433 MHz:
http://pointerjakt.jetshop.se/2-swepoin ... c-102.aspx

(jag använder tråden delvis som länksamling för eget bruk och förväntar mig inte att folk läser allt och sedan ger kloka svar)