Svenska ElektronikForumet

Nånting med att magneterna tappar stora delar av sin styrka vid isärplockning. Se t ex här: https://groups.google.com/d/msg/makerbo ... GfKRQsAtIJ eller http://www.cnczone.com/forums/stepper-m ... inist.html

Jo, den på google-forumet (kallar honom Ed) har jag sett, men den på CNCZONE var ny för mig (kallar honom Al).
I själva verket så motsäger dessa varandra: Ed hittar på ett nytt utrryck att man inte får "kortsluta" magneten, medan Al säger att magneten behöver en "keeper", d.v.s just en kortslutning.

Nu verkar ju både Ed och Al vara amatörvetare. Det betyder ju inte att dom inte skulle kunna ha rätt, men tills jag får tag i verifierade uppgifter förhåller jag mig MYCKET skeptisk till att magnetismen skulle förstöras av den lilla hanteringen. Jag är öppen för uppgifter som bevisar motsatsen, men det skall alltså vara BEVIS.

För att neutralisera en magnet kan man hetta upp den, eller slå på den. Kraftiga slag och stötar skadar en magnet, men jag har förstått att det hänger ihop med att de nya materialen är sköra och att det gör att yttre åverkan då skadar magnetens inre ordning med neutralisering som följd.

Jag håller ändå delvis med Al. När jag för länge sedan gick i skolan och läste fysik, då var magneterna svaga (och killarna starka - nuförtiden är det ju tvärtom). Då var de bästa magneterna av typ AlNiCo och TiCoNAl - jordmetallmagneterna var inte uppfunna.
Då sades det, att magneterna helst skulle ha en metallbit som kopplade polerna för att magnetismen inte i längden skulle försvinna.

Hästskomagneter kom alltid med en sådan, medan stavmagneterna kom i en låda med fack där stavarna låg parallellt omväxlande N/S och S/N. Det sades, att det var för att bibehålla magnetismen.

Nuförtiden har jag sett, att jordmagneter kommit packade i staplar på varandra, Nord mot Syd, med en tunn plastskiva emellan för att det skall vara enklare att skilja dem åt. Men de brukar inte ha någon "keeper" som skulle koppla ihop de två yttersta.

Jag skulle gärna höra från någon som kan förklara hur det egentligen ligger till, fast i själva verket är ju frågan rent akademisk, eftersom stegmotorn ändå var oanvändbar med det pajade lagret.
Jag skall byta och montera ihop, och så får jag rigga upp något slags mätbänk för att jämföra momentet med en obehandlad motor. Får se vad det blir...

Jag har hört samma "rykte" i många år också (att stegmotorer och en del servomotorer skulle tappa moment om man monterar isär dem). Om du har möjlighet att faktiskt testa det så vore det klart intressant!

Jag har läst bättre mer "trovärdiga" förklaringar, men hittar inte på det just nu.

EDIT. Här var en lite bättre länk från ett företag som reparerar Servo-motorer: http://www.servorepair.com/servo_talk_sample.htm

Hmmm, intressant! Tyvärr så säger artikeln inget om HUR eller VARFÖR magnetismen skulle gå förlorad. Varken Ed's eller Al's teorier nämns. P.g.a födsel och ohejdad vana har jag personligen mycket svårt med situationer då jag inte får svar på dom frågorna...

Jag har i.a.f bytt lagren på motorn, så jag skall kolla. (Det var inte någon kostnad att tala om - 6 € har man råd att sätta på forskning )

Det trasiga lagret såg ut så här: Vad tror ni? Har felet funnits från början (vilket tyder på dålig kvalitetskontroll vid monteringen), eller kan en stegmotor trycka till kåpan så här mycket i drift om ex en kula spruckit? (=> dålig kvalitetskontroll vi kullagertillverkningen, alt. undermåligt material).

Aj, det där såg inte vackert ut. Svårt att tro att det funnits från början.

Nej jag vet inte hur mycket sanning det ligger i alla teorier om förlorat moment på stegmotorer, men ingen rök utan eld är ju ett talesätt.

Kan röra sig om att man pressat för hårt på fel del av lagret vid monteringen, var det presspassning mot axeln? I sånt fall ska man ju värma lagret innan man ploppar dit det.

Har inte hunnit uppdatera...

Kullagrets/stegmotorns öde klarnar.

Jag öppnade det trasiga kullagret, d.v.s tog loss den tillknycklade "navkapseln" för att kolla om någon kula var sprucken.
Som ni ser så är navkapslarna rätt tajta kring lagrets inre kulbana, så de håller den på plats.

Sett från "baksidan":
...och det behövs nog, för sett från framsidan ligger kulorna så här:
Jag blev förstås tvungen att öppna det andra kina-lagret också som jämförelse, det är längst till vänster.

Som ni ser saknar det defekta lagret helt ringen som skall hålla kulorna isär. Jag tror faktiskt att den aldrig funnits, för hur jag än tittade inne i kullagret och på både rotor och stator, kunde jag inte finna minsta fragment av den. Den är av plast, men den kan inte ha så totalt gått upp i atomer att man inte hittar något.
Den inre ringen har alltså hållits på plats enbart av navkapslarna - tills belastningen på kulorna råkade bli tillräckligt ojämn för att bända det snett och så var det kört.
Snacka om kvalitetskontroll ...

Näe, det kallas för 'besparing'

Hahaha :-D

Rossen skrev:Kan röra sig om att man pressat för hårt på fel del av lagret vid monteringen, var det presspassning mot axeln? I sånt fall ska man ju värma lagret innan man ploppar dit det.

Blir väl svårt att ploppa dit det om du värmer "lagret".
Jag brukar värma "lagerhuset".

Självfallet menar jag att lagret sitter med presspassning på axeln och inte i lagerhuset

Australien hör pluggen hemma i

http://www.kjell.com/fraga-kjell/hur-fu ... laterad-el

Purre skrev:Australien hör pluggen hemma i

Jasså därifrån! Nå det går ju för all del att ta fel på Finland och Australien - dom ligger ju i samma riktning ifall man åker tillräckligt långt...

Rossen skrev:... lagret sitter med presspassning ...

Lagret gick att lossa med enkel utdragare som jag spände med handkraft. Inget strul.
Det nya lagret var bara att knuffa på, satte sig utan glapp.

Måste ännu få tid till att göra en testbänk för att testa det återstående momentet i motorn, d.v.s. ifall magnetismen finns kvar eller hann den slinka ut i rymden/etern. Det är retsamt när arbetet för brödfödan stör hobbyverksamheten...

Dessutom skall jag just på en vecka till Irland. Där blir det nog mindre Lager - mera Red