En av de längre tillfälliga förbindelserna var i Venezuela, 2007. 380 km.
Fast förbindelse har funnits från fastlandet i Italien till Sardinien, sedan 2007, drygt 300 km.
http://www.gizmag.com/go/7878/
Detta då utan extra effektsteg, standard WLAN radio, men med parabolantenner.
Längre sträckor finns noterade, men antingen med extra förstärkare eller från land till höghöjdsballonger.
För land-till-land-förbindelse längre sträckor är problemet i första hand inte att relaterat till sotillräckligt antenn-gian utan jordens kurvatur som gör det svårt att få en ostörd linje mellan antennerna.
En parabol kan ge högt gain om det är en välgjord matning av parabolen.
Tänk parabolen som en reflektor till en lampa. Matningen/lampan sitter i fokalpunkten (där parabolhuvudet normalt sitter).
Sätts en naken glödlampa i denna punkten, så tappas det mesta gainet bort. Visst kommer parabolen att belysas och skapa riktverkan men den mesta belysningen från glödlampan lyser inte ens i paraboltallrikens riktning.
Yagi, 2-3 element, eller biquad är populära bland amatörer som parabol-matare i detta sammanhang. De monteras på platsen för parabolhuvudet. Även vågledare typ pringles-antenner förekommer.
Svårigheten för att verkligen få högt parabol-gain är att åstadkomma en optimal och jämn belysning på hela parabolen och inget utanför, så man kan få experimentera lite för att hitta bästa matningen.
Jag har goda möjligheter att göra mina egna antenner, mha proffesionella mätverktyg, men testade att köpa kinesisk Yagi-Uda-antenn, 850 MHz, för 150 kr via Ebay av nyfikenhet.
Räknade jag med att få skräp, men det kunde ändå vara en billig stomme för egna byggen, då bara materialet kostar mer i järnaffären.
Antennen som kom såg helt okey ut, inget skramlade eller hängde löst, korrosion och vädertåligheten såg inte allt för illa ut. Tunnt aluminium-gods men acceptabelt.
Mastfästet var ett skämt, knappast anpassat för svenkt väder och skulle braka samman vid första gästande kaja. Gjort i tunn aluminium och skruvar med gängor som var utslitna från början men skaffa egna rörklämmor var inte hela världen.
Kontrollmätning av gain visade att antennen var stendöd. Så dålig signal att något måste vara trasigt.
Öppnade dosan för koaxkabel-anslutningen och det visade sej att centerledaren var alldeles för mycket uppskalad så att den hängde i godset. Lätt fixat, men fortfarande var antennen dålig.
Enkel mätning med resistansmätaren visade inget fel. Däremot var impedansen uppmätt med nätverkare total-fel, men här hade jag möjlighet att se var problemet uppstod.
Det visade sej att problemet fanns redan i koaxialkontaken. Klippte upp den och fann att all koax-skärm så när som på någon tråd, saknades med fler centimetrar, eller ungefär så mycket som det varit öveskott på centerkabeln i andra änden. Min gissning är att problemen i bägge ändar var resultatet av en brutal automatisk kabelskalning. Efter byte av hela kabeln var nu antennen helt duglig. Gainet var inte fullt så bra som uppgivet, men inte ens dyra märkes-antenner brukar nå full prestanda med sina produktions-antenner. Impedansen är okänt hur bra den stämde, då jag inte mätte den förrens efter kabelbytet. I samband med kabelbytet justerades då dipolen genom lite handpåläggning till lämlig impedans.
Summering är att Kina-antennen höll bättre kvalitet än väntat, för 150 kr inkl frakt. Kabelbytet får anses överkommligt problem. Nu hade jag felsökningverktyg men tror nog jag hittat problemen även helt utan instrument.