Ibland är världen bra liten, jag misstänker att det är jag som är donatorn till Candelan!
Trådstartaren har uppgett Uppsala som hemstad, jag lämnade av Candelan strax norr om Uppsala, i Storvreta, till någon som är engagerad i en datorhistorisk förening på Universitetet. Tiden för trådstarten passar nog ganska bra den också.
Tråden hittade jag via Google när jag nyss letade efter bilder och text om bl.a. gamla skoldatorn Esselte 100, utan att finna mer än ett kort kåseri från någon som minns den. Den lilla handhållna förmodade Esselte maskinkodsdatorn baserad på 6802 som jag också haft ett exemplar av hittar jag inga spår efter på nätet.
Men åter till Candelan. Jag ska läsa denna tråd senare men berättar nu vad jag minns:
Måste varit någon gång under 1990-talet som Primus AB:s utvecklingsavdelning började få upp ögonen för det fantastiska en dator kan uträtta som mätvärdesinsamlare. Jag arbetade på den tiden som elektronikansvarig där och föreslog att man skulle ta en titt på de PC-baserade I/O-kort som bl.a. ELFA sålde. Labchefen och utvecklingschefen föll dock för säljsnacket från lilla okända Candela, en helsvensk tillverkare av nischade mätdatorer med FOA som sin stora fina referens.
Hur stort och gediget Candela faktiskt var fick jag aldrig grepp om. Ett system köptes i vilket fall in och det kostade en bra slant vill jag minnas. Det fina med Candela var just att de specialiserat sig på insamling av mätdata och var så pass litet företag att de specialdesignade mycket av utrustningen till sina kunder.
Det vi (Primus AB) köpte in var en slags huvudterminal med bildskärm, hårddisk och diskettstation, två enklare terminaler av den typ denna diskussionstråd handlar om, samt en specialdosa för själva mätvärdesinsamlingen som var specifik för oss och bl.a. kunde sampla högspänningssignaler från våra gnistinduktorer till gasbrännare. Det funkade sisådär kan jag säga...
Candelas ingenjörer var ganska ofta hos oss och fixade med den magiska lådan men jag minns inte om de någonsin fick den att fungera som tänkt. Jag fick intrycket av trevliga och seriösa glada amatörer, inte mycket vassare än jag själv, men det var nog överdrivet nedlåtande av mig. Säkert var jag lite sur över att man inte satsat på ett PC-baserat mätsystem i stället.
Huvuddatorn och de två terminaldatorerna skulle kopplas ihop i något slags nätverk. Jag minns att någon drog skärmade kablar genom labbet för detta och monterade niopoliga D-subbar. Förmodligen var det RS-232 eller något liknande seriellt interface. Terminaldatorerna blev liggande helt oanvända, nätverket testade vi aldrig. Huvuddatorn var inblandad i en del mätningar men blev aldrig den succé vi hade hoppats på. Tilläggas bör att Primus var (jag skriver "var" eftersom Primus idag bara är ett "tomt" varumärke ägt av Fjällräven) tämligen traditionellt (läs "efterblivet") på tekniksidan.
Efter några år dog ambitionerna att få något vettigt ur candeladatorn. Eller så var det så att Candela gick i konkurs. Hur som helst hamnade systemet på en förrådshylla ett par år och sedan skruvade jag isär huvuddatorn, lessnade, kastade skräpet, kastade en terminaldator och tog hem den andra till skräpsamlingen där den fick sällskap av en riktigt gammal PC, ett exemplar av skoldatorn Esselte 100, en Amstrad, Atari ST, Amiga m.m. Inget av detta har jag kvar, däremot finns en pärm med kopplingsschema för Esselte 100. Candelaterminalen har jag absolut ingenting till.
